Expressen och abortdebatten

Svallvågor från Almedalen och MRO:s demonstration mot abort fortsätter att komma. Expressen skriver idag om abortdebatten på ledarplats och hänvisar bland annat till min artikel i Dagen.

Under rubriken Vidrig taktik i abortdebatt skriver Agnes Arpi:

Borde vi rentav se mer av mordoffer och våldtagna kön på bild i det offentliga rummet? Varför ska vi överhuvudtaget gömma undan sådant vi finner obehagligt? Om det är försvarbart att även barn ska ”medvetandegöras” genom att konfronteras med blodiga sanningar på gator och torg finns det mycket mer vi kan visa dem.

Människor saknar inte medvetenhet om hur hemsk verkligheten kan se ut. Däremot biter argument bättre än skräckbilder.

Hennes artikel får mig att tvivla.

Jämförelsen med bilder på mord och våldtäktsoffer missar totalt och visar att Arpi knappast har tänkt igenom frågorna hon diskuterar. Både mord och våldtäkt är förbjudet i lag och fördöms enhetligt av kulturen. Medvetenheten och fördömandet av dessa vidriga handlingar är redan stor. Det finns därför ingen anledning att visa bilder av offren.

När det gäller slaveriet på 1800-talet och raslagarna i USA på 1960-talet var situationen annorlunda. Då fanns det både lagstiftning och opinion för förtrycket. Bilder var ett sätt att väcka opinion till de förtrycktas försvar. På samma sätt är det med abort. Lagstiftning och opinion i Sverige legitimerar förtryck av ofödda. Bilder är då ett sätt at väcka opinion.

Poängen är alltså inte att allt som sker måste visas offentligt på bild. Poängen är att orättfärdighet som försvaras av etablisemanget måste lyftas fram i ljuset.

Jag håller med Arpi om att människor på många områden vet hur hemsk verkligheten kan se ut. Men gäller det abort? Mitt svar är nej. Många människor tror – vilket är helt naturligt utifrån hur abortdebatten har förts - att fostret endast är en cellklump, en del av kroppen ungefär som en blindtarm och därför inte identifierbar som en mänsklig individ. Det är därför abortbilder väcker en sådan vrede. De visat att det är en liten människa.

Stefan Gustavsson
Generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen

Abortdebatt i Almedalen

Människorätt för Oföddas (MRO) kampanj med foton av aborterade foster under Almedalsveckan har väckt starka känslor. Om detta rapporterar bland annat SR Gotlandsnytt. Många tycker att det är helt fel sätt att föra fram sin synpunkt i abortdebatten. En del tycker till och med att de metoder som MRO använder sig av inte ska få utrymme i den offentliga debatten.

Tidigare i vår tyckte en del debattörer att de sätt som poeten Marcus Birro argumenterade mot abort, genom att återge sin egen familjs personliga tragedi med missfall, var helt fel sätt att diskutera abort. Den artikeln togs dessutom bort av DN:s chefredaktör i sista stund – trots att debattredaktören hade godkänt den.

Så finns det då speciella regler för hur man får debattera abort i det svenska samhället? Får man ens diskutera abort? Kring denna fråga arrangerade vi på Svenska Evangeliska Alliansen ett mycket välbesökt seminarium om på torsdagen under Almedalsveckan.

I panelen fanns Adam Cwejman, ordförande i LUF, Tobias Gillberg, andre viceordförande i CUF, Stina Svensson, talesperson för Feministiskt Initiativ, Mats Selander och Nasrin Sjögren från MRO, samt Fredrik Segerfeldt liberal debattör och författare.

Det hela utmynnade i ett mycket intressant samtal om debattklimatet kring aborter. Bland annat vittnade Sjögren om hur några av MRO-medlemmarna som bar omkring på skyltar i Visby hade blivit hotade. På twitter hejade till och med radioprofilen och bloggaren Cissi Wallin på när en kritiker ville att en MRO-medlem skulle puttas över en kaj.

Så visst kan man säga aborter är ett tabubelagt debattämne och behovet av att diskutera diskussionsklimatet är stort.

I mötet med ett antal opinionsbildare under Almedalsveckan blev detta ännu tydligare. Även de som står för en fri abort tycker att det behöver föras en diskussion kring det tabu som råder i abortdebatten.

I inledningen av sitt anförande om integrationspolitiken i Axess-seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden berättade (vid 7:40) Magasinet Neos chefredaktör, Paulina Neuding, att efter sin krönika om abort och samvetsfrihet i SvD hade hon fått mängder av arga mail från liberaler som tyckte att diskussionen hon förde var en slippery-slope.

Inför SEA:s seminarium hade liberalen Fredrik Segerfeldt också berättat att man borde föra en mer öppen debatt kring abort.

Eller ska debatten strypas och allt som avviker tiga och gilla läget?

Dagen skriver om seminariet här. Bitte Assarmo bloggar om debatten här.

Jag skriver samtidigt på Newsmill med bland annat Bitte Assarmo, Thomas Idergard och Gunilla Gomér om varför RFSU inte borde ha monopol som skolans underleverantör av sexualundervisning.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Religion och politik i Almedalen

Kristna har att arbeta för ett samhälle där alla har rätt att göra sin röst
hörd - oavsett livsåskådning. Inte ett samhälle där religionen antingen
förpassas till den privata sfären eller blir styrande på bekostnad av enskildas
samvetsfrihet.

Så skriver jag i en debattartikel som jag hade inne i Dagen på tisdagen. Den kan läsas i sin helhet här. Frågan om kyrkans och statens roller är ett viktigt ämne som ett par seminarier i Almedalen har berört. Tidningen Axess anordnade på onsdagen ett frukostseminarium med rubriken ”Lämna Svenska kyrkan eller konvertera!” (seminariet filmades och kan ses här). Samtalet mellan Johan Lundberg (Axess), Thomas Idergard (katolik), Peter Weiderud (Broderskap) och Cristina Grenholm (chefsteolog, Svenska kyrkan), tog upp några av de politiska ställningstaganden som representanter för Svenska kyrkan har gjort de senaste månaderna. Bland annat biskop Eva Brunnes och den tidigare ärkebiskopen KG Hammars stöd åt Ship to Gaza.

Idergard höll ett engagerat anförande där han klargjorde för hur en kristen ska se på politiken. Lika mycket som den kristna högern i USA har fel om att låg skattesats är mer biblisk än en hög skattesats, så har det som brukar beskrivas som en kristen vänster i Sverige fel när den säger att Jesus var den förste socialisten. Jesus transcenderar helt enkelt alla politiska kategorier.

Samtidigt var det intressant att för Peter Weiderud var det inte lika okomplicerat att stå upp för det ofödda barnet, som det är att stå upp för de utförsäkrade. Att stå upp för det ofödda barnet var för komplext, tyckte han.

Under Humanisternas seminarium om Mänskliga rättigheter, religionskritik och islamofobi, lutade humanisten och filosofen Per Bauhn åt att tala om behovet av ett sekulärt samhälle. Problemet med det, vilket Stefan Gustavsson även påpekade, är att då exkluderar men religionen och vissa livsåskådningar från det offentliga samtalet. Staten ska vara sekulär i den meningen att den inte tar ställning i religiösa frågor. Ett samhälle, som är mycket större, mår bättre av att vara pluralistiskt, där alla idéer får samma chans.

Ett annat seminarium under Almedalsveckan som berörde kyrkans relation till politiken anordnades av Kyrkans tidning och Svenska kyrkan. Dagen var på plats och rapporterade. En enkät som 3000 personer hade svarat på gjorde klart att kyrkan får gärna höras i samhällsdebatten, men inte påverka.

Biskop Eva Brunne har rätt när hon framhåller att den kristna tron måste få konsekvenser – även i det politiska livet. Samtidigt behöver vi vara väldigt försiktiga när vi påstår att vissa politiska förslag är mer kristna än andra när Bibeln inte ger täckning för detta. Bibeln är inte främst en idéskrift med förslag för ett bättre samhälle – det är Guds ord som förvandlar människor.

UPPDATERAT: Axess-bloggen skriver här om seminariet "Lämna Svenska kyrkan eller konvertera". En tänkvärd iaktagelse är att den ende som under seminariet talade om att målet som kristen är att bli som Jesus, var Thomas Idergard - inte ens Svenska kyrkans chefsteolog.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Tv 4-chef: Vi ljuger för att få fram sanningen

Tisdagen i Visby rusade förbi med en mängd intressanta Almedalsseminarier. Dagens seminarium Makt, medier och andlighet tillhörde ett av de intressantaste. Bland annat fick chefen för tv 4:s samhällsredaktion, Fredrik Lundberg, stå till svars för Kalla Faktas inslag om Frälsningsarmén tidigare i våras.

Som svar på kritik mot sekulära media, som gick ut på att det finns en okunnighet bland journalistkåren kring kristna rörelser och att man har en dold agenda, förde Lundberg ett resonemang om att det finns en lika liten kunskap om medias roll bland kristna.

Det mest uppseendeväckande under det seminariet var att Lundberg hävdade att de behöver ljuga för att få fram sanningen. Situationen då Kalla Fakta provocerade fram förbön mitt under ett smygfilmat själavårdssamtal, var därför berättigat, tyckte han. Man kan ju tycka att det hade varit enklare och mer etiskt om de bara hade frågat.

Filadelfilapastorn Niklas Piensoho konstaterade då det självklara: "Inte undra på att vi kristna inte litar på er!"

Piensoho pekade även på det absurda i att sekulära medier oftast själva brukar utse talespersoner för kristna rörelser som inte har ett sådant uppdrag. Han exemplifierade med Åke Green, som även om han gjorde så gott han kunde, inte hade det uppdraget från pingströrelsen. I vilka andra sektorer - politiken, näringslivet, etc - skulle en seriös journalist göra så? Stefan Swärd bloggar även från samma seminarium.

Journalisten Lars Adaktusson höll med om att många journalister har en okunskap om kyrkor, något som man knappast kan komma undan med när det gäller andra områden - till exempel sport eller politik. Där förväntar man sig att journalister är pålästa och har en sakkunskap om sitt bevakningsområde.

Senare under eftermiddagen på SEA:s seminarium Ett generösare Sverige med avdragsgilla gåvor, medverkade Frälsningsarméns divisionschef för Göteborg, Kjell Olausson. Då kom frågan om statligt villkorade gåvor upp (vilket även argumenterades för i Kalla Fakta).

Bland dem som söker sig till Frälsningsarmén för att få hjälp - och då handlar det om människor som fallit igenom det sociala skyddsnätet - visar färsk statistik att ca 65 procent handlar om ensamstående föräldrar. Enligt Olausson kommer de för att få hjälp med mat och akut hjälp. Vart ska de gå, undrade Olausson, när till och med Socialtjänsten uppmanar dem att gå till Frälsis.

Om Frälsningsarmén, och annat kristet samhällsengagemang skulle förbjudas eller villkoras, vilka kommer då att hålla grytan kokande?

UPPDATERAT: Världen idag skriver här om SEA:s seminarium om avdragsrätt. Här intervjuas Lars Adaktusson och Anna Lindman Barsk om Dagens debatt om Makt, medier och andlighet.

UPPDATERAT 2: Här skriver Dagen om seminariet Makt, medier och andlighet.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

50 på SEA:s första Almedalsseminarium om religions roll i demokratiutvecklingen

Ett 50-tal personer sökte sig ner till Visby hamn och missionsbåten Elida när Svenska Evangeliska Alliansen och Claphaminstitutet arrangerade seminariet Religionens roll i europeisk demokratiutveckling. Debattörerna – Thomas Idergard och Christer Sturmark – förde ett livligt samtal om religionens påverkan på samhället.

Inte oväntat fördes samtalet in på HIV/AIDS-frågan. Christer Sturmark anklagade Katolska kyrkan för att stå i vägen för att motverka HIV/AIDS-epidemim genom sitt kondomförbud. Idergard kontrade snabbt genom att betona behovet av ett förändrat beteendemönster och det absurda resonemanget:

- Harvardprofessorn Edward C. Green som är en av världens främsta experter på aidsbekämpning säger att det bästa sättet bekämpa aidsspridning i tredje världen är avhållsamhet, trohet och minskandet av sexuella partners.

- Tänk dig en person som går till en prostituerad, då sjukdomen oftast sprids den vägen. Först lyssnar han inte på Katolska kyrkans budskap att det är förbudet att köpa sex. Sedan lyssnar han heller inte på Katolska kyrkans budskap att han inte får bedra sin fru. Nej, det är först vid inledningen av sexualakten, innan han tar på kondomen, som han blir en riktigt överlåten katolik!

Seminariet präglades av en god stämning och flera namnkunniga opinionsbildare och politiker deltog i frågestunden.

Fotnot: För mer om och av Edward C. Green kan jag rekommendera denna artikel i Washington Post från 2009.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Abortdebattens spelregler?

Marcus Birros debattinlägg i SvD i lördags ligger fortfarande i topp som mest lästa artikel på Brännpunkt. Även Dagens publicering av artikeln rankas som den mest lästa. På Newsmill skriver Birro om den märkliga refuseringsprocess som föregick den tänkta publiceringen i DN.

Det verkar som om abortdebatten har fått ny fart. Seglora smedjas Mattias Irving skriver idag en replik (summerad här) på Birros artikel. Även i bloggosfären tycks diskussionens vågor gå höga. Mycket tycks gälla hur man får debattera abort.

Vilka sorts argument gäller? Finns det några speciella spelregler i abortdebatten?

I ett samhälle med en lång tradition av konsensustänkande i kontroversiella ämnen är det en viktig fråga. Att Birro beskylls av meningsmotståndare för känsloargument är en viss indikator för att abortdebatten har separata villkor än andra debatter. Nämn till exempel det debattämne i Sverige idag som inte har en viss del känsloargument i sig.

På Svenska Evangeliska Alliansen planerar vi för ett Almedalsseminarium i just detta ämne - abortdebattens spelregler. Mer info om detta kommer snart. Tills dess går det att beställa vår idéskrift Ecce homo, som tar upp frågor om människovärdet där vi bland annat behandlar de vanligaste argumenten för abort. Skriften är skriven från ett filosofiskt perspektiv, men är lättförståelig. Ett måste för de som gillar att diskutera människovärdet (andra ämnen som tas upp är till exempel dödshjälp).

Klicka här för att beställa.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist