Blanda inte bort korten om vad samvetsfrihet innebär

Undertecknad deltog i förra veckan i ett panelsamtal i Jönköping mellan Svenska Evangeliska Alliansen och Humanisterna på temat människovärde och dödshjälp. Dessvärre kom samtalet att få en hårdare ton än vi planerat, främst genom läkaren Gunnar Hagberg, vilken tydligt proklamerade den aktiva dödsjälpens fördelar. Det som publiken reagerade mest på efteråt var dock hans envetna vägran att lyssna till de tydliga farhågor som handikapporganisationer och internationella erfarenheter pekar på inför ett eventuellt införande av aktivt dödande i sjukvården.

Frågan om samvetsfrihet i vården kom också att beröras, och där ser jag ett behov av att förtydliga vad saken egentligen handlar om. Och kanske än viktigare: vad den inte handlar om.

Humanisternas ordförande Christer Sturmark vände sig med kraft emot Europarådets beslut om samvetsfrihet med motiveringen att den då skulle kunna gälla en mängd hypotetiska områden: vegetariska kockar som inte vill laga viss skolmat, politiskt intresserade brevbärare som inte vill dela ut viss post och så vidare.

Detta är förstås nonsensexempel, och jag såg mig nödgad att göra en korrigering, som det verkar som att vi behöver understryka om och omigen. Samvetsfrihet förekommer i en eller annan form i de flesta europeiska länder, och det handlar då om två områden: Värnplikt och aborter. Två helt skilda områden, men med samma motiv: Den som inte vill delta i sådan verksamhet gör det med motiveringen att man inte vill döda andra människor.

Låt oss i debatten hålla oss till det som frågan faktiskt gäller: värnplikt (klart mindre omstritt i Sverige) och aborter. På andra områden i samhället tillämpas och förs ingen diskussion om samvetsfrihet. I sjuvården handlar det om möjligheten att slippa medverka i dödande av ofödda människor. Den rättigheten bör fortsättningsvis gälla fullt ut även i Sverige.

Per Ewert,
författare, lärare och frilansskribent

SEA anordnar manifestation för Iraks kristna i samband med riksdagsdebatt

Den planerade flygningen idag, onsdagen den 17/11, med utvisade irakier ställdes in, men bara tills vidare. Flera medier rapporterar om detta (här, här, här, här och här)

Trots att kristna och andra religiösa minoriteter förföljs och dödas i Irak av fundamentalister, fortsätter Migrationsverket att spela rysk roulette med människoliv genom att tvångsutvisa dem till Irak. Detta kan inte accepteras. Det är hög tid för oss i Sverige att sätta ner foten.

Under helgen genomfördes flera demonstrationer runt om i landet. I Stockholm samlades tusentals för att visa sitt stöd till de kristna irakierna.

Svenska Evangeliska Alliansen uppmanar nu alla kristna till en bred uppslutning kring våra irakiska syskon. Nästa vecka, tisdag den 23 november, när frågan ska debatteras i riksdagen anordnar SEA därför en manifestation utanför riksdagen.

På morgonen, den 23 november, kommer vi att ha flygbladsutdelning samtidigt som riksdagsledamöterna anländer till riksdagen.

Senare klockan 14:20, parallellt med interpellationsdebatten om de kristna irakierna med migrationsminister Tobias Billström, drar manifestationen igång på Mynttorget.

Planerade talare är bland andra Stefan Gustavsson, SEA, Elisabeth Sandlund, Dagen, Ulf Ekman, Livets ord, fader Adris Hanna, Katolska kyrkan, Felicia Svaeren, Världen idag, Sten-Gunnar Hedin, Pingst, Robert Halef (KD) och Bodil Ceballos (MP).

Samma dag kommer även den namninsamling som tidningen Dagen har startat att lämnas in. Dagen efter riksdagsdebatten, den 24 november, är också sista dagen att ansöka om inhibition hos Europadomstolen för utvisningshotade irakier.

Efter de blodiga attackerna mot kristna, både i deras kyrkor och hem har Europadomstolen uppmanat samtliga EU-länder att stoppa avvisningarna av kristna till Irak. Trots det vägrar Sverige att foga sig och gömmer sig bakom en formulering om individuell prövning när en hel folkgrupp förföljs.

Statsministern sa i sin frågestund förra veckan att Migrationsverket inte har de ”rättsliga förutsättningarna” att följa Europadomstolens uppmaning. Rimligtvis borde detta kunna åtgärdas av ansvarig minister. Annars rimmar det illa med när Reinfeldt i år för andra året i rad lyfte fram religionsfriheten som ett prioriterat område i regeringsförklaringen.

Rätten att bekänna sig till en religion eller byta till en annan är en grundläggande mänsklig rättighet. När den rättigheten inte kan upprätthållas eller försvaras av de enskilda staterna måste andra stater ta ett solidariskt ansvar.

Det är dags att påminna regeringen om detta ansvar.

PS. SEA har satt ihop ett brev- och insändarpaket för de som vill skriva till migrationsministern, Migrationsverkets generaldirektör och till media här. Det finns dessutom fortfarande möjlighet att skriva på uppropet för att låta de kristna irakierna stanna i Sverige. Klicka på länken nedan och fyll i ditt namn.

Stefan Gustavsson
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen

När förtal av religioner förbjuds

Tidningen Dagens ledare handlar i dag om den resolution mot förtal av religioner som FN:s generalförsamling ska besluta om i december, Religioner kan inte kränkas:

Tanken att ge lagligt skydd åt en religion är absurd. Det gör lagstiftaren till domare över religiösa frågor, och det försvårar eller omöjliggör för en individ att byta religion eller att kritisera eller lämna den han tillhör. Det inkräktar därmed på samvetsfriheten och skapar den sortens rädsla och våld man säger sig vilja motverka. Det faktum att en sådan lagstiftning riskerar att göra gränsen mellan religion och ras otydlig verkar i samma riktning. Rastillhörigheten är oåterkallelig. Religion däremot handlar om övertygelse, och den kan förändras.

Precis som Håkan Arenius skriver är detta inget nytt. Organisationen Islamiska Konferensen (OIC) introducerade resolutionen för FN:s kommission för Mänskliga rättigheter redan år 1999. Syftet var att kriminalisera ord eller handlingar som bedömdes vara emot islam. Under till exempel Durban II förra året gjordes också flera ansatser från muslimska länder att likställa kritik mot islam med rasism. Senast en liknande resolutionen presenterades var i mars när Pakistan presenterade en resolution med namnet Bekämpa förtal av religioner. FN:s människorättsråd röstade då igenom den med 20 röster mot 17. USA:s representant påpekade då att det sannolikt blir så att stater kommer att missbruka människors rättigheter i MR-rådets namn.

Kritik av en religion kan inte vara rasistisk. Människor har rättigheter - inte religioner. Som kristen tror man att Jesus är Guds son. Skulle resolutionen om förtal av religioner bli bindande och dessutom inlemmad i lag, skulle detta försanthållande vara olagligt, då det ses som en djup kränkning av islam.

Resolutionen hjälper inte heller de muslimer som känner sig sårade när deras religion prövas och kritiseras. Vad finns det för möjlighet till självkritik när ens livsåskådning blir oantastlig?

Organisationen Open Doors har dragit igång en namninsamling mot resolutionen då den främjar intolerans och kränker religions- och yttrandefrihet för religiösa minoriteter - särskilt kristna - i muslimska länder. När rätten att byta, argumentera för eller emot, och avsäga sig en religion förbjuds, förlorar människan också sitt värde som en ansvarstagande person med rätten att göra fria val. Skriv på den.

Den principiella konsekvensen av resolutionen innebär alltså att kristna bryter mot lagen när de vill samlas för att fira gudstjänst, sprida biblar, eller prata om Jesus som Guds son. Vad blir då praktiska konsekvensen?

Al-Qaidas fortsatta våldsvåg mot kristna i Irak blir helt legitim. Nu senast fyra dödade och nära 30 skadade i ett sprängattentat mot ett bostadsområde i Bagdad där flera kristna bor.

Misshandeln av den kristna familjen i Bangladesh som skulle döpas i förra månaden var helt okej.

40-årige Prem Singh Gurang i Bhutan , som visade en film om Jesus, fängslas på helt korrekta grunder.

Kristna fembarnsmamman Asia Bibi, 45, döms till döden Pakistan för ”hädelse”...

Inget konstigt med det...

… Om resolutionen mot förtal av religioner blir bindande, alltså.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Trycket på irakiska kristna ökar

Trycket på de irakiska kristna ökar. Efter att al-Qaida pekat ut alla kristna som fritt villebråd sedan mer än 50 människor dog i en attack mot en kyrka förra veckan, uppmanar nu kristna ledare i Irak troende att lämna landet. Rapporter kommer även om fler kristna som fallit offer en vecka efter attentatet.

Samtidigt har tidningen Dagen tagit initiativ till ett upprop för att stoppa utvisningarna av kristna irakier från Sverige. Självklart stöder vi från SEA kraven på att de ska få stanna och uppmanar alla att skriva under uppropet.

Igår träffade jag riksdagsledamoten Robert Halef (KD) som förbereder en interpellation med migrationsminister Tobias Billström (M), för att se hur vi från SEA kan backa upp honom. Han berättade även att han har mött flera oroliga irakiska kristna som känner en oerhörd hopplöshet. I samband med en minnesgudstjänst i Södertälje i helgen var det flera som kom fram till honom och vädjade om hjälp då de är rädda för att tvingas återvända.

I intervjuer i tidningarna Dagen och Världen idag berättar överlevande från det blodiga gisslandramat.

Överlevande: Vi är snart utplånade:

- Jag kan inte beskriva detta som något annat än ett planerat massmord på oss kristna. Terroristerna sköt främst de unga. De gick runt och dödade som de ville, säger Gabriel, som besökte gudstjänsten tillsammans med sin fru och sin dotter och ett barnbarn. Frun och dottern dog i attentatet, medans barnbarnet ligger på sjukhus svårt medtagen.

”De sköt dem som var närmast”:

– De började i de bakersta bänkarna och sköt dem som var närmast. Panik utbröt och människor började skrika och gråta. Fader Wassim bad terroristerna att sluta, deras svar var ett skott i halsen.

Även New York Times intervjuar överlevare. I ett reportage från Vår frus befrielsekyrka, en vecka efter massakern, beskrivs det hur sörjande har samlats till en minnesgudstjänst bland alla kulhål och blodfläckar, samtidigt som man sträcker ut en förlåtande hand till angriparna. Självklart har andra fortfarande svårt att förlåta. Men 26-åriga, Nagam Riyadh, med ett knä inlindat i ett bandage efter attacken är tydlig, In Grief and Defiance, Baghdad’s Christians Return to Scene of Attack:

“We forgive them,” she said. “We’re not afraid. They gave us blood and we give them forgiveness.”

Enligt den tyska organisationen Society for Threatened People har mer än tre fjärdedelar av Bagdads 400 000 kristna flytt landet sedan den USA-ledda invasionen 2003. Nyhetsbyrån Compass Direct uppskattar att 50 procent av landets kristna har flytt Irak sedan samma år. Idag tror man att bara 600 000 kristna finns kvar.

Märkligt att så få medier, förutom de kristna, har upptäckt detta.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Det förlorade "paradiset"

I senaste numret av magasinet Neo skriver Paulina Neuding en mycket intressant artikel om FN:s råd för mänskliga rättigheter, som fler borde läsa. I artikeln Diktaturernas paradis (ej online) följer hon en debatt mellan medlemstaterna i FN, och beskriver den som ”surrealistisk”:

Irans representant orerar en stund om brott mot mänskliga rätigheter i väst: polisbrutalitet i Tyskland. Islamofobi i USA. Brott mot kvinnors rättigheter i Sverige. Marocko förnekar brott mot mänskliga rättigheter, och vill istället rikta rådets uppmärksamhet mot de förbrytelser som begås av grannlandet Algeriet.
Sudans representant möts med spridda fniss på pressläktaren när han skriker i den sprakande mikrofonen att hans land har noll politiska fångar. ”Inga!”
Nordkoreas representant gör klart att det är USA, inte Nordkorea, som begår brott mot mänskliga rättigheter. EU också för den delen. Och Japan.
Vitryssland förnekar att landet skulle kränka människors organisationsfrihet, vilket har hävdats av bland annat Sverige.
Burma tar vid, och gör klart att anklagelserna mot landet om krigsbrott är grundlösa. Turen går till Algeriet, som förnekar brott mot mänskliga rättigheter, och som istället vill rikta rådets uppmärksamhet mot de förbrytelser som begås av grannlandet Marocko.
Slutligen tar Kuba vid för att värja sig mot Sveriges uttalanden om att Kuba skulle begå brott mot mänskliga rättigheter: En sådan anklagelse är inget annat än hyckleri när den kommer från ett land som Sverige, säger Kubas representant, och hävdar anklagat Wikileaksgrundaren Julian Assange för våldtäkt utan grund.

Tyvärr är detta beteende mer regel än undantag när det kommer till FN:s råd för mänskliga rättigheter. När jag bevakade FN:s konferens om rasism förra året – mer (ö)känt som Durban II – för tidningen Världen idag (här, här, här och här) var det exakt likadant.

Den iranske diktatorn Mahmoud Ahmadinejad fick hålla ett rekordlångt inledningstal (utan avbrott), där han bland annat likställde sionism med rasism. Samtidigt som det demonstrerades utanför FN-byggnaden mot folkmordet i Darfur, angrep Sudans representant Internationella brottsdomstolen för beslutet att åtala landets president för brott mot mänskligheten. Åtalet berodde på rasism, påstod han. Vitryssland påstod att de inte hade några konflikter i sitt land. Saudi Arabien påstod att ”Sharia betonar jämlikhet oavsett kön eller ras”. Nordkorea anklagade Japan för kolonialism. Turkiet fortsatte förneka folkmordet 1915. Pakistan och Syrien tyckte att ”skändandet” av religioner – i synnerhet Islam – var det främsta problemet. Bristen på mänskliga rättigheter i sina egna länder var man blind för.

Här kan man bland annat se ett youtube-klipp från Durban II när Iran försökte avbryta vittnesmålet från en människorättsorganisation.

Krister Thelin, ledamot av FN:s MR-kommitté (ej att förväxla med MR-rådet), skriver en passande debattartikel i dagens Svenska Dagbladet, Dubbelmoral och cynism i FN:

Endast genom tydliga kriterier och uppföljning främjas skyddet för de mänskliga rättigheterna på global nivå. Den nuvarande dubbelmoral, cynism och politisering som MR-området inbjuder till inom FN:s ram, och där MR-rådet är den tydligaste exponenten, leder till en allmän försvagning, något som förstås många stater med svaga betyg välkomnar. Sverige och de goda krafterna inom EU bör i större utsträckning sätta strålkastarljuset på de många mörka områden på vår jord där kränkningar sker.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Sanktioner mot Burma, men inte Iran?

Med anledning av dagens (torsdag 4/11) besök av iranska toppolitiker i riksdagen uttrycker Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson och vice ordförande i Utrikesutskottet, Urban Ahlin, höjden av inkonsekvens.

På P1-Morgons fråga om det finns någon gräns för vilka länder och politiker man ska bojkotta respektive föra samtal med, svarar Ahlin:

- Jag skulle ha väldigt svårt att ha samtal med till exempel militärregimen i Burma. Där tycker jag att man ska ha starka sanktioner, precis på samma sätt som vi hade mot apartheid i Sydafrika.

Den iranska regimen fängslar journalister, hänger och stenar kvinnor, torterar och avrättar regimkritiker, förföljer religiösa minoriteter, uppmanar till folkmord, etc.

På vilket sätt är detta mer okej än militärjuntan i Burmas och apartheidregimen i Sydafrikas övergrepp?

Då besöket främst rör utbildningsfrågor kan man ju också fråga sig hur framgångsrikt besöket blir nu när ”västerländska ämnen” som juridik, kvinnostudier, filosofi, psykologi och statsvetenskap riskerar förbjudas på iranska universitet eftersom de ”motsäger de gudomliga islamska lärorna”.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Läs regeringsförklaringen, Billström!

Efter det blodiga gisslandramat när 52 kristna dödades i Bagdad fortsätter minoriteten att utsättas för hot. Al-Qaidas irakiska gren pekar nu ut kristna som ”legitima mål” var de än befinner sig, Fate of Iraqi Christians will worsen, experts fear:

“The group, which calls itself the Islamic State of Iraq (ISI), ridiculed the pope as "the hallucinating tyrant of the Vatican" and warned that Christians would be "extirpated and dispersed" from Iraq.

Katolska exporter på Irak varnar nu även för att situationen för den kristna minoriteten kommer att bli ännu värre.

"As the terrorists themselves say, their purpose is to eliminate the Christian presence from those lands either by physically destroying Christians or by terrorizing them into renouncing the faith or fleeing," said Father David Jaeger, a Franciscan expert on the Holy Land and the Middle East.

Den svenska okunskapen om människors religiösa identitet är skrämmande påtaglig. Bland annat när det gäller Migrationsverkets hantering av kristna flyktingar. Migrationsinstansernas kompetens och kunnande i att avgöra trovärdighetshalten vid något så personligt och existentiellt som till exempel ett religionsbyte behöver förbättras avsevärt. Expressens Johannes Forsberg pekar på hur den kristna tillhörigheten gör minoriteten till måltavla, Sluta avvisa kristna irakier:

Migrationsverket har därför uppmanat avvisade irakier att inte göra så mycket kristet väsen av sig. Det hjälper inte nödvändigtvis. I staden Mosul har ett antal personer fått en kula i pannan sedan de tvingats visa sina ID-kort. Även om de hade ansträngt sig för att framstå som muslimer kunde deras hemlighet avläsas i familjenamnet. Men alldeles oavsett så är en religiös och kulturell tillhörighet inte ett klädesplagg man kan gömma i garderoben. Migrationsverkets råd och Sveriges hantering av kristna irakier bygger på en djup okunskap om vad religion innebär för många människor. Det är inte ett fritidsintresse i klass med innebandy, utan ett fundament i ens egen person. Sverige har krävt av kristna irakier att de ska förneka sig själva.

Det kanske är dags för migrationsministern Tobias Billström och handläggarna på Migrationsverket att läsa regeringsförklaringen där statsministern är tydlig med behovet att värna religionsfriheten:

I arbetet för mänskliga rättigheter och demokrati behöver inte minst arbetet med att agera för yttrande- och religionsfriheten stärkas ytterligare.

Hoppas det inte bara blir prat utan också verkstad.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist