Blanda inte bort korten om vad samvetsfrihet innebär

Undertecknad deltog i förra veckan i ett panelsamtal i Jönköping mellan Svenska Evangeliska Alliansen och Humanisterna på temat människovärde och dödshjälp. Dessvärre kom samtalet att få en hårdare ton än vi planerat, främst genom läkaren Gunnar Hagberg, vilken tydligt proklamerade den aktiva dödsjälpens fördelar. Det som publiken reagerade mest på efteråt var dock hans envetna vägran att lyssna till de tydliga farhågor som handikapporganisationer och internationella erfarenheter pekar på inför ett eventuellt införande av aktivt dödande i sjukvården.

Frågan om samvetsfrihet i vården kom också att beröras, och där ser jag ett behov av att förtydliga vad saken egentligen handlar om. Och kanske än viktigare: vad den inte handlar om.

Humanisternas ordförande Christer Sturmark vände sig med kraft emot Europarådets beslut om samvetsfrihet med motiveringen att den då skulle kunna gälla en mängd hypotetiska områden: vegetariska kockar som inte vill laga viss skolmat, politiskt intresserade brevbärare som inte vill dela ut viss post och så vidare.

Detta är förstås nonsensexempel, och jag såg mig nödgad att göra en korrigering, som det verkar som att vi behöver understryka om och omigen. Samvetsfrihet förekommer i en eller annan form i de flesta europeiska länder, och det handlar då om två områden: Värnplikt och aborter. Två helt skilda områden, men med samma motiv: Den som inte vill delta i sådan verksamhet gör det med motiveringen att man inte vill döda andra människor.

Låt oss i debatten hålla oss till det som frågan faktiskt gäller: värnplikt (klart mindre omstritt i Sverige) och aborter. På andra områden i samhället tillämpas och förs ingen diskussion om samvetsfrihet. I sjuvården handlar det om möjligheten att slippa medverka i dödande av ofödda människor. Den rättigheten bör fortsättningsvis gälla fullt ut även i Sverige.

Per Ewert,
författare, lärare och frilansskribent