Ungersk "nationalism" vs. svensk "imperialism"

DN:s ledarsida tycker till idag om Ungerns nya grundlag (ej online) som bland annat slår fast att äktenskapet är en institution mellan man och kvinna, och att ett foster har rätt till skydd från och med befruktningsögonblicket.

DN skriver att den nya lagen genomsyras av nationalism och manar därför Ungern till omvändelse. En exegetisk utläggning av ledarsticket kan vara att det handlar om bot och bättring till den svenska politiskt korrekta vägen.

Jag frestas att liksom italienarna tala om svensk imperialism.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Medietystnaden om förföljda kristna bryts

Genom långsiktig opinionsbildning har Svenska Evangeliska Alliansen arbetat med att belysa kristnas utsatthet runtom i världen. Vi har bland annat uppmärksammat situationen för förföljda kristna i Orissa, Indien, Irak och Egypten.

I höstas ordnade vi en manifestation för kristna irakier som riskerar utvisning till Irak där de utsätts för förföljelse. Förutom att vi samlade ett flertal kristna ledare och drygt 200 deltagare, kunde vi påverka riksdagsdebatten i samma fråga. Ett intensivt lobbyarbete resulterade i att ett tiotal riksdagsledamöter deltog i debatten med migrationsministern samma dag. Frågan om de kristna irakierna diskuterades därför sent in på kvällen och SEA:s arbete nämndes ett par gånger i talarstolen.

Europeiska Evangeliska Alliansen, som SEA relaterar till, var dessutom aktiva i arbetet att inför ministermötet i februari uppmana EU:s utrikesministrar att fördöma förföljelsen av kristna.

Detta till trots har tystnaden varit påfallande stor från de större svenska medierna. I dag, den 28/3, skriver Dagens Nyheter glädjande nog på ledarplats om våldet mot kristna, Kriget mot kristna:

I Etiopien bränns kyrkor. I Pakistan mördas politiker som kritiserat landets stränga hädelselagar. I Nigeria angrips kyrkor på julafton. Sedan invasionen av Irak uppges hälften av landets stora kristna befolkning ha drivits på flykt. De egyptiska kopterna hukar under ovisshet om sin ställning i det nya landet.

Islamistiska grupper har öppet deklarerat att målet är att rensa Mellanöstern från kristna, antingen genom att med terror skrämma bort dem eller helt enkelt ta deras liv.

Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Nyligen släppte den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need rapporten "Persecuted and forgotten" som hävdar att 75 procent av all religiös förföljelse riktas mot kristna.

Tankesmedjan Pew Research Center visade å sin sida i höstas att kristna trakasseras i två tredjedelar av jordens länder, fler än några andra religionsutövare.

Vad gäller våldet och trakasserierna mot kristna är det svårt att inte tänka på Martin Luther King-citatet "Den värsta tragedin är inte de ondas brutalitet utan de godas tystnad". För medan den religiösa rensningen pågår i stora delar av världen är det ekande tyst i andra.

Ett sorgligt exempel är när EU:s ministerråd i början av året skulle markera mot våldet. I det första utkastet till uttalande förmådde rådet inte ens ta ordet "kristna" i sin mun, trots att bakgrunden främst var kyrkmassakrerna i Bagdad och Alexandria.

Det krävdes starka påtryckningar från Italien och Frankrike för att skrivningen till slut skulle uttrycka försvar för "kristna (...), muslimska pilgrimer och andra religiösa grupper".

Västvärldens ovilja att starkt ta avstånd mot förföljelser av kristna har flera orsaker. En är rädslan för islamofobi, en annan den koloniala historien och en tredje en vanlig men märklig världsbild i svartvitt. Bilden av muslimen som maktlöst offer och den kristne som privilegierad gärningsman är så förankrad i vårt medvetande att vi har svårt att ta in att det finns stora regioner där den utsatta, svaga minoriteten är kristen.

Viktigt i sammanhanget är att flera höga muslimska företrädare över hela världen tagit starkt avstånd mot våldet mot kristna. Det visar att den religiösa rensningen inte är en konflikt mellan gruppen "muslimer" och gruppen "kristna" utan mellan extremister och en stor, tolerant majoritet. Olika religioner har trots allt levt sida vid sida i Mellanöstern och Afrika i århundraden. Det är ett ansvar för alla, inte minst de hittills tysta regeringarna i väst, att den religiösa toleransen åter blir normaltillstånd.

Rätten att fritt utöva sin religion är universell. Vi kan inte vara så inskränkta att vi tror att muslimska stater just för att de är muslimska skulle vara mindre kapabla, och därmed mindre förpliktade, att skydda sina minoriteter.

Utrikesminister Carl Bildt har uttryckt oro över de ökade tendenserna till växande intolerans och övergrepp mot religiösa minoriteter. I utrikesdeklarationen lyfts därför religionsfriheten fram som ett prioriterat område tillsammans med övriga mänskliga rättigheter. Nu är det upp till bevis och visst behövs den kristna rösten!

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Snabb enhet bland biskoparna

Saxat från TT:

Svenska kyrkans 14 biskopar ställer sig vid ett biskopsmöte i Luleå bakom
Sveriges Kristna Råds upprop om förändringar av sjukförsäkringssystemet så att
inte fler människor drabbas av social och ekonomisk undergång.

Som en bekant uttryckte det: Alla 14 var helt eniga. Det är mer än de lyckats vara om t ex trosbekännelsen, äktenskapet, aborter eller andra frågor som rör kristen tro och etik.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Newsmill-artikel om otrohet och Victoria Milan

SEA:s generalsekreterare, Stefan Gustavsson, skriver idag på Newsmill om dejtingsajten Victoria Milan som riktar sig till par som vill vara otrogna, Cynisk otrohetssajt separerar sex från kärlek:

Det finns många sätt att tillhandahålla tjänster åt tvivelaktiga eller dåliga ändamål. Ett är att sälja slagträn till män som ändå kommer att slå sina fruar. Ett annat är att sälja sprit till alkoholister som ändå kommer att supa sig fulla. Ett tredje är att starta en dejtingsajt för gifta och sambos som tänker vara otrogna.

Artikeln har redan fått ett antal kommentarer. En del är positiva, andra går in på stickspår. Några anger fördomsfulla motargument som att artikeln t.ex. bygger på "religiöst dravel", fastän inga argument i artikeln bygger på religion utan på värderingar som alla människor kan hålla med om.

Ett annan kommentar menar att artikeln andas "förbudsiver", trots att artikeln tydligt markerar att bara för att man anger att något är moraliskt förkastligt betyder det inte att man vill förbjuda det. Det ena är en diskussion om juridik, den andra om moral och ibland kan man behöva hålla i sär de två begreppen.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Religiös vilsenhet i Sofia kyrka

Sofia kyrka i Stockholm har anställt en imam som ska arbeta med ungdomar i Fryshuset. Bara en sådan sak kräver en hel del teologiskt vridande och vändande.

Syftet ska vara att många ungdomar, bland annat med muslimsk tro, känner sig vilsna, inte minst i sin religiösa identitet. Othman Al Tawalbeh, som imamen heter, ska hjälpa och stödja dessa ungdomar bland annat i mötet med svenska samhällsförhållanden.

När blev det Svenska kyrkans uppdrag att avlöna en representant för en annan religion? Vad hände med missionsbefallningen, att göra alla folk till Jesu lärjungar? Enligt Bibelns perspektiv är alla människor vilsna till dess att de hittar hem i Kristus. Prästerna Johanna Andersson och Annika Borg påpekar att det handlar om en kyrka i fritt fall:

Som anställd i Svenska kyrkan har det fram till nu gällt, för såväl vaktmästare som alla andra, att man ska dela kyrkans värdegrund. Exempelvis har man genom en allt mer utbyggd kontrollapparat sållat bort prästkandidater som inte bejakar kvinnliga präster. Men nu ska kyrkan alltså kunna härbärgera en annan religions synsätt, gudsuppfattningar och människosyner. Samma människor som har stridit för exempelvis homosexuellas rätt till att fullständigt bejakas i kyrkans sammanhang, kan nu plötsligt kompromissa med detta.

Någonstans mellan Qigongövningar, regnbågsmässor och queera bibelstudier tycks församlingen i Vita bergen ha gått rejält vilse.

Helle Klein vill få kritiken mot anställningen att liknas vid inskränkthet och islamofobi. Säg det till Mahmoud Aldebe, generalsekreterare för Sveriges muslimska förbund:

En moderat skulle väl aldrig tillåta att en socialdemokrat jobbade för dem? Hur ska man kunna vara neutral? Som jag ser det finns det ett bra alternativ och det är att han startar en Fryshusmoské och låter dem vara arbetsgivare. Det är en lösning som skulle respekteras av både kristna och muslimer.

Till råga på allt är Othman Al Tawalbeh nu i kontakt med Säpo då en del muslimer har riktat hot mot honom. Så mycket för Sofia kyrkas försök till religionsdialog.

Samtidigt skriver Hans Ulfvebrandt, kyrkoherde i Sofia kyrka, i Aftonbladet att anställningen är en ”konkretion av de värderingar som lyfts fram i Svenska kyrkans annonskampanj ’Ja till respekt’.”

Inte visste jag att budskapet ”Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är synonymt med ”Vi är människor som inte gör skillnad på gudar”.

Det är i alla fall knappast en respektfull syn på de ungdomar som Othman Al Tawalbeh ska jobba med. Med anställningen gör man ju faktiskt skillnad på människor: Jesus till etniska svenskar och andra nationaliteter. Muhammed till de med bakgrund i muslimska länder. Har Jesus helt plötsligt blivit för svensk för Sofia kyrka?

Det verkar snarare som om det är Sofia kyrka som har problem sin religiösa identitet.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Avdragsrätt stärker samvetsfriheten

Igår deltog jag på Kristdemokraternas riksdagsseminarium om avdragsgilla gåvor för att stärka civilsamhället (här kan man se debatten efterhand). Bland annat framkom det kritik om att regeringens reformambition är alldeles för snävt, nämligen att det bara är organisationer som bedriver hjälpverksamhet som man ska få göra avdrag för. Dagen rapporterade från seminariet, Ideella: Bredda förslag om avdragsrätt:

- Att utan direkt förklaring begränsa avdragsrätten till de som bedriver "hjälpverksamhet" kommer på sikt styra verksamheten. Organisationer slutar göra vad de är bäst på och formar i stället sin verksamhet utifrån vad det offentliga valt att prioritera, säger Hanna Hallin, chef på tankesmedjan Sektor 3 som nu lanserar ett alternativt förslag till hur avdragsrätten ska utformas.

Frågan om avdragsgilla gåvor har diskuterats i riksdagen under 50 år, utan att något har hänt. Under tiden har alla andra länder i Europa infört den rätten. Vi på SEA ser frågan om avdragsgilla gåvor som viktig ur flera aspekter:

• Nya resurser till socialt arbete, forskning, kyrkor och kultur. År 2000 införde Norge avdragsrätt för gåvor. Sex år senare hade givandet ökat med mer än 30%.
• Växande samhällsengagemang från individer och företag.
• Ett friare samhälle med minskat beroende till staten.

Den sista punkten - ett friare samhälle med minskat beroende till staten - är en naturlig fortsättning på vårt Manifest för Samvetsfrihet. Ett starkare civilsamhälle, med minskat beroende av statliga bidrag, gör att exempelvis samfund, församlingar och utbildningar kan växa i enlighet med sin grundläggande ideologi. Den politiska styrningen i teologiska frågor blir därför mindre.

Även om regeringens reformambition bara gäller hjälporganisatiner, ser vi detta som ett första steg. Samtidigt får det inte stanna där. Vad tjänar samhället till exempel på kyrkornas arbete för att rädda ett äktenskap, avvärja ett självmord eller omvända en själ?

Enligt amerikanska Inquirer lade University of Pennsylvania i somras ihop både materiella och immateriella värden som förskolor, äldrevård. begravningar, bröllop, etc. som ett flertal församlingar genererade.

Det ungefärliga resultatet: Över 300 miljoner kronor i ekonomiska fördelar

Värt att tänka på när man möter påståenden om att kyrkor inte bidrar i samhället. Ett sådant arbete är värt att uppmuntras.


P.S. Här och här är två ytterliggare artiklar om avdragsrätt.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Otrohet okej men inte mamma, pappa, barn

När SEA för fyra år sedan lanserade en annonskampanj i Stockholms tunnelbana för bevarandet av dåvarande äktenskapslag väcktes stora protester. Budskapet Mamma, pappa barn ansågs alldeles för stötande.

Affischer revs ner. Facebookgrupper startades. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, tog emot både anmälningar och samtal från upprörda personer. Många hörde även av sig till RFSL. SL:s tidigare ordförande, Anna Kettner, ifrågasatte kampanjen, då hon ansåg att den stred mot SL:s rekampolicy. SEA fick flera hatiska mail och telefonsamtal. Miljöpartiet ville förbjuda annonskampanjen.

Tunnelbanechaufförernas fackförbund undrade till och med om kampanjen utgjorde en skadlig arbetsmiljö för SL:s personal.

Budskapet anno 2011 på reklampelare i Stockholms tunnelbanor och busshållplatser, är ”Är du gift? Gör livet levande – ha en affär”, signerad otrohetssajten Victoria Milan. Tv-reklam går redan på Kanal 5, men har knappt väckt lika starka reaktioner som Bevara äktenskapets kampanj.

Enligt SL:s presstjänst har man inte heller hört ett knyst.

Uppdaterat: Civilekonomen Helena Soto skriver bra i Svd.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

En universalistisk bladvändare?

Samtidigt som den så kallade Fyrke-debatten har rasat på kristna bloggar i Sverige, har en annan debatt blåst upp i amerikanska evangelikala kretsar. Det gäller pastorn och författaren Rob Bells kommande bok om himmelen och helvetet, ”Love wins”. Dagen rapporterar, Rob Bells nya bok rör upp känslorna,

Häromveckan trängde pastorn Rob Bell bort många världskändisar och stora nyhetshändelser från mikrobloggen Twitter: Hans bok om himmel och helvete var ett av de mest omdiskuterade ämnena världen över. Och då är den ändå outgiven, den släpps först på måndag.

Förhandsreklamen för boken, som har bestått av en kort text av förläggaren och en reklamfilm, har varit helt lysande. ”Love wins” är redan bland de mest förbeställda böckerna på Amazon.

Rob Bell är en lysande kommunikatör och talare. Hans predikningar är oerhört populära. Många kristna har dessutom sagt sig vara välsignade av hans böcker. Och det är väl inget fel om folk säger att de har blivit välsignade av någons alster? Eller?

Bibeln uppmanar den kristne att pröva allting. Att kritiskt granska. Det gäller oavsett om avsändaren heter Billy Graham, Stefan Gustavsson, Benny Hinn eller Rob Bell. Samma måttstock måste gälla för alla.

Rob Bell må ha en väldigt skön attityd, att det är viktigt att undersöka givna sanningar och betona en ödmjuk hållning bland kristna. Men innehållet är ju en annan fråga. Jag kan ha en helt igenom ödmjuk attityd men om innehållet i min lära strider mot Bibeln, leder jag människor fullkomligt fel. Dålig teologi vanärar Gud och skadar människor.

Om "Love wins" bejakar universalism - att alla kommer att bli räddade undan helvetet, oavsett om man har erkänt Jesus som herre eller inte - så är den inte biblisk.

Nu har Rob Bells nya bok ännu inte kommit ut (det gör den först på måndag då författaren även intervjuas). Pastorn Tim Challies, som driver en populär blogg, har däremot läst ett recensionsexemplar och tar sig an Bells frågeställning:

The questions you probably want answers to as you read this review are these: Is it true that Rob Bell teaches that hell doesn’t exist? Is it true that Rob Bell believes no one goes to hell? You’ll just need to keep reading because, frankly, the answers aren’t that easy to come by.

How he asks the question is just as important as the question itself. “Has God created billions of people over thousands of years only to select a few to go to heaven and everyone else to suffer forever in hell? Is this acceptable to God? How is this ‘good news’?”

They say that the person who frames the debate is going to win the debate. That is especially true when the debate is framed in this way, through these particular questions. You’re damned if you do and damned if you don’t. No offense, and no pun intended.

Bell begins the book with surprising forthrightness: Jesus’ story has been hijacked by a number of different stories that Jesus has no interest in telling. “The plot has been lost, and it’s time to reclaim it.” (Preface, vi)

“A staggering number of people have been taught that a select few Christians will spend forever in a peaceful, joyous place called heaven, while the rest of humanity spends forever in torment and punishment in hell with no chance for anything better…. This is misguided and toxic and ultimately subverts the contagious spread of Jesus’ message of love, peace, forgiveness, and joy that our world desperately needs to hear. (ibid)”

You may want to read that again.

It really says that. And it really means what you think it means. Though it takes time for that to become clear.

Om citatet ovan från Bells förord stämmer bådar budskapet i ”Love wins” inte bra. För övrigt förvränger han sina motståndares argument för att sedan attackera dem (klassisk halmgubbe).

Bibeln är tydlig med att frälsningen endast kommer genom tro på Jesus Kristus och att det därmed finns en dubbel utgång. Men för den sakens skull behöver man inte tillskriva majoriteten av världens kristna åsikter från Jehovas vittnen troslära. Det är oärligt.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Release för nytt evangelikalt "åsiktspaket"

Den så kallade Fyrke-debatten fortsätter på olika bloggar (bl.a. här, här och här). Bland annat har SEA:s generalsekreterare, Stefan Gustavsson skrivit ett par intressanta inlägg här, här och här.

Det hela började som sagt med dessa korta rader från bloggen Stigen:

Fyrke innebär i korthet att det finns en ”klassisk kristen tro” som sett likadan ut i ”2.000 år”. Denna klassiska kristna tro innebär bland annat, och inte minst, att man tycker rätt om ett antal frågor.

Det tycks alltså handla om kritik mot vad som uppfattas som ett åsiktpaket.

Samtidigt kan man konstatera att alternativet till ”åsiktspaketet” om att bland annat tro på Jesu gudom, Treenigheten, Bibeln som Guds ord, bara är ett nytt ”åsiktspaket”. Då handlar det om gemenskap, rättvisetänkande, egendomsgemenskap, etc.

Fina ord, men ska man vara ärlig så handlar det också om ett åsiktspaket. Och är det verkligen kristet att ställa gemenskapstänkande i motsats till tron på Jesu gudom?

Kritiken mot det som uppfattas som ett fyrkantigt evangelikalt åsiktspaket, tycks enligt min mening helt enkelt blunda för sin egen ståndpunkt. Och selektivt seende bäddar inte för ett bra samtalsklimat.

För övrigt så är alla intresserade välkomna till SEA:s release av den svenska översättningen av Cape Town Commitment (den tredje Lausannedeklarationen). Om man så vill, är det ett fullmatat åsiktspaket som tar upp den kristnes relation till Gud och till världen. Det kommer dessutom bli ett panelsamtal om hur dokumentet kan användas i församlingar. Fyrke-debatten kommer också att beröras. Läs mer här.

Tid och plats är fredagen 18 mars kl 13:00 i församlingen New Lifes lokaler på Fridhemsplan, i Stockholm.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Klass 9A i sekulär-humanisternas skottglugg

"Superpedagogen" och Klass 9A-läraren Stavros Louca har hamnat i sekulär-humanisternas skottglugg sedan han i Sydsvenskan kritiserat evolutionsteorin:

Vilken är vår tids största bluff?
– Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan.

I samma intervju nämner han även att han läser Bibeln flera gånger. Uttalandet har väckt starka reaktioner.

Lärarutbildaren Mats Olsson försöker läsa in apokalyptiska hotmotiv bakom Loucas engagemang för skolbarn och att SVT står bakom detta. Oärlig debattteknik.

Unga Humanisterna jämför det med tron på att Romarriket inte existerade och tycker att Louca ska sätta sig i skolbänken igen. Inte visste jag att Unga Humanisterna har tillgång till ögonvittnesskildringar och dylikt från tidpunkten för livets uppkomst.

Om lärare som tänker kritiskt om evolutionsteorin inte ska få undervisa, kanske man bör plocka bort många av de idéer som formulerats av skapelsetroende från klassrummet: Galileo Galilei, Isaac Newton, James Clerk Maxwell, Michael Faraday, Francis Bacon, etc.

Det blir inte mycket kvar.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist