Tisdagen i Visby rusade förbi med en mängd intressanta Almedalsseminarier. Dagens seminarium Makt, medier och andlighet tillhörde ett av de intressantaste. Bland annat fick chefen för tv 4:s samhällsredaktion, Fredrik Lundberg, stå till svars för Kalla Faktas inslag om Frälsningsarmén tidigare i våras.
Som svar på kritik mot sekulära media, som gick ut på att det finns en okunnighet bland journalistkåren kring kristna rörelser och att man har en dold agenda, förde Lundberg ett resonemang om att det finns en lika liten kunskap om medias roll bland kristna.
Det mest uppseendeväckande under det seminariet var att Lundberg hävdade att de behöver ljuga för att få fram sanningen. Situationen då Kalla Fakta provocerade fram förbön mitt under ett smygfilmat själavårdssamtal, var därför berättigat, tyckte han. Man kan ju tycka att det hade varit enklare och mer etiskt om de bara hade frågat.
Filadelfilapastorn Niklas Piensoho konstaterade då det självklara: "Inte undra på att vi kristna inte litar på er!"
Piensoho pekade även på det absurda i att sekulära medier oftast själva brukar utse talespersoner för kristna rörelser som inte har ett sådant uppdrag. Han exemplifierade med Åke Green, som även om han gjorde så gott han kunde, inte hade det uppdraget från pingströrelsen. I vilka andra sektorer - politiken, näringslivet, etc - skulle en seriös journalist göra så? Stefan Swärd bloggar även från samma seminarium.
Journalisten Lars Adaktusson höll med om att många journalister har en okunskap om kyrkor, något som man knappast kan komma undan med när det gäller andra områden - till exempel sport eller politik. Där förväntar man sig att journalister är pålästa och har en sakkunskap om sitt bevakningsområde.
Senare under eftermiddagen på SEA:s seminarium Ett generösare Sverige med avdragsgilla gåvor, medverkade Frälsningsarméns divisionschef för Göteborg, Kjell Olausson. Då kom frågan om statligt villkorade gåvor upp (vilket även argumenterades för i Kalla Fakta).
Bland dem som söker sig till Frälsningsarmén för att få hjälp - och då handlar det om människor som fallit igenom det sociala skyddsnätet - visar färsk statistik att ca 65 procent handlar om ensamstående föräldrar. Enligt Olausson kommer de för att få hjälp med mat och akut hjälp. Vart ska de gå, undrade Olausson, när till och med Socialtjänsten uppmanar dem att gå till Frälsis.
Om Frälsningsarmén, och annat kristet samhällsengagemang skulle förbjudas eller villkoras, vilka kommer då att hålla grytan kokande?
UPPDATERAT: Världen idag skriver här om SEA:s seminarium om avdragsrätt. Här intervjuas Lars Adaktusson och Anna Lindman Barsk om Dagens debatt om Makt, medier och andlighet.
UPPDATERAT 2: Här skriver Dagen om seminariet Makt, medier och andlighet.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Visar inlägg med etikett avdragsrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett avdragsrätt. Visa alla inlägg
tisdag 5 juli 2011
fredag 29 april 2011
Ett generösare Sverige när staten slutar tafsa
Idéhistorikern Johan Norberg har en mycket välskriven kolumn i Metro 27/4, om den sekulära staten och det pluralistiska samhället, Religionen för viktig för att staten ska tafsa på den:
Självklart kan man undra vad som kan vara så upprörande att påskdagen är en flaggdag. FN-dagen den 6 november, Gustav Adolfsdagen den 10 december och Nobeldagen den 23 december är också allmänna flaggdagar enligt Justitiedepartementets förordning 1982:270. Det betyder inte att Sverige tillber vare sig Ban Ki Moon, Gustav II Adolf eller Alfred Nobel. Det handlar om kultur, historia och sammanhang.
Principiellt är dock Johan Norberg inne på rätt spår. Religionen, i synnerhet den kristna tron, mår bättre av att staten inte tar ställning i dess teologiska frågeställningar.
I Manifest för Samvetsfrihet formuleras detta tydligt: "En sekulär stat är inte detsamma som ett sekulärt samhälle. Vi bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över."
Både Dagens Håkan Arenius och Signums Ulf Johnsson har varit inne på detta.
Johan Norberg hänvisar till professor Ingemund Häggs rapport i skriften ”Secularization of a state”. Den är intressant läsning och ger ett antal förslag på reformer. Vissa av dem kan begränsa statens inflytande över kyrkor. Däremot saknar jag ett: Avdragsgilla gåvor till den ideella sektorn.
Varför? Jo, när individer själva kan välja vilken form av idéburet engagemang de vill stödja, slipper kyrkor och organisationer utsättas för statlig styrning. Då bärs de främst av sina medlemmar och man riskerar inte anpassas i politiskt korrekt håll.
Eftersom SEA arbetar för ett öppet och fritt samhälle - fri från statens försök att styra i ideologiska och teologiska frågor - vill vi stärka opinionen för avdragsgilla gåvor. Det ger dessutom nya och välbehövda resurser till socialt arbete. Därför har vi dragit igång kampanjen Ett generösare Sverige.
Om ni har tidningen Dagen har ni sett att bilagan Ett generösare Sverige kommit ut idag. På måndag går den ut med Världen idag.
Besök kampanjsajten www.generosaresverige.se, ladda ner bilagan och skriv under uppropet!
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Att staten är sekulär betyder inte att den bekämpar religion. Staten håller inte på AIK eller MFF, men det betyder inte att den är emot fotboll. Staten håller inte på S eller M, men det betyder inte att den är emot politik. En sekulär stat överlåter däremot åt individer, familjer och civilsamhället att ta ställning i sådana frågor. För en ateist eller agnostiker är det självklart rimligt, men även troende brukar instämma – för dem är religionen lite för viktig för att staten ska tafsa på den.
Självklart kan man undra vad som kan vara så upprörande att påskdagen är en flaggdag. FN-dagen den 6 november, Gustav Adolfsdagen den 10 december och Nobeldagen den 23 december är också allmänna flaggdagar enligt Justitiedepartementets förordning 1982:270. Det betyder inte att Sverige tillber vare sig Ban Ki Moon, Gustav II Adolf eller Alfred Nobel. Det handlar om kultur, historia och sammanhang.
Principiellt är dock Johan Norberg inne på rätt spår. Religionen, i synnerhet den kristna tron, mår bättre av att staten inte tar ställning i dess teologiska frågeställningar.
I Manifest för Samvetsfrihet formuleras detta tydligt: "En sekulär stat är inte detsamma som ett sekulärt samhälle. Vi bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över."
Både Dagens Håkan Arenius och Signums Ulf Johnsson har varit inne på detta.
Johan Norberg hänvisar till professor Ingemund Häggs rapport i skriften ”Secularization of a state”. Den är intressant läsning och ger ett antal förslag på reformer. Vissa av dem kan begränsa statens inflytande över kyrkor. Däremot saknar jag ett: Avdragsgilla gåvor till den ideella sektorn.
Varför? Jo, när individer själva kan välja vilken form av idéburet engagemang de vill stödja, slipper kyrkor och organisationer utsättas för statlig styrning. Då bärs de främst av sina medlemmar och man riskerar inte anpassas i politiskt korrekt håll.
Eftersom SEA arbetar för ett öppet och fritt samhälle - fri från statens försök att styra i ideologiska och teologiska frågor - vill vi stärka opinionen för avdragsgilla gåvor. Det ger dessutom nya och välbehövda resurser till socialt arbete. Därför har vi dragit igång kampanjen Ett generösare Sverige.
Om ni har tidningen Dagen har ni sett att bilagan Ett generösare Sverige kommit ut idag. På måndag går den ut med Världen idag.
Besök kampanjsajten www.generosaresverige.se, ladda ner bilagan och skriv under uppropet!
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
onsdag 16 mars 2011
Avdragsrätt stärker samvetsfriheten
Igår deltog jag på Kristdemokraternas riksdagsseminarium om avdragsgilla gåvor för att stärka civilsamhället (här kan man se debatten efterhand). Bland annat framkom det kritik om att regeringens reformambition är alldeles för snävt, nämligen att det bara är organisationer som bedriver hjälpverksamhet som man ska få göra avdrag för. Dagen rapporterade från seminariet, Ideella: Bredda förslag om avdragsrätt:
Frågan om avdragsgilla gåvor har diskuterats i riksdagen under 50 år, utan att något har hänt. Under tiden har alla andra länder i Europa infört den rätten. Vi på SEA ser frågan om avdragsgilla gåvor som viktig ur flera aspekter:
• Nya resurser till socialt arbete, forskning, kyrkor och kultur. År 2000 införde Norge avdragsrätt för gåvor. Sex år senare hade givandet ökat med mer än 30%.
• Växande samhällsengagemang från individer och företag.
• Ett friare samhälle med minskat beroende till staten.
Den sista punkten - ett friare samhälle med minskat beroende till staten - är en naturlig fortsättning på vårt Manifest för Samvetsfrihet. Ett starkare civilsamhälle, med minskat beroende av statliga bidrag, gör att exempelvis samfund, församlingar och utbildningar kan växa i enlighet med sin grundläggande ideologi. Den politiska styrningen i teologiska frågor blir därför mindre.
Även om regeringens reformambition bara gäller hjälporganisatiner, ser vi detta som ett första steg. Samtidigt får det inte stanna där. Vad tjänar samhället till exempel på kyrkornas arbete för att rädda ett äktenskap, avvärja ett självmord eller omvända en själ?
Enligt amerikanska Inquirer lade University of Pennsylvania i somras ihop både materiella och immateriella värden som förskolor, äldrevård. begravningar, bröllop, etc. som ett flertal församlingar genererade.
Det ungefärliga resultatet: Över 300 miljoner kronor i ekonomiska fördelar
Värt att tänka på när man möter påståenden om att kyrkor inte bidrar i samhället. Ett sådant arbete är värt att uppmuntras.
P.S. Här och här är två ytterliggare artiklar om avdragsrätt.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
- Att utan direkt förklaring begränsa avdragsrätten till de som bedriver "hjälpverksamhet" kommer på sikt styra verksamheten. Organisationer slutar göra vad de är bäst på och formar i stället sin verksamhet utifrån vad det offentliga valt att prioritera, säger Hanna Hallin, chef på tankesmedjan Sektor 3 som nu lanserar ett alternativt förslag till hur avdragsrätten ska utformas.
Frågan om avdragsgilla gåvor har diskuterats i riksdagen under 50 år, utan att något har hänt. Under tiden har alla andra länder i Europa infört den rätten. Vi på SEA ser frågan om avdragsgilla gåvor som viktig ur flera aspekter:
• Nya resurser till socialt arbete, forskning, kyrkor och kultur. År 2000 införde Norge avdragsrätt för gåvor. Sex år senare hade givandet ökat med mer än 30%.
• Växande samhällsengagemang från individer och företag.
• Ett friare samhälle med minskat beroende till staten.
Den sista punkten - ett friare samhälle med minskat beroende till staten - är en naturlig fortsättning på vårt Manifest för Samvetsfrihet. Ett starkare civilsamhälle, med minskat beroende av statliga bidrag, gör att exempelvis samfund, församlingar och utbildningar kan växa i enlighet med sin grundläggande ideologi. Den politiska styrningen i teologiska frågor blir därför mindre.
Även om regeringens reformambition bara gäller hjälporganisatiner, ser vi detta som ett första steg. Samtidigt får det inte stanna där. Vad tjänar samhället till exempel på kyrkornas arbete för att rädda ett äktenskap, avvärja ett självmord eller omvända en själ?
Enligt amerikanska Inquirer lade University of Pennsylvania i somras ihop både materiella och immateriella värden som förskolor, äldrevård. begravningar, bröllop, etc. som ett flertal församlingar genererade.
Det ungefärliga resultatet: Över 300 miljoner kronor i ekonomiska fördelar
Värt att tänka på när man möter påståenden om att kyrkor inte bidrar i samhället. Ett sådant arbete är värt att uppmuntras.
P.S. Här och här är två ytterliggare artiklar om avdragsrätt.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
torsdag 15 juli 2010
Låt tron påverka politiken!
I manifestet för samvetsfrihet står det att en "sekulär stat inte är detsamma som ett sekulärt samhälle." Och att vi undertecknare bejakar det förstnämnda men motverkar det sistnämnda. Detta är viktigt och behöver poängteras! Det är en god, för att inte säga himmelsk, ordning att staten är skild från kyrkan. Men endast de så kallade humanisterna menar att det goda samhället bör vara fritt från religion.
Som kristen önskar jag (givetvis) att evangeliet ska få fotfäste hos en allt större del av befolkningen. Men jag önskar även att kristna i högre grad höjer sina röster och använder sina demokratiska rätt- och skyldigheter till att påverka både stat och samhälle i en, för alla, god riktning. Det är hög tid att låta vår tro påverka politiken.
Men är det då i sin ordning att blanda religion och politik? Ja, självklart! Att staten ska förhålla sig neutral i trosfrågor innebär inte att medborgarna, vare sig moraliskt eller juridiskt, är förhindrade att helt fritt forma och artikulera sina politiska uppfattningar. Detta gäller även sådana uppfattningar som är religiöst motiverade.
Sedan kan det förstås vara väldigt svårt att få gehör för en uppfattning om den enbart är grundad i någon form av uppenbarelse (privat eller Bibeln). Exempelvis blir det antagligen svårt att vinna val på att återinföra söndagsstängt därför att Gud sagt att vi ska helga vilodagen. Ja, det vore även moraliskt fel att försöka påtvinga det svenska folket en enbart kristen förpliktelse.
Så det gäller att söka och formulera det som är allmängiltigt i vår tro. För att fortsätta exemplet med söndagsstängt skulle en sådan lag kunna motiveras med hänvisning till de höga sjuktalen som har med utbrändhet att göra och att söndagsstängt skulle underlätta för alla att få regelbunden vila. Nu tror jag ändå inte på en sådan lag. Men låt mig ge exempel på andra lagar och förändringar som definitivt vore av godo, naturligtvis givet att dessa vore uttryck för en majoritetsuppfattning.
För det första bör aborter förbjudas. Om moderns liv är i fara får sådana åtgärder vidtas som kan innebära att fostret dör. I alla övriga fall bör inblandade parter bestraffas. En sådan lagstiftning skulle i ett slag drastiskt minska antalet aborter i Sverige och därmed rädda tusentals människor till livet årligen. Vidare skulle denna lag inte alls vara kopplad till en enbart kristen uppfattning om livets början och helgd. Nej, medicinskt och biologiskt sett är fostret ett mänskligt foster, en helt unik individ med ett mänskligt DNA. Fostrets mänskliga status är därför bortom allt rimligt tvivel.
Det är också vårt samhälles konsensus att lagen bör skydda människan från våld, ja vi räddar till och med den människa som på eget bevåg försökt ta sitt liv. Det är därför rimligt att utsträcka lagens skydd även till den ofödda människan. Jag har skrivit längre om detta i artikeln Förbjud och förebygg.
För det andra bör lagen om könsneutrala äktenskap rivas upp. Äktenskapet bör återigen reserveras för förhållandet mellan en man och en kvinna. Vi vet att detta är en gudomlig ordning, nedlagd i människan sedan skapelsen. Och det krävs ingen Bibel för att förstå att detta är gott för hela samhället.
Med det traditionella äktenskapet fanns en stark koppling mellan äktenskap och familj, till gagn för den uppväxande generationen. Helt naturligt föddes barnen in i en familj där föräldrarna lovat varandra trohet. Denna tanke fanns i alla fall som ett mer eller mindre uttalat ideal. Till detta äktenskap hörde förpliktelser, mellan makarna och mot barnen. Men med det nya äktenskapet urholkas äktenskapets koppling till familj och barn. Från att ha handlat om något utöver de två inblandade parterna har vi fått ett äktenskap som enbart har blivit en angelägenhet för de som gifter sig, för deras behov av bekräftelse. Därför kommer det könsneutrala äktenskapet att få en negativ effekt på familjens stabilitet.
Vidare är det ju så att så länge en vagt definierad kärlek är det allena rådande i frågan om vilka som bör få ingå äktenskap med varandra saknas goda skäl till att neka någon grupp äktenskapet. Det är bara en tidsfråga tills nya kränkta minoriteter gör sig hörda.
En förutsättning för ett pluralistiskt samhälle, med både religions- och samvetsfrihet, är ett starkt civilt samhälle. Med civilt samhälle menas den delen av samhället som inte styrs av stat, myndighet eller annat politiskt organ. I Sverige är mycken verksamhet, även kristen sådan, direkt beroende av olika former av understöd från stat eller kommun. Det innebär att en nyckfull och trendkänslig politisk tjänsteman är det enda som ofta står mellan många föreningar och en nedläggning. Hur mycket bättre vore det inte om dessa föreningar fick sina pengar från privatpersoner istället!
Tyvärr är det personliga givandet väldigt lågt i Sverige på grund av att vi så att säga har överlåtit allt givande till stat och myndigheter. Vi betalar våra skatter och överheten sköter sedan distributionen av våra pengar. Det är bekvämt och alldeles förödande för våra själar liksom för det civila samhället. Därför bör nästa regering prioritera frågan om avdragsrätt för gåvor. Det skulle skapa ett friare och mindre konformistiskt samhälle.
Nu finns det inget parti som förespråkar alla dessa tre punkter. Det är inte så konstigt. I långa stycken leder partierna inte utvecklingen, de följer den. Det innebär att andra aktörer måste bereda marken genom att arbeta effektivt med opinionsbildning. Så det är som vanligt upp till dig och mig.
Pelle Poluha
Statsvetare och fri tänkare
Som kristen önskar jag (givetvis) att evangeliet ska få fotfäste hos en allt större del av befolkningen. Men jag önskar även att kristna i högre grad höjer sina röster och använder sina demokratiska rätt- och skyldigheter till att påverka både stat och samhälle i en, för alla, god riktning. Det är hög tid att låta vår tro påverka politiken.
Men är det då i sin ordning att blanda religion och politik? Ja, självklart! Att staten ska förhålla sig neutral i trosfrågor innebär inte att medborgarna, vare sig moraliskt eller juridiskt, är förhindrade att helt fritt forma och artikulera sina politiska uppfattningar. Detta gäller även sådana uppfattningar som är religiöst motiverade.
Sedan kan det förstås vara väldigt svårt att få gehör för en uppfattning om den enbart är grundad i någon form av uppenbarelse (privat eller Bibeln). Exempelvis blir det antagligen svårt att vinna val på att återinföra söndagsstängt därför att Gud sagt att vi ska helga vilodagen. Ja, det vore även moraliskt fel att försöka påtvinga det svenska folket en enbart kristen förpliktelse.
Så det gäller att söka och formulera det som är allmängiltigt i vår tro. För att fortsätta exemplet med söndagsstängt skulle en sådan lag kunna motiveras med hänvisning till de höga sjuktalen som har med utbrändhet att göra och att söndagsstängt skulle underlätta för alla att få regelbunden vila. Nu tror jag ändå inte på en sådan lag. Men låt mig ge exempel på andra lagar och förändringar som definitivt vore av godo, naturligtvis givet att dessa vore uttryck för en majoritetsuppfattning.
För det första bör aborter förbjudas. Om moderns liv är i fara får sådana åtgärder vidtas som kan innebära att fostret dör. I alla övriga fall bör inblandade parter bestraffas. En sådan lagstiftning skulle i ett slag drastiskt minska antalet aborter i Sverige och därmed rädda tusentals människor till livet årligen. Vidare skulle denna lag inte alls vara kopplad till en enbart kristen uppfattning om livets början och helgd. Nej, medicinskt och biologiskt sett är fostret ett mänskligt foster, en helt unik individ med ett mänskligt DNA. Fostrets mänskliga status är därför bortom allt rimligt tvivel.
Det är också vårt samhälles konsensus att lagen bör skydda människan från våld, ja vi räddar till och med den människa som på eget bevåg försökt ta sitt liv. Det är därför rimligt att utsträcka lagens skydd även till den ofödda människan. Jag har skrivit längre om detta i artikeln Förbjud och förebygg.
För det andra bör lagen om könsneutrala äktenskap rivas upp. Äktenskapet bör återigen reserveras för förhållandet mellan en man och en kvinna. Vi vet att detta är en gudomlig ordning, nedlagd i människan sedan skapelsen. Och det krävs ingen Bibel för att förstå att detta är gott för hela samhället.
Med det traditionella äktenskapet fanns en stark koppling mellan äktenskap och familj, till gagn för den uppväxande generationen. Helt naturligt föddes barnen in i en familj där föräldrarna lovat varandra trohet. Denna tanke fanns i alla fall som ett mer eller mindre uttalat ideal. Till detta äktenskap hörde förpliktelser, mellan makarna och mot barnen. Men med det nya äktenskapet urholkas äktenskapets koppling till familj och barn. Från att ha handlat om något utöver de två inblandade parterna har vi fått ett äktenskap som enbart har blivit en angelägenhet för de som gifter sig, för deras behov av bekräftelse. Därför kommer det könsneutrala äktenskapet att få en negativ effekt på familjens stabilitet.
Vidare är det ju så att så länge en vagt definierad kärlek är det allena rådande i frågan om vilka som bör få ingå äktenskap med varandra saknas goda skäl till att neka någon grupp äktenskapet. Det är bara en tidsfråga tills nya kränkta minoriteter gör sig hörda.
En förutsättning för ett pluralistiskt samhälle, med både religions- och samvetsfrihet, är ett starkt civilt samhälle. Med civilt samhälle menas den delen av samhället som inte styrs av stat, myndighet eller annat politiskt organ. I Sverige är mycken verksamhet, även kristen sådan, direkt beroende av olika former av understöd från stat eller kommun. Det innebär att en nyckfull och trendkänslig politisk tjänsteman är det enda som ofta står mellan många föreningar och en nedläggning. Hur mycket bättre vore det inte om dessa föreningar fick sina pengar från privatpersoner istället!
Tyvärr är det personliga givandet väldigt lågt i Sverige på grund av att vi så att säga har överlåtit allt givande till stat och myndigheter. Vi betalar våra skatter och överheten sköter sedan distributionen av våra pengar. Det är bekvämt och alldeles förödande för våra själar liksom för det civila samhället. Därför bör nästa regering prioritera frågan om avdragsrätt för gåvor. Det skulle skapa ett friare och mindre konformistiskt samhälle.
Nu finns det inget parti som förespråkar alla dessa tre punkter. Det är inte så konstigt. I långa stycken leder partierna inte utvecklingen, de följer den. Det innebär att andra aktörer måste bereda marken genom att arbeta effektivt med opinionsbildning. Så det är som vanligt upp till dig och mig.
Pelle Poluha
Statsvetare och fri tänkare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)