Klein är knepig

Helle Klein är knepig. Det skriver Sten-Gunnar Hedin i en artikel på Newsmill efter att hon har gått till storms mot Mats Odell (KD) sedan han lanserat sin kandidatur till partiledarposten för Kristdemokraterna.

Det senaste utspelet från Helle Klein (Expressen sidan 4 den 4 okt 2011) där hon skriver att Mats Odell, genom att kandidera som efterträdare till Göran Hägglund (KD), "gör sig till härförare för det högerkristna lägret". Ju fler gånger jag läser artikeln desto mer häpnadsväckande ter sig hennes förklaring - jo skriver hon, så är det ju, för han är medlem i Vallentuna pingstförsamling (!) som inte accepterar Darwins evolutionsteori.

Några frågor vore det intressant att diskutera med Helle Klein. Till exempel, vad menar hon med det fiktiva begreppet "högerkristna"? Hon använder, ett för henne inte helt ovanligt sätt att argumentera, en bild - en negativ bild först - och stämplar sedan denna bild på någon som har en annan uppfattning än hon själv har. Så fungerar den mediala bilden av kristen höger. Menar hon att 150 000 sympatiserande pingstvänner i Sverige (Cirka 80 000 vuxna medlemmar här och runt en halv miljard i världen) ska stämplas med detta fiktiva begrepp? Helt uppenbart är att vi därmed skulle vara omöjliga som politiskt samhällsengagerade medborgare - eller är det bara medlemmar i pingstförsamlingen Vallentuna?

Jag kan inget annat än hålla med Hedin. Klein är knepig.

Som präst i Svenska kyrkan borde väl Helle Klein tycka att det bara är bra om en politiker talar öppenhjärtligt om sin tro på Gud? Som präst borde det räknas som yrkesfel om man tycker att någon ska hålla inne med sin kristna tro. Och inställningen till Darwins evolutionslära ska väl knappast omyndigförklara engagerade samhällsmedborgare. Att kristna tycker olika i den frågan är välkänt. För att inte tala om muslimerna (för Klein vill väl inte göra sig skyldig till omyndigförklara andra religionsefterföljare?).

Samtidigt kan man ju undra om Klein sympatiserar med sin egen kyrkas bekännelse.

Saxat från Svenska kyrkans hemsida:

Gud står bakom världens skapelse, oavsett hur den gick till. Gud fanns före tiden, före skapelsen, före big bang om man så vill. Gud finns i tiden och utanför tiden, Gud är all-tid.

Knepigt, helt enkelt.

Uppdaterat: Göran Skytte skriver replik till Helle Klein, och påpekar att begreppet "högerkristen" har blivit det nya skällsordet bland debattörer. När alla andra argument tryter går man till personangrepp mot en halmgubbe, med andra ord.



På tal om skapelse; Nobelpriset i fysik går i år till upptäckten av universums accelererande expansion. Intressant att det som så många har trott var ett faktum - att universum var evigt - faktiskt har en början. William Lane Craig, som just nu turnerar Storbritannien, har en intressant föreläsning om detta här.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen

Varför staten inte ska behöva ringa in Eid

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtins förslag att genom lagstiftning lyfta fram en religiös högtid är ytterst märklig. Senast något liknande skedde var när vi hade statskyrka. Numera har vi inte det. Idag firar vi de redan existerande religiösa helgdagarna pga att de är en del av Sveriges kulturarv – inte på grund av ett religiöst ställningstagande – och har en sammanhållande effekt i samhället. Varför då bryta detta?

Som skäl anger Jämtin det multikulturella samhället. Helle Klein hakar också på. Det skulle ”skulle kunna vara ett effektivt sätt att spränga inskränktheten och motverka stereotyperna”, skriver Klein.

Men då tvingas staten in i en ytterst svår sits. Smålandspostens Martin Tunström illustrerar detta när han exemplifierar med att landets katoliker, som enligt Nämnden för statligt stöd till trossamfunden, bara är några tusen färre än muslimerna och kanske tycker att Jungfru Marias himmelsfärd är viktigare än Midsommardagen. Eller vad sägs om Sveriges judar skulle tycka att Försoningsdagen bör bli en röd dag. Frågan är då vilka som har flest minoritetspoäng.

Och om det är så som Klein skriver att stereotyper motverkas effektivt genom införandet av nya helgdagar, varför då inte föreslå fler helgdagar? Stereotyper om olika människor är knappast begränsade till att bara gälla muslimer.

De redan existerande helgdagarna kan dessutom motiveras samhällsekonomiskt. De skapar stabilitet för människor, gemenskaper, arbetsplatser och andra samhällsinstitutioner. Humanisternas förslag att införa en helgdagspott faller därför på sin egen orimlighet. Martin Tunström skriver bland annat:

En total individualisering av helgdagarna skulle för övrigt också leda till att stillhet och lugn ersätts av jäkt och stress året runt. Här sjungs sannerligen inte långsamhetens lov. Och till vänner av "konton", ett ord som antyder ekonomistiskt tänkande. Nationalekonomiskt vore det en storförlust om ledigheter inte kan samordnas för industrier och arbetsplatser.

För Sveriges arbetarparti torde ett ledighetskaos på landets arbetsplatser knappast vara en lösning som skapar fler jobb, än mindre gynnar integrationen. Som Tunström skriver, det går tvärtemot ambitionen att istället värna och bygga gemensamma institutioner.

Bättre att låta arbetsplatser och skolor lösa detta i samråd med de berörda – utan att staten behöver ringa in Eid.


Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Religiös vilsenhet i Sofia kyrka

Sofia kyrka i Stockholm har anställt en imam som ska arbeta med ungdomar i Fryshuset. Bara en sådan sak kräver en hel del teologiskt vridande och vändande.

Syftet ska vara att många ungdomar, bland annat med muslimsk tro, känner sig vilsna, inte minst i sin religiösa identitet. Othman Al Tawalbeh, som imamen heter, ska hjälpa och stödja dessa ungdomar bland annat i mötet med svenska samhällsförhållanden.

När blev det Svenska kyrkans uppdrag att avlöna en representant för en annan religion? Vad hände med missionsbefallningen, att göra alla folk till Jesu lärjungar? Enligt Bibelns perspektiv är alla människor vilsna till dess att de hittar hem i Kristus. Prästerna Johanna Andersson och Annika Borg påpekar att det handlar om en kyrka i fritt fall:

Som anställd i Svenska kyrkan har det fram till nu gällt, för såväl vaktmästare som alla andra, att man ska dela kyrkans värdegrund. Exempelvis har man genom en allt mer utbyggd kontrollapparat sållat bort prästkandidater som inte bejakar kvinnliga präster. Men nu ska kyrkan alltså kunna härbärgera en annan religions synsätt, gudsuppfattningar och människosyner. Samma människor som har stridit för exempelvis homosexuellas rätt till att fullständigt bejakas i kyrkans sammanhang, kan nu plötsligt kompromissa med detta.

Någonstans mellan Qigongövningar, regnbågsmässor och queera bibelstudier tycks församlingen i Vita bergen ha gått rejält vilse.

Helle Klein vill få kritiken mot anställningen att liknas vid inskränkthet och islamofobi. Säg det till Mahmoud Aldebe, generalsekreterare för Sveriges muslimska förbund:

En moderat skulle väl aldrig tillåta att en socialdemokrat jobbade för dem? Hur ska man kunna vara neutral? Som jag ser det finns det ett bra alternativ och det är att han startar en Fryshusmoské och låter dem vara arbetsgivare. Det är en lösning som skulle respekteras av både kristna och muslimer.

Till råga på allt är Othman Al Tawalbeh nu i kontakt med Säpo då en del muslimer har riktat hot mot honom. Så mycket för Sofia kyrkas försök till religionsdialog.

Samtidigt skriver Hans Ulfvebrandt, kyrkoherde i Sofia kyrka, i Aftonbladet att anställningen är en ”konkretion av de värderingar som lyfts fram i Svenska kyrkans annonskampanj ’Ja till respekt’.”

Inte visste jag att budskapet ”Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor” är synonymt med ”Vi är människor som inte gör skillnad på gudar”.

Det är i alla fall knappast en respektfull syn på de ungdomar som Othman Al Tawalbeh ska jobba med. Med anställningen gör man ju faktiskt skillnad på människor: Jesus till etniska svenskar och andra nationaliteter. Muhammed till de med bakgrund i muslimska länder. Har Jesus helt plötsligt blivit för svensk för Sofia kyrka?

Det verkar snarare som om det är Sofia kyrka som har problem sin religiösa identitet.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist