Abortdebatt i Almedalen

Människorätt för Oföddas (MRO) kampanj med foton av aborterade foster under Almedalsveckan har väckt starka känslor. Om detta rapporterar bland annat SR Gotlandsnytt. Många tycker att det är helt fel sätt att föra fram sin synpunkt i abortdebatten. En del tycker till och med att de metoder som MRO använder sig av inte ska få utrymme i den offentliga debatten.

Tidigare i vår tyckte en del debattörer att de sätt som poeten Marcus Birro argumenterade mot abort, genom att återge sin egen familjs personliga tragedi med missfall, var helt fel sätt att diskutera abort. Den artikeln togs dessutom bort av DN:s chefredaktör i sista stund – trots att debattredaktören hade godkänt den.

Så finns det då speciella regler för hur man får debattera abort i det svenska samhället? Får man ens diskutera abort? Kring denna fråga arrangerade vi på Svenska Evangeliska Alliansen ett mycket välbesökt seminarium om på torsdagen under Almedalsveckan.

I panelen fanns Adam Cwejman, ordförande i LUF, Tobias Gillberg, andre viceordförande i CUF, Stina Svensson, talesperson för Feministiskt Initiativ, Mats Selander och Nasrin Sjögren från MRO, samt Fredrik Segerfeldt liberal debattör och författare.

Det hela utmynnade i ett mycket intressant samtal om debattklimatet kring aborter. Bland annat vittnade Sjögren om hur några av MRO-medlemmarna som bar omkring på skyltar i Visby hade blivit hotade. På twitter hejade till och med radioprofilen och bloggaren Cissi Wallin på när en kritiker ville att en MRO-medlem skulle puttas över en kaj.

Så visst kan man säga aborter är ett tabubelagt debattämne och behovet av att diskutera diskussionsklimatet är stort.

I mötet med ett antal opinionsbildare under Almedalsveckan blev detta ännu tydligare. Även de som står för en fri abort tycker att det behöver föras en diskussion kring det tabu som råder i abortdebatten.

I inledningen av sitt anförande om integrationspolitiken i Axess-seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden berättade (vid 7:40) Magasinet Neos chefredaktör, Paulina Neuding, att efter sin krönika om abort och samvetsfrihet i SvD hade hon fått mängder av arga mail från liberaler som tyckte att diskussionen hon förde var en slippery-slope.

Inför SEA:s seminarium hade liberalen Fredrik Segerfeldt också berättat att man borde föra en mer öppen debatt kring abort.

Eller ska debatten strypas och allt som avviker tiga och gilla läget?

Dagen skriver om seminariet här. Bitte Assarmo bloggar om debatten här.

Jag skriver samtidigt på Newsmill med bland annat Bitte Assarmo, Thomas Idergard och Gunilla Gomér om varför RFSU inte borde ha monopol som skolans underleverantör av sexualundervisning.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Det förlorade "paradiset"

I senaste numret av magasinet Neo skriver Paulina Neuding en mycket intressant artikel om FN:s råd för mänskliga rättigheter, som fler borde läsa. I artikeln Diktaturernas paradis (ej online) följer hon en debatt mellan medlemstaterna i FN, och beskriver den som ”surrealistisk”:

Irans representant orerar en stund om brott mot mänskliga rätigheter i väst: polisbrutalitet i Tyskland. Islamofobi i USA. Brott mot kvinnors rättigheter i Sverige. Marocko förnekar brott mot mänskliga rättigheter, och vill istället rikta rådets uppmärksamhet mot de förbrytelser som begås av grannlandet Algeriet.
Sudans representant möts med spridda fniss på pressläktaren när han skriker i den sprakande mikrofonen att hans land har noll politiska fångar. ”Inga!”
Nordkoreas representant gör klart att det är USA, inte Nordkorea, som begår brott mot mänskliga rättigheter. EU också för den delen. Och Japan.
Vitryssland förnekar att landet skulle kränka människors organisationsfrihet, vilket har hävdats av bland annat Sverige.
Burma tar vid, och gör klart att anklagelserna mot landet om krigsbrott är grundlösa. Turen går till Algeriet, som förnekar brott mot mänskliga rättigheter, och som istället vill rikta rådets uppmärksamhet mot de förbrytelser som begås av grannlandet Marocko.
Slutligen tar Kuba vid för att värja sig mot Sveriges uttalanden om att Kuba skulle begå brott mot mänskliga rättigheter: En sådan anklagelse är inget annat än hyckleri när den kommer från ett land som Sverige, säger Kubas representant, och hävdar anklagat Wikileaksgrundaren Julian Assange för våldtäkt utan grund.

Tyvärr är detta beteende mer regel än undantag när det kommer till FN:s råd för mänskliga rättigheter. När jag bevakade FN:s konferens om rasism förra året – mer (ö)känt som Durban II – för tidningen Världen idag (här, här, här och här) var det exakt likadant.

Den iranske diktatorn Mahmoud Ahmadinejad fick hålla ett rekordlångt inledningstal (utan avbrott), där han bland annat likställde sionism med rasism. Samtidigt som det demonstrerades utanför FN-byggnaden mot folkmordet i Darfur, angrep Sudans representant Internationella brottsdomstolen för beslutet att åtala landets president för brott mot mänskligheten. Åtalet berodde på rasism, påstod han. Vitryssland påstod att de inte hade några konflikter i sitt land. Saudi Arabien påstod att ”Sharia betonar jämlikhet oavsett kön eller ras”. Nordkorea anklagade Japan för kolonialism. Turkiet fortsatte förneka folkmordet 1915. Pakistan och Syrien tyckte att ”skändandet” av religioner – i synnerhet Islam – var det främsta problemet. Bristen på mänskliga rättigheter i sina egna länder var man blind för.

Här kan man bland annat se ett youtube-klipp från Durban II när Iran försökte avbryta vittnesmålet från en människorättsorganisation.

Krister Thelin, ledamot av FN:s MR-kommitté (ej att förväxla med MR-rådet), skriver en passande debattartikel i dagens Svenska Dagbladet, Dubbelmoral och cynism i FN:

Endast genom tydliga kriterier och uppföljning främjas skyddet för de mänskliga rättigheterna på global nivå. Den nuvarande dubbelmoral, cynism och politisering som MR-området inbjuder till inom FN:s ram, och där MR-rådet är den tydligaste exponenten, leder till en allmän försvagning, något som förstås många stater med svaga betyg välkomnar. Sverige och de goda krafterna inom EU bör i större utsträckning sätta strålkastarljuset på de många mörka områden på vår jord där kränkningar sker.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist