Fel att chockera med bilder - eller...?

Det där med bilder som redskap i opinionsbildning är svårt. Bilder måste ofta sättas in i ett sammanhang för att ge en vettig helhetsbild så att tittaren kan förstå vad som finns till höger, vänster, ovanför eller nedanför bilden, vad som hänt före bilden och vilka konsekvenserna blir. Men bilden är ändå oöverträffad i sin direkthet, sin förmåga att väcka starkare känslor än ord gör.

Det har blivit tydligt exempelvis när det gäller torkkatastrofen på Afrikas horn. Holger Leipe, Röda Korsets ansvarige på plats menar att det är nödvändigt med det "torkpornografi" för att väcka informationsmätta västerlänningars uppmärksamhet och givmildhet. Först när bilderna på svältande och sjuka barn och ruttnande djurkadaver visas upp i våra massmedier inser människor vad som sker.

Parallellen är förstås oundviklig. Det finns andra situationer där barn i tidigare livsskede som gått en våldsam död till mötes. Dagen skriver idag om hur organisationen Människorätt för ofödda inlett sommarens kampanj där en lastbil med skrämmande bilder på aborterade foster rullar runt på Stockholms gator. Organisationens ordförande Mats Selander vet redan på förhand att de kommer att mötas av kritik, eftersom vi lever i en kultur där abort är moraliskt oproblematiskt. "Den naturliga önskan i en sådan kultur blir att tona ned fostrets mänsklighet, menar han. Det försöker MRO komma åt genom att utmana med bilderna. De flesta associerar abort med något bra, en rättighet, medan känslan i bilderna talar om något fruktansvärt.
- Det är sanningen som är det viktiga, säger Mats Selander. Om det här pågår ska det visas."

Fel att visa "torkpornografi" på lidande människor som inte bett att få användas på det sättet? Absolut inte, menar Röda Korset. Det goda ändamålet måste helga de chockerande bildmedlen. Hur ställer vi oss i det läget till att visa bilder på foster som med berått mod berövats livet med samhällets stöd? Frågan är definitivt inte så enkel som MRO:s kritiker vill göra gällande. Om bilder kan rädda oskyldiga människor från döden kan det vara fullt rimligt att använda dem. I Afrika såväl som i Sverige.

Per Ewert,
författare, lärare och frilansskribent

Expressen och abortdebatten

Svallvågor från Almedalen och MRO:s demonstration mot abort fortsätter att komma. Expressen skriver idag om abortdebatten på ledarplats och hänvisar bland annat till min artikel i Dagen.

Under rubriken Vidrig taktik i abortdebatt skriver Agnes Arpi:

Borde vi rentav se mer av mordoffer och våldtagna kön på bild i det offentliga rummet? Varför ska vi överhuvudtaget gömma undan sådant vi finner obehagligt? Om det är försvarbart att även barn ska ”medvetandegöras” genom att konfronteras med blodiga sanningar på gator och torg finns det mycket mer vi kan visa dem.

Människor saknar inte medvetenhet om hur hemsk verkligheten kan se ut. Däremot biter argument bättre än skräckbilder.

Hennes artikel får mig att tvivla.

Jämförelsen med bilder på mord och våldtäktsoffer missar totalt och visar att Arpi knappast har tänkt igenom frågorna hon diskuterar. Både mord och våldtäkt är förbjudet i lag och fördöms enhetligt av kulturen. Medvetenheten och fördömandet av dessa vidriga handlingar är redan stor. Det finns därför ingen anledning att visa bilder av offren.

När det gäller slaveriet på 1800-talet och raslagarna i USA på 1960-talet var situationen annorlunda. Då fanns det både lagstiftning och opinion för förtrycket. Bilder var ett sätt att väcka opinion till de förtrycktas försvar. På samma sätt är det med abort. Lagstiftning och opinion i Sverige legitimerar förtryck av ofödda. Bilder är då ett sätt at väcka opinion.

Poängen är alltså inte att allt som sker måste visas offentligt på bild. Poängen är att orättfärdighet som försvaras av etablisemanget måste lyftas fram i ljuset.

Jag håller med Arpi om att människor på många områden vet hur hemsk verkligheten kan se ut. Men gäller det abort? Mitt svar är nej. Många människor tror – vilket är helt naturligt utifrån hur abortdebatten har förts - att fostret endast är en cellklump, en del av kroppen ungefär som en blindtarm och därför inte identifierbar som en mänsklig individ. Det är därför abortbilder väcker en sådan vrede. De visat att det är en liten människa.

Stefan Gustavsson
Generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen

Abortdebatt i Almedalen

Människorätt för Oföddas (MRO) kampanj med foton av aborterade foster under Almedalsveckan har väckt starka känslor. Om detta rapporterar bland annat SR Gotlandsnytt. Många tycker att det är helt fel sätt att föra fram sin synpunkt i abortdebatten. En del tycker till och med att de metoder som MRO använder sig av inte ska få utrymme i den offentliga debatten.

Tidigare i vår tyckte en del debattörer att de sätt som poeten Marcus Birro argumenterade mot abort, genom att återge sin egen familjs personliga tragedi med missfall, var helt fel sätt att diskutera abort. Den artikeln togs dessutom bort av DN:s chefredaktör i sista stund – trots att debattredaktören hade godkänt den.

Så finns det då speciella regler för hur man får debattera abort i det svenska samhället? Får man ens diskutera abort? Kring denna fråga arrangerade vi på Svenska Evangeliska Alliansen ett mycket välbesökt seminarium om på torsdagen under Almedalsveckan.

I panelen fanns Adam Cwejman, ordförande i LUF, Tobias Gillberg, andre viceordförande i CUF, Stina Svensson, talesperson för Feministiskt Initiativ, Mats Selander och Nasrin Sjögren från MRO, samt Fredrik Segerfeldt liberal debattör och författare.

Det hela utmynnade i ett mycket intressant samtal om debattklimatet kring aborter. Bland annat vittnade Sjögren om hur några av MRO-medlemmarna som bar omkring på skyltar i Visby hade blivit hotade. På twitter hejade till och med radioprofilen och bloggaren Cissi Wallin på när en kritiker ville att en MRO-medlem skulle puttas över en kaj.

Så visst kan man säga aborter är ett tabubelagt debattämne och behovet av att diskutera diskussionsklimatet är stort.

I mötet med ett antal opinionsbildare under Almedalsveckan blev detta ännu tydligare. Även de som står för en fri abort tycker att det behöver föras en diskussion kring det tabu som råder i abortdebatten.

I inledningen av sitt anförande om integrationspolitiken i Axess-seminariet Integrationspolitikens tillkortakommanden berättade (vid 7:40) Magasinet Neos chefredaktör, Paulina Neuding, att efter sin krönika om abort och samvetsfrihet i SvD hade hon fått mängder av arga mail från liberaler som tyckte att diskussionen hon förde var en slippery-slope.

Inför SEA:s seminarium hade liberalen Fredrik Segerfeldt också berättat att man borde föra en mer öppen debatt kring abort.

Eller ska debatten strypas och allt som avviker tiga och gilla läget?

Dagen skriver om seminariet här. Bitte Assarmo bloggar om debatten här.

Jag skriver samtidigt på Newsmill med bland annat Bitte Assarmo, Thomas Idergard och Gunilla Gomér om varför RFSU inte borde ha monopol som skolans underleverantör av sexualundervisning.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist