Det där med bilder som redskap i opinionsbildning är svårt. Bilder måste ofta sättas in i ett sammanhang för att ge en vettig helhetsbild så att tittaren kan förstå vad som finns till höger, vänster, ovanför eller nedanför bilden, vad som hänt före bilden och vilka konsekvenserna blir. Men bilden är ändå oöverträffad i sin direkthet, sin förmåga att väcka starkare känslor än ord gör.
Det har blivit tydligt exempelvis när det gäller torkkatastrofen på Afrikas horn. Holger Leipe, Röda Korsets ansvarige på plats menar att det är nödvändigt med det "torkpornografi" för att väcka informationsmätta västerlänningars uppmärksamhet och givmildhet. Först när bilderna på svältande och sjuka barn och ruttnande djurkadaver visas upp i våra massmedier inser människor vad som sker.
Parallellen är förstås oundviklig. Det finns andra situationer där barn i tidigare livsskede som gått en våldsam död till mötes. Dagen skriver idag om hur organisationen Människorätt för ofödda inlett sommarens kampanj där en lastbil med skrämmande bilder på aborterade foster rullar runt på Stockholms gator. Organisationens ordförande Mats Selander vet redan på förhand att de kommer att mötas av kritik, eftersom vi lever i en kultur där abort är moraliskt oproblematiskt. "Den naturliga önskan i en sådan kultur blir att tona ned fostrets mänsklighet, menar han. Det försöker MRO komma åt genom att utmana med bilderna. De flesta associerar abort med något bra, en rättighet, medan känslan i bilderna talar om något fruktansvärt.
- Det är sanningen som är det viktiga, säger Mats Selander. Om det här pågår ska det visas."
Fel att visa "torkpornografi" på lidande människor som inte bett att få användas på det sättet? Absolut inte, menar Röda Korset. Det goda ändamålet måste helga de chockerande bildmedlen. Hur ställer vi oss i det läget till att visa bilder på foster som med berått mod berövats livet med samhällets stöd? Frågan är definitivt inte så enkel som MRO:s kritiker vill göra gällande. Om bilder kan rädda oskyldiga människor från döden kan det vara fullt rimligt att använda dem. I Afrika såväl som i Sverige.
Per Ewert,
författare, lärare och frilansskribent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar