18-årig student om livet som donatorbarn

Det finns en hel del konsekvens hos dem förespråkar insemination av singlar. Bland annat har medierna, som ofta brukar vara duktiga på att kritisera politikerna och vilja stå på medborgarnas sida, fallit till föga. En indikator är SvD.se:s läsarundersökning där en majoritet är kritiska.

Det är också anmärkningsvärt att man hos många förespråkare hävdar att moderns biologiska band till barnet är så viktigt (som ett argument mot till exempel adoption). Samtidigt tycks barnets biologiska band till sin pappa inte alls vara lika viktigt.

Detta belyses extra tydligt i denna Washington Post-krönika, av en 18-årig student, som själv är donatorbarn och växte upp utan att veta om vem hennes pappa var, My Father Was an Anonymous Sperm Donor:

I'm here to tell you that emotionally, many of us are not keeping up. We didn't ask to be born into this situation, with its limitations and confusion. It's hypocritical of parents and medical professionals to assume that biological roots won't matter to the "products" of the cryobanks' service, when the longing for a biological relationship is what brings customers to the banks in the first place.

We offspring are recognizing the right that was stripped from us at birth -- the right to know who both our parents are.

And we're ready to reclaim it.

Thomas Idergard skriver även bra på Brännpunkt om de 5 vanligaste argumenten för insemination av singlar, och underkänner dem var och en, Barn är ingen rättighet:

Ska vi redan innan barnet blivit till bygga in en specifik förutsättning, i detta fall frånvaron av en pappa, genom ett medvetet val, när vi nu har ett val? Visst blir barn naturligt till under omständigheter där pappor sedan försvinner. Men anser vi dessa omständigheter vara så lyckliga, eller ens så neutrala, att vi vill upphöja dem till allmän lag?

Även SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson har skrivit på Newsmill om de ohållbara argumenten i Centerns, Folkpartiets och Moderaternas Brännpunktartikel.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen

Förvirrat om könsneutralitet och könsjämställdhet

Utan "hen" ingen riktig jämställdhet mellan flickor och pojkar. Eller?

Det är i alla fall det intrycket man får när man läser jämställdhetskonsulten Kristina Henkels inlägg på Newsmill, ”Hen” ger barnen fler möjligheter:

I diskussionen om jämställdhet och barn är det många som blir upprörda och arga. Det är inte så konstigt. Jämställdhet har med vår identitet att göra men framförallt om makt. Tittar vi tillbaka på historien så kan vi se att när människor kämpat för lika rättigheter så möts vi av motstånd och ilska.

"Hen" handlar inte om att ta ifrån, utan om att lägga till, enligt Henkel. Även andras inlägg tycks gå i samma spår. "Hen"-ivrarna tycks tänka så här: "Det råder ojämställdhet mellan könen. Därför neutraliserar vi könsbegreppet. Alla som är emot detta är för ojämställdheten". Men det ju är helt bakvänt. Och handlar diskussionen verkligen om jämställdhet?

Jämställdhet kommer inte av man neutraliserar ett begrepp. Det är som att motverka åldersdiskriminering genom att påstå att det inte finns någon ålder utan att alla är lika gamla. Istället är det ju själva ojämställdheten och diskrimineringen som bör motverkas - inte att ta bort det som utgör faktiska skillnader mellan människor, som i sig inte är negativa.

Att försöka rensa ut alla skillnader mellan könen är heller inget som är fritt från värderingar. Att göra det under täckmanteln av att barnen då får "större frihet att själva upptäcka sin identitet" eller en "större palett att skapa från", är en tydlig värdering och knappast något neutralt. Snarare social ingenjörskonst istället för att motverka faktisk ojämställdhet.

Vi i Sverige brukar ju vara stolta över vår mångfald och att vi gillar olika. Varför då påstå att alla plötsligt ska vara lika?

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen

Våld mot kristna minoriteter inget nytt för 2012

Jag skriver idag på debattsajten Newsmill om utrikesdeklarationen och behovet av att lyfta arbetet för ökad religionsfrihet i utrikespolitiken:

För svenska UD inger övergreppen mot religiösa minoriteter inte längre bara "oro" – det måste nu även ”motverkas". Denna insikt kommer inte en dag för sent. Våldet mot religiösa minoriteter är nämligen inget nytt för 2012.

Sedan 2003 har minst hälften av Iraks kristna befolkning flytt landet. Från augusti till oktober 2008 utsattes den kristna minoriteten i Orissa för omfattande våld. Minst 57 personer mördades, tiotusentals drevs på flykt och hundratals kyrkor och hem förstördes. I oktober 2010 dödades över 20 gudstjänstbesökare i en kyrka i Bagdad i samband med ett gisslandrama. Mellan 2010 och 2011 ökade attackerna mot religiösa minoriteter i Indonesien med nästan 40 procent. I mars 2011 dödades minst 13 personer och 140 personer skadades när deltagarna i en kristen demonstration i Kairo attackerades. I oktober dödades 26 kopter i Egypten och mer än 300 skadades. Nu senast, på självaste juldagen dödades över 40 gudstjänstbesökare i attacker mot olika kyrkor i Nigeria.

Igår svarade Carl Bildt dessutom på frågor via twitter om utrikesdeklarationen. Svenska Missionsrådet frågade honom då hur regeringen konkret kommer att motverka våld mot religiösa minoriteter. Några besked om konkreta åtgärder blev det dock inte enligt sammanställningen på UDbloggen:

@SMRtwitt: Hur vill regeringen konkret motverka våld mot personer som tillhör religiösa minoriteter?

@fragaCarlBildt: Vi arbetar aktivt för skyddet för religiösa minoriteter i olika länder. Inte minst situationen för många kristna i MÖ oroar.

@SMRtwitt: Vad gör ni konkret?

Det återstår att se om utrikesdeklarationen leder till några egentliga praktiska åtgärder, eller om det bara var vackra ord.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen

Äkta par - de riktiga rebellerna

Alla hjärtansdag-spaning anno 2012: När Dominika Peczynski på Newsmill moraliserar över dem som inte gillar otrohet och Berwaldhallen lottar ut konsertbiljetter mot otrohetsberättelser, inser man att de riktiga rebellerna är de gifta par som älskar varandra i nöd och lust tills döden skiljer dem åt.

Läs även SEA:s generalsekreterare, Stefan Gustavssons artikel från förra året om otrohetssajten Victoria Milan.

För övrigt firades Äktenskapets dag i olika kyrkor runt om i landet i söndags. Läs SEA:s generalsekreterares krönika om detta.

Uppdaterat: Tidigare ledarskribenten, Leif Jansson, skriver ett intressant svar till Dominika Peczynski, på Newsmill.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen

Knappast någon tolerans i Birrodebatten

Marcus Birro har skapat stor uppmärksamhet med sin första Dagenkrönika om att Sverige behöver Gud. Över 24 000 unika läsare har läst krönikan och många är positiva, samtidigt som en hel del också är mycket kritiska. Inte sällan rör det sig om grova personangrepp. Att vara känd kulturpersonlighet och samtidigt stå upp för sin kristna tro tycks inte bemötas med särskild mycket tolerans. Om detta skrev jag på Newsmill i helgen:

Nyligen har det pågått en kulturdebatt om det går att vara kulturutövare och samtidigt hysa borgerliga sympatier. Oavsett slutsats tycks debattens kanske främsta bidrag ha varit att sätta fingret på bristen på tolerans för oliktänkande inom kultursfären. Frågan får en extra tydlig relevans när man flyttar analysen från ideologi till metafysik; Kan man vara kristen och vara kulturutövare? Eller, för att precisera och lyfta fram ett aktuellt exempel: Kan man heta Marcus Birro och vara kulturutövare?

Nyheter24:s nyhetschef beskyller Birro för vara "en homofob, halvrasistisk extremist". En av Skånska Dagbladets ledarskribenter hårddrar ett av Birros textavsnitt om riddarhjärtan för Kristus och talar om "Stålklädda legosoldater, yrkesmördare till häst. För Jesus får man slå." - när han i meningen innan poängterar att han efterfrågar kristna som inte dömer och har en"öppen famn och fri från klander". En av Dagbladets krönikörer skriver att Birro har "passerat över gränsen in i den religiösa galenskapens sista, fuktiga utmarker".

Invändningarna präglas knappast av försök att diskutera sakfrågan, argumentera intellektuellt och sätta sig in i vad Marcus Birro faktiskt skriver. Istället handlar det om glåpord och grova påhopp. Tycker man att Birro har obekväma åsikter, är det ju dem man ska argumentera emot, inte skrika okvädingsord. Som jag skrev på Newsmill, är det knappast ett sansat och tolerant debattklimat i fråga tron - många av kommentarerna på min artikel bevisar detta.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Abortdebattens spelregler?

Marcus Birros debattinlägg i SvD i lördags ligger fortfarande i topp som mest lästa artikel på Brännpunkt. Även Dagens publicering av artikeln rankas som den mest lästa. På Newsmill skriver Birro om den märkliga refuseringsprocess som föregick den tänkta publiceringen i DN.

Det verkar som om abortdebatten har fått ny fart. Seglora smedjas Mattias Irving skriver idag en replik (summerad här) på Birros artikel. Även i bloggosfären tycks diskussionens vågor gå höga. Mycket tycks gälla hur man får debattera abort.

Vilka sorts argument gäller? Finns det några speciella spelregler i abortdebatten?

I ett samhälle med en lång tradition av konsensustänkande i kontroversiella ämnen är det en viktig fråga. Att Birro beskylls av meningsmotståndare för känsloargument är en viss indikator för att abortdebatten har separata villkor än andra debatter. Nämn till exempel det debattämne i Sverige idag som inte har en viss del känsloargument i sig.

På Svenska Evangeliska Alliansen planerar vi för ett Almedalsseminarium i just detta ämne - abortdebattens spelregler. Mer info om detta kommer snart. Tills dess går det att beställa vår idéskrift Ecce homo, som tar upp frågor om människovärdet där vi bland annat behandlar de vanligaste argumenten för abort. Skriften är skriven från ett filosofiskt perspektiv, men är lättförståelig. Ett måste för de som gillar att diskutera människovärdet (andra ämnen som tas upp är till exempel dödshjälp).

Klicka här för att beställa.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Skenhelgon, verklighetsfrånvänd och hejduk åt storfinansen

I helgen skrev jag på Newsmill en artikel där jag utvecklade mina tankar om Carl Bildts och Tobias Billströms påstådda uttalanden och om utvisningen av de kristna irakierna, Nyttokalkyl får inte styra flyktingpolitiken.

Märker att det är en hel del kritiska kommentarer. Jag blir kallad bland annat skenhelgon, verklighetsfrånvänd, hejduk åt storfinansen, etc.

För att parafrasera Ronald Reagan: Jag noterar att alla som inte gillar artikeln, verkar inte riskera utvisning till ett land där man dödas för sin tro.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist