Utrikesminister Carl Bildt har idag presenterat
Utrikesdeklarationen för 2012. I den lyfte han bland annat fram religions- och övertygelsefrihetens betydelse:
Religions- och övertygelsefriheten är central i ett öppet samhälle. Det ökade våldet och diskrimineringen av personer som tillhör religiösa minoriteter inger oro och måste motverkas.
Det är bra att religions- och övertygelsefriheten nämns som ett samlat begrepp då det berör troende liksom icke-troende (som också är troende i en viss mening), samt att den lyfts fram som central för ett öppet och fritt samhälle.
Formuleringen ovan signalerar även ett mer aktivt engagemang i religionsfrågorna. Jämför hur tidigare utrikesdeklarationer har berört religionens betydelse:
*
2006: Inget
*
2007: "Vi kan visa att kulturell samexistens inte bara är en möjlighet utan också en nödvändighet. I en tid av ökat fundamentalistiskt våld och utnyttjande av religionen för extrema politiska syften är detta en central uppgift."
*
2008: Inget
*
2009: "Sverige stöder FN:s 'Allians av civilisationer' och dess arbete för att främja dialogen mellan religioner"
*
2010: Inget
*
2011: "Religionsfriheten är central i ett öppet samhälle. De ökade tendenserna till växande intolerans och övergrepp mot religiösa minoriteter inger oro."
Våldet mot religiösa minoriteter inger inte längre bara "oro", det måste nu även "motverkas".
I en kontext där flera debattörer efterlyser sekulära samhällen där religionen förpassas till den privata sfären utan möjlighet att kunna påverka det offentliga, till fördel för en sekulär ideologi, är det även välkommet med ställningstagandet att religions- och övertygelsefriheten är central i öppet samhälle.
Religions- och övertygelsefriheten garanterar ett sant pluraslitiskt samhälle där kristna, judar, muslimer, ateister, hinduer, buddhister, etc. har möjlighet att göra sin röst hörd då den ger varje livsåskådning lika mycket utrymme.
Nu gäller det för svenska UD att gå från ord till handling. Rekomenderad läsning på departementet bör vara Ayaan Hirsi Alis artikel i senaste Newsweek,
"The Global War on Christians in the Muslim World":
From blasphemy laws to brutal murders to bombings to mutilations and the burning of holy sites, Christians in so many nations live in fear. In Nigeria many have suffered all of these forms of persecution. The nation has the largest Christian minority (40 percent) in proportion to its population (160 million) of any majority-Muslim country. For years, Muslims and Christians in Nigeria have lived on the edge of civil war. Islamist radicals provoke much if not most of the tension. The newest such organization is an outfit that calls itself Boko Haram, which means “Western education is sacrilege.” Its aim is to establish Sharia in Nigeria. To this end it has stated that it will kill all Christians in the country.
In the month of January 2012 alone, Boko Haram was responsible for 54 deaths. In 2011 its members killed at least 510 people and burned down or destroyed more than 350 churches in 10 northern states. They use guns, gasoline bombs, and even machetes, shouting “Allahu akbar” (“God is great”) while launching attacks on unsuspecting citizens. They have attacked churches, a Christmas Day gathering (killing 42 Catholics), beer parlors, a town hall, beauty salons, and banks. They have so far focused on killing Christian clerics, politicians, students, policemen, and soldiers, as well as Muslim clerics who condemn their mayhem. While they started out by using crude methods like hit-and-run assassinations from the back of motorbikes in 2009, the latest AP reports indicate that the group’s recent attacks show a new level of potency and sophistication.
The Christophobia that has plagued Sudan for years takes a very different form. The authoritarian government of the Sunni Muslim north of the country has for decades tormented Christian and animist minorities in the south. What has often been described as a civil war is in practice the Sudanese government’s sustained persecution of religious minorities. This persecution culminated in the infamous genocide in Darfur that began in 2003. Even though Sudan’s Muslim president, Omar al-Bashir, has been indicted by the International Criminal Court in The Hague, which charged him with three counts of genocide, and despite the euphoria that greeted the semi-independence he grant-ed to South Sudan in July of last year, the violence has not ended. In South Kordofan, Christians are still subject-ed to aerial bombardment, targeted killings, the kidnapping of children, and other atrocities. Reports from the United Nations indicate that between 53,000 and 75,000 innocent civilians have been displaced from their resi-dences and that houses and buildings have been looted and destroyed.
Hirsi Alis budskap till västerländska regeringar är tydligt: muslimska minoriteter ska självklart skyddas från diskriminering och intolerans, men teckningar, filmer och texter är något helt annat än knivar, skjutvapen och granater. Hon avslutar med att ge några konkreta råd till åtgärder:
As for what the West can do to help religious minorities in Muslim-majority societies, my answer is that it needs to begin using the billions of dollars in aid it gives to the offending countries as leverage. Then there is trade and investment. Besides diplomatic pressure, these aid and trade relationships can and should be made conditional on the protection of the freedom of conscience and worship for all citizens.
Dags för handling, Carl Bildt?
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen
