Trots att vi lever i världens kanske mest sekulariserade land är debatten om religionens betydelse knappast passé. På bara ett dygn klättrade den uppmärksammade artikeln om nyateisternas retorik längst upp på listan av mest lästa och kommenterade artiklar på Brännpunkts hemsida.
Nu har Humanisternas ordförande svarat på kritiken mot att nyateisternas retorik är i flera fall aggressiv, intolerant och inte sällan riggar hela diskussionen till sin fördel.
Det kan bara kort nämnas att flera av de dryga 2000 kommentarerna till Per Ewerts och Mats Selanders artikel, bevisar deras tes, med flera aggressiva röster och intoleranta inslag mot gudstroende.
Christer Sturmarks replik till artikelförfattarna håller sig på en god nivå, även om han försöker flytta diskussionen till att handla om andra saker än om själva sakfrågan, nämligen retoriken – vilket i sig är ett exempel på hur hela diskussionen riggas, om än efterhand.
Till exempel bygger han upp en nidbild över hur Ewert och Selander vill bygga ett gott samhälle och påstår att de vill införa teokrati. Det är ingen hemlighet att Ewert och Selander är aktiva i debatten om människovärdet, i synnerhet när det handlar om abort och dödshjälp. Men det skulle vara intressant att veta när och hur de har hänvisat till Bibeln, eller om deras kritik av både dödshjälp och abort verkligen handlat om ”Guds vilja”-argument. Och de har inte efterfrågat införandet av teokrati.
Eller ska all kritik av de dogmer som Humanisterna håller för heliga utdefinieras som irrationella och inte tas på allvar i den offentliga debatten?
Debattartikeln handlade som sagt om nyateisternas retorik. Sturmarks retorik är förvisso inte på samma nivå som hejaklacken i kommentatorsfältet, men den är dock av en mer raffinerad och skickligare art.
UPPDATERAT: Per Ewert och Mats Selander svarar klockrent på Sturmarks replik.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen
Visar inlägg med etikett Christer Sturmark. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Christer Sturmark. Visa alla inlägg
torsdag 22 mars 2012
måndag 12 december 2011
Nyateismens sammanbrott
Gud är död och vetenskapen har slutgiltigt begravt honom. Det är den bild som ofta förmedlas i dag när religionens sanningsanspråk ska beskrivas.
Samtidigt vet vi att Gud upplever en comeback. I ”God’s century. Resurgent religion and global politics” redogör de amerikanska samhällsvetarna Monica Duffy Toft, Daniel Philpott och Timothy Samuel Shah för religionens ökade betydelse i global politik.
Parallellt med detta kan man ana det nyateistiska projektets sammanbrott. Den ensidiga religionskritiken börjar nå vägs ände.
Det menar i alla fall Peder Thalén, docent och universitetslektor i religionsvetenskap vid Högskolans i Gävle. Även om det går att ha invändningar mot den alltför existentialistiska utgångspunkten, skriver han intressant i sin bok ”Ateismens fall” från 2007 (Artos); Den nya ateismen har förlorat kontakten med vår kultur vars honnörsord är mångfald och respekt. Slagordsmässiga formuleringar i stil med att ”alla religiösa människor är oförnuftiga” får ”delvis samma effekt som när folk på yttersta vänsterkanten ropar ’krossa kapitalet’… De har inte märkt att tiderna förändrats utan har stelnat i ett förhållningssätt som majoriteten känner sig främmande inför” .
Hur ser då dessa slagordsmässiga formuleringar ut som majoritetssamhället känner sig främmande inför? Inte sällan har dessa levererats av betydelsefulla svenskar, som präglats av nyateismens ensidiga religionskritik. Här är några exempel:
* ”Alla moderna människor förstår att kristendomen är en mytologi och en motstridig morallära, och inte giltig som beskrivning av tillvarons beskaffenhet - annat än helt bildligt.”
Lena Andersson, journalist, i ”Hellre bokstavstroende kristna förljugna nytolkningar bibeln”, på debattsajten Newsmill.
* ”Religion hör inte hemma i det offentliga rummet utan bör för allas välbefinnande enbart vara en privatsak."
Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, i ”Religiösa friskolor bör förbjudas”, i Världen Idag 2011-06-15
* ”Upplysningsprojektet kan inte längre vara att bekämpa religionen, utan måste vara att hålla den i schack och kontrollera den. Det är ungefär som med narkotika”
Torbjörn Tännsjö, filosof, i Humanisten, nr 1, 2006
* ”Jag tycker att det är ett demokratiskt problem att de som är allra mest utsatta ska behöva gå till en religiös organisation för att få hjälp.”
Jennie Järvå, gatutidningen Alumas tidigare chefredaktör, i Sydsvenskan 15/9 2011.
Den nya ateismens populism har helt enkelt banat väg för trivialisering och banalisering. När den nya ateismen predikar frigörelse är det oklart vad man menar – kyrkan är idag inte längre gift med makten, utan är marginaliserad och har ett ytterst inflytande på samhället. Nyateismens kamp liknar alltmer Miguel Cervantes tragiske riddare Don Quijote som slåss mot väderkvarnar i tron om att de är jättar.
Ett starkt tecken på nyateismens inre upplösning uppstår när kritiken av denna kommer från oväntat håll. Ett exempel var i SVT:s program Nyhetsbyrån som sändes i förra veckan. Då samtalade en panel bestående av Özz Nûjen, Britt-Marie Mattsson och Claes Malmberg med programledaren Sara Wennerblom Arén om nyhetsveckan som gått. Mot slutet av programmet behandlades skolornas kritiserade adventsfiranden i kyrkan och frågan om kristna var förföljda i Sverige.
För skådespelaren och komikern Claes Malmberg (själv buddhist) var svaret ett självklart ja: ”Jag tycker det är angrepp på dem hela tiden. De ska försvara saker och ting som de egentligen inte har med att göra; de får försvara krig, de får försvara ’att om Gud finns, varför skapade han ondskan’”. Om debatten kring julfirandet i skolan sa han: ”Det är skrattretande att fira advent utan att tala om Gud. Då får man låta bli att fira advent” och ”Jag utgår från att när mina barn växer upp, själva kan avgöra om de tror eller inte tror.”
Ett annat exempel återgav kommunalrådet Ebba Busch (KD) i torsdagens SVT Debatt. Taxichauffören som körde henne till tv-studion var iranier och praktiserande muslim: ”Han sa: Jag firar mina högtider, men jag har inga problem med att min dotter tar och firar skolavslutning i kyrkan…”.
Nyateismens sammanbrott tycks rycka allt närmare.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Samtidigt vet vi att Gud upplever en comeback. I ”God’s century. Resurgent religion and global politics” redogör de amerikanska samhällsvetarna Monica Duffy Toft, Daniel Philpott och Timothy Samuel Shah för religionens ökade betydelse i global politik.
Parallellt med detta kan man ana det nyateistiska projektets sammanbrott. Den ensidiga religionskritiken börjar nå vägs ände.
Det menar i alla fall Peder Thalén, docent och universitetslektor i religionsvetenskap vid Högskolans i Gävle. Även om det går att ha invändningar mot den alltför existentialistiska utgångspunkten, skriver han intressant i sin bok ”Ateismens fall” från 2007 (Artos); Den nya ateismen har förlorat kontakten med vår kultur vars honnörsord är mångfald och respekt. Slagordsmässiga formuleringar i stil med att ”alla religiösa människor är oförnuftiga” får ”delvis samma effekt som när folk på yttersta vänsterkanten ropar ’krossa kapitalet’… De har inte märkt att tiderna förändrats utan har stelnat i ett förhållningssätt som majoriteten känner sig främmande inför” .
Hur ser då dessa slagordsmässiga formuleringar ut som majoritetssamhället känner sig främmande inför? Inte sällan har dessa levererats av betydelsefulla svenskar, som präglats av nyateismens ensidiga religionskritik. Här är några exempel:
* ”Alla moderna människor förstår att kristendomen är en mytologi och en motstridig morallära, och inte giltig som beskrivning av tillvarons beskaffenhet - annat än helt bildligt.”
Lena Andersson, journalist, i ”Hellre bokstavstroende kristna förljugna nytolkningar bibeln”, på debattsajten Newsmill.
* ”Religion hör inte hemma i det offentliga rummet utan bör för allas välbefinnande enbart vara en privatsak."
Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, i ”Religiösa friskolor bör förbjudas”, i Världen Idag 2011-06-15
* ”Upplysningsprojektet kan inte längre vara att bekämpa religionen, utan måste vara att hålla den i schack och kontrollera den. Det är ungefär som med narkotika”
Torbjörn Tännsjö, filosof, i Humanisten, nr 1, 2006
* ”Jag tycker att det är ett demokratiskt problem att de som är allra mest utsatta ska behöva gå till en religiös organisation för att få hjälp.”
Jennie Järvå, gatutidningen Alumas tidigare chefredaktör, i Sydsvenskan 15/9 2011.
Den nya ateismens populism har helt enkelt banat väg för trivialisering och banalisering. När den nya ateismen predikar frigörelse är det oklart vad man menar – kyrkan är idag inte längre gift med makten, utan är marginaliserad och har ett ytterst inflytande på samhället. Nyateismens kamp liknar alltmer Miguel Cervantes tragiske riddare Don Quijote som slåss mot väderkvarnar i tron om att de är jättar.
Ett starkt tecken på nyateismens inre upplösning uppstår när kritiken av denna kommer från oväntat håll. Ett exempel var i SVT:s program Nyhetsbyrån som sändes i förra veckan. Då samtalade en panel bestående av Özz Nûjen, Britt-Marie Mattsson och Claes Malmberg med programledaren Sara Wennerblom Arén om nyhetsveckan som gått. Mot slutet av programmet behandlades skolornas kritiserade adventsfiranden i kyrkan och frågan om kristna var förföljda i Sverige.
För skådespelaren och komikern Claes Malmberg (själv buddhist) var svaret ett självklart ja: ”Jag tycker det är angrepp på dem hela tiden. De ska försvara saker och ting som de egentligen inte har med att göra; de får försvara krig, de får försvara ’att om Gud finns, varför skapade han ondskan’”. Om debatten kring julfirandet i skolan sa han: ”Det är skrattretande att fira advent utan att tala om Gud. Då får man låta bli att fira advent” och ”Jag utgår från att när mina barn växer upp, själva kan avgöra om de tror eller inte tror.”
Ett annat exempel återgav kommunalrådet Ebba Busch (KD) i torsdagens SVT Debatt. Taxichauffören som körde henne till tv-studion var iranier och praktiserande muslim: ”Han sa: Jag firar mina högtider, men jag har inga problem med att min dotter tar och firar skolavslutning i kyrkan…”.
Nyateismens sammanbrott tycks rycka allt närmare.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
tisdag 22 november 2011
Vilka är välkomna till utsorteringssamhället?
Socialstyrelsen meddelar att allt fler landsting erbjuder KUB-test till gravida kvinnor för att bedöma sannolikheten för Downs syndrom. En tydlig effekt av detta är att fler aborter genomförs på grund av kromosomavvikelse.
De är en ”fortsatt trend mot utsortering” skriver Elisabeth Sandlund i tidningen Dagens ledare:
Dagens abortlagstiftning bygger i grunden på urvalet välkommen/icke-välkommen. Hur betydelsefullt det än är att visa på det fruktansvärda i utsorteringen av människor som har Downs syndrom eller har ett annat kön än det önskade, behöver den grundläggande utsorteringspremissen problematiseras.
Låt mig ge ett exempel; den ofta förekommande kritiken mot Sverigedemokraterna bygger på att partiet sorterar in människor som får stanna i Sverige i urvalet välkomna/icke-välkomna. Kritiker vill istället att Sverige ska vara ett öppet och fritt land. Och det är ju bra. ”Alla är välkomna”, lyder parollen.
Men när det gäller det ofödda barnets rättigheter tycks denna samhälleliga paroll om att alla välkomna, helt enkelt inte gälla.
Noterar i förbifarten att abortförespråkare som till exempel Torbjörn Tännsjö, Christer Sturmark, m.fl. vill slå vakt om barns kroppsliga integritet. In en intressant DN-artikel kritiserar de manlig omskärelse (läkaren och bloggaren Bengt Malmgren kommenterar artikeln här).
Bland annat efterlyser artikeln ett förbud eftersom det ”visar på samhällets syn på barn som rättighetsbärande individer”. ”Det enda rimliga är följaktligen en nolltolerans mot icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn”, skriver Tännsjö, Sturmark, m.fl.
Min spontana respons: Det enda rimliga vore i så fall att även stå upp för det OFÖDDA barnets kroppsliga integritet!
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
De är en ”fortsatt trend mot utsortering” skriver Elisabeth Sandlund i tidningen Dagens ledare:
När människan försöker leka Gud genom att utan att väga in etiska bedömningar utnyttja teknikens landvinningar befinner vi oss på ett sluttande plan mot tråkigare, kallare och människofientligare samhälle.Samtidigt som vi med rätta upprörs av att det i Sverige sker en utsortering av människor på basis av kromosomavvikelser och kön (de s.k. flickaborterna), pågår det en mer grundläggande utsortering.
Med dagens metoder kan Downs syndrom upptäckas tidigt i graviditeten. I morgon kan det handla om andra avvikelser som vissa föräldrar kan tänkas vilja välja bort. Och i övermorgon kan vi ha den skräddarsydda människan på plats.
Dagens abortlagstiftning bygger i grunden på urvalet välkommen/icke-välkommen. Hur betydelsefullt det än är att visa på det fruktansvärda i utsorteringen av människor som har Downs syndrom eller har ett annat kön än det önskade, behöver den grundläggande utsorteringspremissen problematiseras.
Låt mig ge ett exempel; den ofta förekommande kritiken mot Sverigedemokraterna bygger på att partiet sorterar in människor som får stanna i Sverige i urvalet välkomna/icke-välkomna. Kritiker vill istället att Sverige ska vara ett öppet och fritt land. Och det är ju bra. ”Alla är välkomna”, lyder parollen.
Men när det gäller det ofödda barnets rättigheter tycks denna samhälleliga paroll om att alla välkomna, helt enkelt inte gälla.
Noterar i förbifarten att abortförespråkare som till exempel Torbjörn Tännsjö, Christer Sturmark, m.fl. vill slå vakt om barns kroppsliga integritet. In en intressant DN-artikel kritiserar de manlig omskärelse (läkaren och bloggaren Bengt Malmgren kommenterar artikeln här).
Bland annat efterlyser artikeln ett förbud eftersom det ”visar på samhällets syn på barn som rättighetsbärande individer”. ”Det enda rimliga är följaktligen en nolltolerans mot icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn”, skriver Tännsjö, Sturmark, m.fl.
Min spontana respons: Det enda rimliga vore i så fall att även stå upp för det OFÖDDA barnets kroppsliga integritet!
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
måndag 19 september 2011
När nyateister lämnar walk over
På tal om Humanisterna - den här gången det brittiska Humanist Association - tycks organisationen inte vilja debattera religion, åtminstone inte med den kristne apologeten William Lane Craig. Fox News rapporterar:
Craig har debatterat flera av de stora namnen inom nyateismen, som Christopher Hitchens och Sam Harris. Men nu vill inte ens författaren till Illusionen om Gud, Richard Dawkins möta Craig i debatt under hans kommande besök till Storbritannien. Ateisten och filosofen Daniel Came har därför anklagat Dawkins för feghet.
David Silverman från American Atheists å andra sidan försvarar Dawkins och de brittiska Humanisterna som enligt honom tycker att dessa debatter är som att "debattera mot en vägg" eller att "kvalitén på gensvaret" är lågt.
Samma debattbetyg kan säkert ges från kristnas håll - men de vill ha debatten.
Annorlunda är det dock med de svenska Humanisterna. I Sverige debatterar SEA och Humanisterna ofta med varandra, senast kring frågan om världen vore bättre utan religioner.
I debatten kring Christer Sturmarks och Annika Borgs gemensamma utspel, beskriver Sturmark religgionsdebatten med de traditionella frikyrkorna som sakligare och respektfullare, bland annant nämner han SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson.
I samband med att vi på SEA har tagit fram ett nytt infomaterial har vi faktiskt fått ett citat från Christer om SEA:
”SEA är en organisation som tydligt och konkret formulerar en motposition till Humanisterna och vår värdegrund. Det utesluter förstås inte att det finns frågor där vi är överens, men det viktiga för en dynamisk och hederlig debatt är tydliga och sakliga alternativ. Därför är SEA en viktig aktör för Humanisterna. Jag tror också vi är överens om en sak; Det är viktigt vad som är sant och vad som är rätt.”
Tack för det omdömet!
Uppdaterat: Nu har Dagen rapporterat om nyheten.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
American Evangelical theologian William Lane Craig is ready to debate the rationality of faith during his U.K tour this fall, but it appears that some atheist philosophers are running shy of the challenge.
This month president of the British Humanist Association, Polly Toynbee, pulled out of an agreed debate at London’s Westminster Central Hall in October, saying she “hadn’t realized the nature of Mr. Lane Craig’s debating style.”
Craig har debatterat flera av de stora namnen inom nyateismen, som Christopher Hitchens och Sam Harris. Men nu vill inte ens författaren till Illusionen om Gud, Richard Dawkins möta Craig i debatt under hans kommande besök till Storbritannien. Ateisten och filosofen Daniel Came har därför anklagat Dawkins för feghet.
David Silverman från American Atheists å andra sidan försvarar Dawkins och de brittiska Humanisterna som enligt honom tycker att dessa debatter är som att "debattera mot en vägg" eller att "kvalitén på gensvaret" är lågt.
Samma debattbetyg kan säkert ges från kristnas håll - men de vill ha debatten.
Annorlunda är det dock med de svenska Humanisterna. I Sverige debatterar SEA och Humanisterna ofta med varandra, senast kring frågan om världen vore bättre utan religioner.
I debatten kring Christer Sturmarks och Annika Borgs gemensamma utspel, beskriver Sturmark religgionsdebatten med de traditionella frikyrkorna som sakligare och respektfullare, bland annant nämner han SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson.
I samband med att vi på SEA har tagit fram ett nytt infomaterial har vi faktiskt fått ett citat från Christer om SEA:
”SEA är en organisation som tydligt och konkret formulerar en motposition till Humanisterna och vår värdegrund. Det utesluter förstås inte att det finns frågor där vi är överens, men det viktiga för en dynamisk och hederlig debatt är tydliga och sakliga alternativ. Därför är SEA en viktig aktör för Humanisterna. Jag tror också vi är överens om en sak; Det är viktigt vad som är sant och vad som är rätt.”
Tack för det omdömet!
Uppdaterat: Nu har Dagen rapporterat om nyheten.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Svenska kyrkans ideologiska kaninhål
Få har säkert missat den debatt som pågått inom Svenska kyrkan om dess identitet och innehåll. På ena sidan av myntet handlar det om den ökande öppenheten för andra religioner. På andra sidan, den inre sekulariseringen.
Nyligen skrev prästen Hans Johansson i ett debattinlägg i Kyrkans tidning att det är farligare att stå upp för klassisk kristen tro inom kyrkan än vad det är ute i samhället; ”Äktenskapssyn, ämbetssyn samt förhållningssätt till Bibeln, bekännelsen och förkunnelsen är ständigt aktuella smältdeglar för konflikter.” Bra att detta kommer till ytan.
I fråga om öppenheten för andra religioner har debatterats intensivt i Kyrkans tidning. ”Varför krattar ett flertal av Svenska kyrkans tongivande företrädare manegen för en annan religion? Och varför just islam?” Frågade prästerna Annika Borg och Christer Hugo i en debattartikel. Bland annat har anställningen av en imam av Sofia kyrka i Stockholm synats.
Den interreligiösa gudstjänsten i Storkyrkan i samband med Riksmötets öppnande är därför ett aktuellt exempel. Utifrån ett principiellt perspektiv var mötet i Storkyrkan måhända inget mångkulturalistiskt jippo, som domprost Åke Bonnier biskop Jan-Olof Johansson skriver i en replik till SD-ledaren Jimmy Åkessons artikel.
Om syftet var att spegla hur det svenska samhället ser ut idag kunde det givetvis göras utan religiösa förtecken och skådespelet att olika religioner delar gudsbild.
Det är nämligen när en kristen kyrka under täckmantel som statlig ceremonimästare bereder utrymme för andra religioner som det blir problematiskt. Kyrkans uppgift är inte att vara en sorts allmänhetens trosombudsman och tillgodose medborgarnas vitt skillda religionsutövningar. Det är att predika Kristus. Om kyrkan vore sann mot sig själv skulle budskapet till riksdagen handla om omvändelse till tro på Gud och ett liv i Jesus efterföljelse. Inte att vara en allmänreligiös intresseförening.
Den andra punkten gäller den inre sekulariseringen. Här är det anmärkningsvärt att nyss nämna prästen Annika Borg nyligen deklarerade tillsammans med Humanisternas ordförande Christer Sturmark att deras respektive organisationer bör samverka eftersom ”Svenska kyrkan står för en liberal protestantisk kristendomstolkning som verkar i samklang med de flesta värderingar som i dag präglar det svenska samhället”. Varför kratta manegen för ytterligare liberalisering och tömma tron på autentiskt innehåll?
Enligt de båda skribenterna går skiljelinjen inte mellan kristna och ateister, utan mellan ”dem som förespråkar ett samhälle byggt på humanistisk grund med en sekulär stat - där religion och politik inte aktivt sammanblandas - och de som vill ha en formell eller reell anknytning mellan politik, stat och religion.”
SEA bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss skapandet av ett sekulärt samhälle med en sekulär statsreligion. Istället förespråkar vi ett pluralistiskt samhälle där kristna, muslimer och humanister kan delta på samma villkor. På så sätt kan den kristna tron bli en likvärdig aktör bland alla andra livsåskådningar.
I Lewis Carrolls välkända barnbok Alice i Underlandet finns det ett intressant meningsutbyte mellan flickan Alice och den flinande Chesirekatten, som på många illustrerar det ideologiska kaninhål som Svenska kyrkans företrädare har ramlat ner i:
"Kan du vara så snäll och tala om för mig vilken väg jag bör välja för att komma härifrån? frågade Alice. Det beror på var du önskar gå, svarade katten. Det spelar inte så stor roll så länge jag går någonstans, svarade Alice. Då kvittar det vilken väg du tar, sade katten".
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Nyligen skrev prästen Hans Johansson i ett debattinlägg i Kyrkans tidning att det är farligare att stå upp för klassisk kristen tro inom kyrkan än vad det är ute i samhället; ”Äktenskapssyn, ämbetssyn samt förhållningssätt till Bibeln, bekännelsen och förkunnelsen är ständigt aktuella smältdeglar för konflikter.” Bra att detta kommer till ytan.
I fråga om öppenheten för andra religioner har debatterats intensivt i Kyrkans tidning. ”Varför krattar ett flertal av Svenska kyrkans tongivande företrädare manegen för en annan religion? Och varför just islam?” Frågade prästerna Annika Borg och Christer Hugo i en debattartikel. Bland annat har anställningen av en imam av Sofia kyrka i Stockholm synats.
Den interreligiösa gudstjänsten i Storkyrkan i samband med Riksmötets öppnande är därför ett aktuellt exempel. Utifrån ett principiellt perspektiv var mötet i Storkyrkan måhända inget mångkulturalistiskt jippo, som domprost Åke Bonnier biskop Jan-Olof Johansson skriver i en replik till SD-ledaren Jimmy Åkessons artikel.
Om syftet var att spegla hur det svenska samhället ser ut idag kunde det givetvis göras utan religiösa förtecken och skådespelet att olika religioner delar gudsbild.
Det är nämligen när en kristen kyrka under täckmantel som statlig ceremonimästare bereder utrymme för andra religioner som det blir problematiskt. Kyrkans uppgift är inte att vara en sorts allmänhetens trosombudsman och tillgodose medborgarnas vitt skillda religionsutövningar. Det är att predika Kristus. Om kyrkan vore sann mot sig själv skulle budskapet till riksdagen handla om omvändelse till tro på Gud och ett liv i Jesus efterföljelse. Inte att vara en allmänreligiös intresseförening.
Den andra punkten gäller den inre sekulariseringen. Här är det anmärkningsvärt att nyss nämna prästen Annika Borg nyligen deklarerade tillsammans med Humanisternas ordförande Christer Sturmark att deras respektive organisationer bör samverka eftersom ”Svenska kyrkan står för en liberal protestantisk kristendomstolkning som verkar i samklang med de flesta värderingar som i dag präglar det svenska samhället”. Varför kratta manegen för ytterligare liberalisering och tömma tron på autentiskt innehåll?
Enligt de båda skribenterna går skiljelinjen inte mellan kristna och ateister, utan mellan ”dem som förespråkar ett samhälle byggt på humanistisk grund med en sekulär stat - där religion och politik inte aktivt sammanblandas - och de som vill ha en formell eller reell anknytning mellan politik, stat och religion.”
SEA bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss skapandet av ett sekulärt samhälle med en sekulär statsreligion. Istället förespråkar vi ett pluralistiskt samhälle där kristna, muslimer och humanister kan delta på samma villkor. På så sätt kan den kristna tron bli en likvärdig aktör bland alla andra livsåskådningar.
I Lewis Carrolls välkända barnbok Alice i Underlandet finns det ett intressant meningsutbyte mellan flickan Alice och den flinande Chesirekatten, som på många illustrerar det ideologiska kaninhål som Svenska kyrkans företrädare har ramlat ner i:
"Kan du vara så snäll och tala om för mig vilken väg jag bör välja för att komma härifrån? frågade Alice. Det beror på var du önskar gå, svarade katten. Det spelar inte så stor roll så länge jag går någonstans, svarade Alice. Då kvittar det vilken väg du tar, sade katten".
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
måndag 4 juli 2011
50 på SEA:s första Almedalsseminarium om religions roll i demokratiutvecklingen
Ett 50-tal personer sökte sig ner till Visby hamn och missionsbåten Elida när Svenska Evangeliska Alliansen och Claphaminstitutet arrangerade seminariet Religionens roll i europeisk demokratiutveckling. Debattörerna – Thomas Idergard och Christer Sturmark – förde ett livligt samtal om religionens påverkan på samhället.
Inte oväntat fördes samtalet in på HIV/AIDS-frågan. Christer Sturmark anklagade Katolska kyrkan för att stå i vägen för att motverka HIV/AIDS-epidemim genom sitt kondomförbud. Idergard kontrade snabbt genom att betona behovet av ett förändrat beteendemönster och det absurda resonemanget:
- Harvardprofessorn Edward C. Green som är en av världens främsta experter på aidsbekämpning säger att det bästa sättet bekämpa aidsspridning i tredje världen är avhållsamhet, trohet och minskandet av sexuella partners.
- Tänk dig en person som går till en prostituerad, då sjukdomen oftast sprids den vägen. Först lyssnar han inte på Katolska kyrkans budskap att det är förbudet att köpa sex. Sedan lyssnar han heller inte på Katolska kyrkans budskap att han inte får bedra sin fru. Nej, det är först vid inledningen av sexualakten, innan han tar på kondomen, som han blir en riktigt överlåten katolik!
Seminariet präglades av en god stämning och flera namnkunniga opinionsbildare och politiker deltog i frågestunden.
Fotnot: För mer om och av Edward C. Green kan jag rekommendera denna artikel i Washington Post från 2009.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Inte oväntat fördes samtalet in på HIV/AIDS-frågan. Christer Sturmark anklagade Katolska kyrkan för att stå i vägen för att motverka HIV/AIDS-epidemim genom sitt kondomförbud. Idergard kontrade snabbt genom att betona behovet av ett förändrat beteendemönster och det absurda resonemanget:
- Harvardprofessorn Edward C. Green som är en av världens främsta experter på aidsbekämpning säger att det bästa sättet bekämpa aidsspridning i tredje världen är avhållsamhet, trohet och minskandet av sexuella partners.
- Tänk dig en person som går till en prostituerad, då sjukdomen oftast sprids den vägen. Först lyssnar han inte på Katolska kyrkans budskap att det är förbudet att köpa sex. Sedan lyssnar han heller inte på Katolska kyrkans budskap att han inte får bedra sin fru. Nej, det är först vid inledningen av sexualakten, innan han tar på kondomen, som han blir en riktigt överlåten katolik!
Seminariet präglades av en god stämning och flera namnkunniga opinionsbildare och politiker deltog i frågestunden.
Fotnot: För mer om och av Edward C. Green kan jag rekommendera denna artikel i Washington Post från 2009.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
onsdag 22 december 2010
Humanisternas Wikileaksavslöjande om julen
I sann Wikileaksanda "avslöjar" Humanisterna nu nästa stora hemlighet som kommer att chocka alla julfirare. Eftersom de flesta redan vet att tomten inte finns, "läcker" de nu uppgifter om att Jesus inte föddes den 25 december, Julens historia en riktig pr-kupp:
För en organisation som tycker att religionen ska sakna betydelse och förpassas till historiens glömska, tycks det en smula motsägelsefullt att påminna om religionen när köphysterin nästan har tagit över julen.
Man kan inte annat än fascineras av Humanisterna. Elementära kunskaper från skolans religionsundervisningen verkar inte ha hängt med - julen firas ju till minne av Jesu födelse. Inte att Jesus verkligen föddes dagen efter Doppareda'n.
Sedan är det intressant att Humanisterna tycks veta om att i kyrkorna är detta "ingenting man informerar sina församlingar om". Skulle vara bra att få ett empiriskt underlag på det. Annars kan jag bara välkomna dem på valfri julotta den 25:e.
Avslutningvis kan jag bara hålla med Christer Sturmark och Patrik Lindenfors: God Jul! Må lycka och välgång stå er bi. Var generös med medkänsla och omtanke gentemot era medmänniskor. Kom ihåg att det finns ljusare tider att se fram emot.
För övrigt kan man ju fråga sig om sådana tankar verkligen har sitt ursprung i fornnordiska traditioner och i den romerska Saturnaliafestivalen...
P.S. Signumbloggen skriver också väldigt bra.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Förmodligen tror de flesta människor – precis som Jan Björklund – att orsaken till varför man firar jul ”egentligen” har med Jesus födelsedag att göra. Man kan inte annat än fascineras av kyrkans marknadsföringsavdelning, som kan få ett politiskt beslut taget för mer än 1600 år sedan att bli ”kunskap”, trots att den inte stämmer.
För en organisation som tycker att religionen ska sakna betydelse och förpassas till historiens glömska, tycks det en smula motsägelsefullt att påminna om religionen när köphysterin nästan har tagit över julen.
Man kan inte annat än fascineras av Humanisterna. Elementära kunskaper från skolans religionsundervisningen verkar inte ha hängt med - julen firas ju till minne av Jesu födelse. Inte att Jesus verkligen föddes dagen efter Doppareda'n.
Sedan är det intressant att Humanisterna tycks veta om att i kyrkorna är detta "ingenting man informerar sina församlingar om". Skulle vara bra att få ett empiriskt underlag på det. Annars kan jag bara välkomna dem på valfri julotta den 25:e.
Avslutningvis kan jag bara hålla med Christer Sturmark och Patrik Lindenfors: God Jul! Må lycka och välgång stå er bi. Var generös med medkänsla och omtanke gentemot era medmänniskor. Kom ihåg att det finns ljusare tider att se fram emot.
För övrigt kan man ju fråga sig om sådana tankar verkligen har sitt ursprung i fornnordiska traditioner och i den romerska Saturnaliafestivalen...
P.S. Signumbloggen skriver också väldigt bra.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)