tisdag 22 november 2011

Vilka är välkomna till utsorteringssamhället?

Socialstyrelsen meddelar att allt fler landsting erbjuder KUB-test till gravida kvinnor för att bedöma sannolikheten för Downs syndrom. En tydlig effekt av detta är att fler aborter genomförs på grund av kromosomavvikelse.

De är en ”fortsatt trend mot utsortering” skriver Elisabeth Sandlund i tidningen Dagens ledare:



När människan försöker leka Gud genom att utan att väga in etiska bedömningar utnyttja teknikens landvinningar befinner vi oss på ett sluttande plan mot tråkigare, kallare och människofientligare samhälle.

Med dagens metoder kan Downs syndrom upptäckas tidigt i graviditeten. I morgon kan det handla om andra avvikelser som vissa föräldrar kan tänkas vilja välja bort. Och i övermorgon kan vi ha den skräddarsydda människan på plats.
Samtidigt som vi med rätta upprörs av att det i Sverige sker en utsortering av människor på basis av kromosomavvikelser och kön (de s.k. flickaborterna), pågår det en mer grundläggande utsortering.

Dagens abortlagstiftning bygger i grunden på urvalet välkommen/icke-välkommen. Hur betydelsefullt det än är att visa på det fruktansvärda i utsorteringen av människor som har Downs syndrom eller har ett annat kön än det önskade, behöver den grundläggande utsorteringspremissen problematiseras.

Låt mig ge ett exempel; den ofta förekommande kritiken mot Sverigedemokraterna bygger på att partiet sorterar in människor som får stanna i Sverige i urvalet välkomna/icke-välkomna. Kritiker vill istället att Sverige ska vara ett öppet och fritt land. Och det är ju bra. ”Alla är välkomna”, lyder parollen.

Men när det gäller det ofödda barnets rättigheter tycks denna samhälleliga paroll om att alla välkomna, helt enkelt inte gälla.

Noterar i förbifarten att abortförespråkare som till exempel Torbjörn Tännsjö, Christer Sturmark, m.fl. vill slå vakt om barns kroppsliga integritet. In en intressant DN-artikel kritiserar de manlig omskärelse (läkaren och bloggaren Bengt Malmgren kommenterar artikeln här).

Bland annat efterlyser artikeln ett förbud eftersom det ”visar på samhällets syn på barn som rättighetsbärande individer”. ”Det enda rimliga är följaktligen en nolltolerans mot icke-medicinskt motiverade ingrepp på barn”, skriver Tännsjö, Sturmark, m.fl.

Min spontana respons: Det enda rimliga vore i så fall att även stå upp för det OFÖDDA barnets kroppsliga integritet!



Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

1 kommentar:

  1. Självklar respons! Bra Jacob! Som kristen är jag inte särskilt förtjust i omskärelse ens av pojkar, men det blir grovt hyckleri, ett klart fall av att sila mygg men svälja kameler, om vi - eller "samvetsömma" läkare - accepterar den gräsliga abortpraxis som råder utan ett knyst, men upprörs å det gräsligaste över att en bit förhud tas bort utan uppenbara medicinska skäl. Judar och muslimer kan inte tro att vi "kristna" är riktigt kloka, som anser att barns kroppsliga integritet kränks av omskärelse men inte av en avlivning några månader tidigare!

    Jag gjorde en limerick på ämnet om en doktor från Schweiz (kunde nog tyvärr vara Sverige oxå):

    En samvetsöm doktor i Vals
    ej gillar omskärelse alls:
    "Abortera bort ungen
    så far även pungen
    och hjärta och hjärna och hals!"

    SvaraRadera