Trots att vi lever i världens kanske mest sekulariserade land är debatten om religionens betydelse knappast passé. På bara ett dygn klättrade den uppmärksammade artikeln om nyateisternas retorik längst upp på listan av mest lästa och kommenterade artiklar på Brännpunkts hemsida.
Nu har Humanisternas ordförande svarat på kritiken mot att nyateisternas retorik är i flera fall aggressiv, intolerant och inte sällan riggar hela diskussionen till sin fördel.
Det kan bara kort nämnas att flera av de dryga 2000 kommentarerna till Per Ewerts och Mats Selanders artikel, bevisar deras tes, med flera aggressiva röster och intoleranta inslag mot gudstroende.
Christer Sturmarks replik till artikelförfattarna håller sig på en god nivå, även om han försöker flytta diskussionen till att handla om andra saker än om själva sakfrågan, nämligen retoriken – vilket i sig är ett exempel på hur hela diskussionen riggas, om än efterhand.
Till exempel bygger han upp en nidbild över hur Ewert och Selander vill bygga ett gott samhälle och påstår att de vill införa teokrati. Det är ingen hemlighet att Ewert och Selander är aktiva i debatten om människovärdet, i synnerhet när det handlar om abort och dödshjälp. Men det skulle vara intressant att veta när och hur de har hänvisat till Bibeln, eller om deras kritik av både dödshjälp och abort verkligen handlat om ”Guds vilja”-argument. Och de har inte efterfrågat införandet av teokrati.
Eller ska all kritik av de dogmer som Humanisterna håller för heliga utdefinieras som irrationella och inte tas på allvar i den offentliga debatten?
Debattartikeln handlade som sagt om nyateisternas retorik. Sturmarks retorik är förvisso inte på samma nivå som hejaklacken i kommentatorsfältet, men den är dock av en mer raffinerad och skickligare art.
UPPDATERAT: Per Ewert och Mats Selander svarar klockrent på Sturmarks replik.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen
Visar inlägg med etikett nyateismen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nyateismen. Visa alla inlägg
torsdag 22 mars 2012
måndag 12 december 2011
Nyateismens sammanbrott
Gud är död och vetenskapen har slutgiltigt begravt honom. Det är den bild som ofta förmedlas i dag när religionens sanningsanspråk ska beskrivas.
Samtidigt vet vi att Gud upplever en comeback. I ”God’s century. Resurgent religion and global politics” redogör de amerikanska samhällsvetarna Monica Duffy Toft, Daniel Philpott och Timothy Samuel Shah för religionens ökade betydelse i global politik.
Parallellt med detta kan man ana det nyateistiska projektets sammanbrott. Den ensidiga religionskritiken börjar nå vägs ände.
Det menar i alla fall Peder Thalén, docent och universitetslektor i religionsvetenskap vid Högskolans i Gävle. Även om det går att ha invändningar mot den alltför existentialistiska utgångspunkten, skriver han intressant i sin bok ”Ateismens fall” från 2007 (Artos); Den nya ateismen har förlorat kontakten med vår kultur vars honnörsord är mångfald och respekt. Slagordsmässiga formuleringar i stil med att ”alla religiösa människor är oförnuftiga” får ”delvis samma effekt som när folk på yttersta vänsterkanten ropar ’krossa kapitalet’… De har inte märkt att tiderna förändrats utan har stelnat i ett förhållningssätt som majoriteten känner sig främmande inför” .
Hur ser då dessa slagordsmässiga formuleringar ut som majoritetssamhället känner sig främmande inför? Inte sällan har dessa levererats av betydelsefulla svenskar, som präglats av nyateismens ensidiga religionskritik. Här är några exempel:
* ”Alla moderna människor förstår att kristendomen är en mytologi och en motstridig morallära, och inte giltig som beskrivning av tillvarons beskaffenhet - annat än helt bildligt.”
Lena Andersson, journalist, i ”Hellre bokstavstroende kristna förljugna nytolkningar bibeln”, på debattsajten Newsmill.
* ”Religion hör inte hemma i det offentliga rummet utan bör för allas välbefinnande enbart vara en privatsak."
Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, i ”Religiösa friskolor bör förbjudas”, i Världen Idag 2011-06-15
* ”Upplysningsprojektet kan inte längre vara att bekämpa religionen, utan måste vara att hålla den i schack och kontrollera den. Det är ungefär som med narkotika”
Torbjörn Tännsjö, filosof, i Humanisten, nr 1, 2006
* ”Jag tycker att det är ett demokratiskt problem att de som är allra mest utsatta ska behöva gå till en religiös organisation för att få hjälp.”
Jennie Järvå, gatutidningen Alumas tidigare chefredaktör, i Sydsvenskan 15/9 2011.
Den nya ateismens populism har helt enkelt banat väg för trivialisering och banalisering. När den nya ateismen predikar frigörelse är det oklart vad man menar – kyrkan är idag inte längre gift med makten, utan är marginaliserad och har ett ytterst inflytande på samhället. Nyateismens kamp liknar alltmer Miguel Cervantes tragiske riddare Don Quijote som slåss mot väderkvarnar i tron om att de är jättar.
Ett starkt tecken på nyateismens inre upplösning uppstår när kritiken av denna kommer från oväntat håll. Ett exempel var i SVT:s program Nyhetsbyrån som sändes i förra veckan. Då samtalade en panel bestående av Özz Nûjen, Britt-Marie Mattsson och Claes Malmberg med programledaren Sara Wennerblom Arén om nyhetsveckan som gått. Mot slutet av programmet behandlades skolornas kritiserade adventsfiranden i kyrkan och frågan om kristna var förföljda i Sverige.
För skådespelaren och komikern Claes Malmberg (själv buddhist) var svaret ett självklart ja: ”Jag tycker det är angrepp på dem hela tiden. De ska försvara saker och ting som de egentligen inte har med att göra; de får försvara krig, de får försvara ’att om Gud finns, varför skapade han ondskan’”. Om debatten kring julfirandet i skolan sa han: ”Det är skrattretande att fira advent utan att tala om Gud. Då får man låta bli att fira advent” och ”Jag utgår från att när mina barn växer upp, själva kan avgöra om de tror eller inte tror.”
Ett annat exempel återgav kommunalrådet Ebba Busch (KD) i torsdagens SVT Debatt. Taxichauffören som körde henne till tv-studion var iranier och praktiserande muslim: ”Han sa: Jag firar mina högtider, men jag har inga problem med att min dotter tar och firar skolavslutning i kyrkan…”.
Nyateismens sammanbrott tycks rycka allt närmare.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Samtidigt vet vi att Gud upplever en comeback. I ”God’s century. Resurgent religion and global politics” redogör de amerikanska samhällsvetarna Monica Duffy Toft, Daniel Philpott och Timothy Samuel Shah för religionens ökade betydelse i global politik.
Parallellt med detta kan man ana det nyateistiska projektets sammanbrott. Den ensidiga religionskritiken börjar nå vägs ände.
Det menar i alla fall Peder Thalén, docent och universitetslektor i religionsvetenskap vid Högskolans i Gävle. Även om det går att ha invändningar mot den alltför existentialistiska utgångspunkten, skriver han intressant i sin bok ”Ateismens fall” från 2007 (Artos); Den nya ateismen har förlorat kontakten med vår kultur vars honnörsord är mångfald och respekt. Slagordsmässiga formuleringar i stil med att ”alla religiösa människor är oförnuftiga” får ”delvis samma effekt som när folk på yttersta vänsterkanten ropar ’krossa kapitalet’… De har inte märkt att tiderna förändrats utan har stelnat i ett förhållningssätt som majoriteten känner sig främmande inför” .
Hur ser då dessa slagordsmässiga formuleringar ut som majoritetssamhället känner sig främmande inför? Inte sällan har dessa levererats av betydelsefulla svenskar, som präglats av nyateismens ensidiga religionskritik. Här är några exempel:
* ”Alla moderna människor förstår att kristendomen är en mytologi och en motstridig morallära, och inte giltig som beskrivning av tillvarons beskaffenhet - annat än helt bildligt.”
Lena Andersson, journalist, i ”Hellre bokstavstroende kristna förljugna nytolkningar bibeln”, på debattsajten Newsmill.
* ”Religion hör inte hemma i det offentliga rummet utan bör för allas välbefinnande enbart vara en privatsak."
Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna, i ”Religiösa friskolor bör förbjudas”, i Världen Idag 2011-06-15
* ”Upplysningsprojektet kan inte längre vara att bekämpa religionen, utan måste vara att hålla den i schack och kontrollera den. Det är ungefär som med narkotika”
Torbjörn Tännsjö, filosof, i Humanisten, nr 1, 2006
* ”Jag tycker att det är ett demokratiskt problem att de som är allra mest utsatta ska behöva gå till en religiös organisation för att få hjälp.”
Jennie Järvå, gatutidningen Alumas tidigare chefredaktör, i Sydsvenskan 15/9 2011.
Den nya ateismens populism har helt enkelt banat väg för trivialisering och banalisering. När den nya ateismen predikar frigörelse är det oklart vad man menar – kyrkan är idag inte längre gift med makten, utan är marginaliserad och har ett ytterst inflytande på samhället. Nyateismens kamp liknar alltmer Miguel Cervantes tragiske riddare Don Quijote som slåss mot väderkvarnar i tron om att de är jättar.
Ett starkt tecken på nyateismens inre upplösning uppstår när kritiken av denna kommer från oväntat håll. Ett exempel var i SVT:s program Nyhetsbyrån som sändes i förra veckan. Då samtalade en panel bestående av Özz Nûjen, Britt-Marie Mattsson och Claes Malmberg med programledaren Sara Wennerblom Arén om nyhetsveckan som gått. Mot slutet av programmet behandlades skolornas kritiserade adventsfiranden i kyrkan och frågan om kristna var förföljda i Sverige.
För skådespelaren och komikern Claes Malmberg (själv buddhist) var svaret ett självklart ja: ”Jag tycker det är angrepp på dem hela tiden. De ska försvara saker och ting som de egentligen inte har med att göra; de får försvara krig, de får försvara ’att om Gud finns, varför skapade han ondskan’”. Om debatten kring julfirandet i skolan sa han: ”Det är skrattretande att fira advent utan att tala om Gud. Då får man låta bli att fira advent” och ”Jag utgår från att när mina barn växer upp, själva kan avgöra om de tror eller inte tror.”
Ett annat exempel återgav kommunalrådet Ebba Busch (KD) i torsdagens SVT Debatt. Taxichauffören som körde henne till tv-studion var iranier och praktiserande muslim: ”Han sa: Jag firar mina högtider, men jag har inga problem med att min dotter tar och firar skolavslutning i kyrkan…”.
Nyateismens sammanbrott tycks rycka allt närmare.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
måndag 19 september 2011
När nyateister lämnar walk over
På tal om Humanisterna - den här gången det brittiska Humanist Association - tycks organisationen inte vilja debattera religion, åtminstone inte med den kristne apologeten William Lane Craig. Fox News rapporterar:
Craig har debatterat flera av de stora namnen inom nyateismen, som Christopher Hitchens och Sam Harris. Men nu vill inte ens författaren till Illusionen om Gud, Richard Dawkins möta Craig i debatt under hans kommande besök till Storbritannien. Ateisten och filosofen Daniel Came har därför anklagat Dawkins för feghet.
David Silverman från American Atheists å andra sidan försvarar Dawkins och de brittiska Humanisterna som enligt honom tycker att dessa debatter är som att "debattera mot en vägg" eller att "kvalitén på gensvaret" är lågt.
Samma debattbetyg kan säkert ges från kristnas håll - men de vill ha debatten.
Annorlunda är det dock med de svenska Humanisterna. I Sverige debatterar SEA och Humanisterna ofta med varandra, senast kring frågan om världen vore bättre utan religioner.
I debatten kring Christer Sturmarks och Annika Borgs gemensamma utspel, beskriver Sturmark religgionsdebatten med de traditionella frikyrkorna som sakligare och respektfullare, bland annant nämner han SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson.
I samband med att vi på SEA har tagit fram ett nytt infomaterial har vi faktiskt fått ett citat från Christer om SEA:
”SEA är en organisation som tydligt och konkret formulerar en motposition till Humanisterna och vår värdegrund. Det utesluter förstås inte att det finns frågor där vi är överens, men det viktiga för en dynamisk och hederlig debatt är tydliga och sakliga alternativ. Därför är SEA en viktig aktör för Humanisterna. Jag tror också vi är överens om en sak; Det är viktigt vad som är sant och vad som är rätt.”
Tack för det omdömet!
Uppdaterat: Nu har Dagen rapporterat om nyheten.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
American Evangelical theologian William Lane Craig is ready to debate the rationality of faith during his U.K tour this fall, but it appears that some atheist philosophers are running shy of the challenge.
This month president of the British Humanist Association, Polly Toynbee, pulled out of an agreed debate at London’s Westminster Central Hall in October, saying she “hadn’t realized the nature of Mr. Lane Craig’s debating style.”
Craig har debatterat flera av de stora namnen inom nyateismen, som Christopher Hitchens och Sam Harris. Men nu vill inte ens författaren till Illusionen om Gud, Richard Dawkins möta Craig i debatt under hans kommande besök till Storbritannien. Ateisten och filosofen Daniel Came har därför anklagat Dawkins för feghet.
David Silverman från American Atheists å andra sidan försvarar Dawkins och de brittiska Humanisterna som enligt honom tycker att dessa debatter är som att "debattera mot en vägg" eller att "kvalitén på gensvaret" är lågt.
Samma debattbetyg kan säkert ges från kristnas håll - men de vill ha debatten.
Annorlunda är det dock med de svenska Humanisterna. I Sverige debatterar SEA och Humanisterna ofta med varandra, senast kring frågan om världen vore bättre utan religioner.
I debatten kring Christer Sturmarks och Annika Borgs gemensamma utspel, beskriver Sturmark religgionsdebatten med de traditionella frikyrkorna som sakligare och respektfullare, bland annant nämner han SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson.
I samband med att vi på SEA har tagit fram ett nytt infomaterial har vi faktiskt fått ett citat från Christer om SEA:
”SEA är en organisation som tydligt och konkret formulerar en motposition till Humanisterna och vår värdegrund. Det utesluter förstås inte att det finns frågor där vi är överens, men det viktiga för en dynamisk och hederlig debatt är tydliga och sakliga alternativ. Därför är SEA en viktig aktör för Humanisterna. Jag tror också vi är överens om en sak; Det är viktigt vad som är sant och vad som är rätt.”
Tack för det omdömet!
Uppdaterat: Nu har Dagen rapporterat om nyheten.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
torsdag 14 juli 2011
Filosofiskt bondfångeri: de nya ateisterna genomskådas
Sam Harris senaste bok ”Moralens landskap” har just kommit ut på svenska. På den amerikanska originalupplagan höjer författarens ateistkumpan Richard Dawkins boken till skyarna och menar att boken borde förändra filosofin:
Well, engelskspråkiga recensenter av boken har inte varit särskilt nådiga, för en sammanställning, se här. Nu börjar det komma recensioner på svenska och det handlar om verkliga sågningar.
Så här skriver författaren och filosofen Lars Gustavsson i Expressen:
I tidskriften Axess (nr 4 maj 2011) avslutar Johan Tralau sin recension så här:
Fler och fler tycks genomskåda nyateismen.
Stefan Gustavsson
Generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
I was one of those who had unthinkingly bought into the hectoring myth that science can say nothing about morals. To my surprise, The Moral Landscape has changed all that for me. It should change it for philosophers too … and it will turn their world exhilaratingly upside down.
Well, engelskspråkiga recensenter av boken har inte varit särskilt nådiga, för en sammanställning, se här. Nu börjar det komma recensioner på svenska och det handlar om verkliga sågningar.
Så här skriver författaren och filosofen Lars Gustavsson i Expressen:
Okunnigheten och de slafsiga och ofta obegripliga argumenten gör denna bok till ett avskräckande exempel på filosofiskt bondfångeri. Och vad möjligen är än värre – bokens prosa är erbarmlig. Jag har svårt att fatta varför den har introducerats om inte för något slags propagandasyfte.
I tidskriften Axess (nr 4 maj 2011) avslutar Johan Tralau sin recension så här:
Resultatet är dödstråkigt och dumt. Jag kan inte minnas senaste gången jag lade ned en bok och så intensivt kände att jag faktiskt inte lärt mig ett dyft av läsningen. Det tog mig fyra och en halv timme att läsa Harris bidrag till mänskligheten utveckling. Jag kommer alltid, fruktar jag, känna en sorts existentiell skuld över att jag en gång har slösat bort en så lång del av mitt jordeliv på den här boken.
Fler och fler tycks genomskåda nyateismen.
Stefan Gustavsson
Generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)