De tre läkarna Christina Doctare, Bengt Malmgren och Tomas Seidal, Fellows vid Claphaminstitutet (vars direktor Tuve Skånberg debatterade samma fråga i radions Studio 1 igår) skriver idag på SvD Brännpunkt om Europarådets beslut om samvetsfrihet.
De citerar den svenske M-gruppledaren för Europarådet, vars strategi verkar vara att helt enkelt strunta i beslutet. En sådan inställning är inte acceptabel, speciellt inte som den gäller personalens omsorg om allra mest skyddsvärda inom sjukvårdens ansvarsområde: själva människolivet.
De tre läkarna skriver: "Vi har sett mycket konkreta exempel på hur anställda, av samvetsskäl och i strid med ledningens önskan, påtalat missförhållanden i vården (Lex Sarah, till exempel). Att hindra, eller än värre söka köra ut, engagerade medarbetare vore knappast att göra vården bättre."
Trycket på svenska politiker att genomföra Europarådets beslut om samvetsfrihet i vården ökar. Nu är tid för handling.
torsdag 21 oktober 2010
onsdag 20 oktober 2010
En mångkultur att bejaka
Häromdagen påstod Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, att det multikulturella projektet har misslyckats. Det är helt enkelt inte sant, menade hon, att människor från olika kulturer lever glatt bredvid varandra. Hennes utspel har väckt stor uppståndelse utomlands och debatten är i full gång. Men i Sverige är det relativt tyst. Som i så många andra frågor finns här endast två alternativ: antingen ställer man sig positiv till idén om det mångkulturella samhället eller så stämplas man som invandrarfientlig. Och nu efter Sverigedemokraternas framgångar har det blivit än viktigare att välja rätt sida. Är vi för eller emot invandraren?
Här är det viktigt att säga, som också Stefan Gustavsson gjorde häromveckan, att Bibeln bejakar mångkulturella gemenskaper. Kyrkan har från första början varit en sådan. Vi kan se hur de första församlingarna befolkades och leddes av människor från en mängd olika länder och kulturer. Det är också en kristen plikt att välkomna främlingen och ta hand om de utsatta. Samtidigt behöver detta inte innebära att vi måste bejaka det multikulturella projektet. För det innebär ju så mycket mer än att ”visa invandraren kärlek” (5 Mos 10:19), ja kanske egentligen något helt annat. Centralt för idén om det multikulturella samhället finns nämligen uppfattningen, för att citera Wikipedias definition, att ingen kultur ska främjas eller betraktas som central. Och det är detta som ligger bakom protesterna mot skolavslutningar i kyrkan, protester som inte härstammar från invandrarna själva. Det får heller inte bli för mycket av nationaldagsfirande eller svenska flaggor. Och det får absolut inte förekomma någon kritik av den muslimska kulturen eller religionen.
Inom kyrkan skapas det en enhet i Kristus. Paulus skriver: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Här kommer människor från olika länder och sammanhang samman och blir ”ett i Kristus”. Så är det i den kristna gemenskapen. Men hur är det i världen? I kyrkan skapas en gemensam värdekultur. Så finns det, åtminstone historiskt måste tyvärr tilläggas, en gemensam övertygelse om människans höga värde, om hennes ansvar och frihet och även om hennes fallna natur. Vilken liknande enhet finns i det mångkulturella samhället som förhindrar dess sönderfall? Även om det finns rester av en kulturell enhet inom alla västländer saknas det på ett ideologiskt plan en sådan enhet. För inom multikulturalismen finns det egentligen bara ett värde: tolerans. Och här har tolerans inget att göra med att älska varandra trots skillnader utan att acceptera alla skillnader som betydelselösa för mänsklig samvaro. Och detta är inte mycket att bygga civilisation på.
Ingen kultur är förstås felfri. Och vi västlänningar har blivit väldigt medvetna om vår civilisations historiska snedsteg. Så blir vi ofta påminda om korstågen, imperialismen, kolonisationen och inte minst intoleransen mot oliksinnade under medeltiden. Även om det finns sanningar i allt detta, innebär det ju ändå inte att det skulle saknas viktiga moraliska skillnader mellan olika kulturer eller att vi inte kan jämföra kulturer med varandra och värdera dem olika. Så är jag exempelvis övertygad om att den kristna värdekulturen som jag nämnde ovan, med allt vad den innebär av mänskliga rättigheter, har fått sitt starkaste fotfäste i den västerländska civilisationen. Och att detta är något som vi västerlänningar borde vara stolta över och ta vara på i mötet med andra kulturer.
På amerikanska mynt står det ”E pluribus unum” vilket betyder ”i många ett”. USA är det land som historiskt sett välkomnat invandrare mest. Ändå har inte USA varit värdemässigt mångkulturellt. Nej, invandrarna till Amerika blev amerikaner med tillhörande credo. Alla lärde sig engelska. Många anpassade sina namn för att bättre passa in. Och alla insåg att det enda som stod i vägen för den egna lyckan och framgången var en själv. Denna process brukar, föraktfullt av multikulti-anhängarna, betecknas som assimilering. Den innebär inte att kulturella skillnader raderas. Men den innebär att invandrare accepterar som sina egna de grundläggande värden och det språk som existerar i det land de vill bosätta sig i. Det är denna slags mångkultur som vi kristna borde bejaka.
Pelle Poluha
Statsvetare och fri tänkare
Här är det viktigt att säga, som också Stefan Gustavsson gjorde häromveckan, att Bibeln bejakar mångkulturella gemenskaper. Kyrkan har från första början varit en sådan. Vi kan se hur de första församlingarna befolkades och leddes av människor från en mängd olika länder och kulturer. Det är också en kristen plikt att välkomna främlingen och ta hand om de utsatta. Samtidigt behöver detta inte innebära att vi måste bejaka det multikulturella projektet. För det innebär ju så mycket mer än att ”visa invandraren kärlek” (5 Mos 10:19), ja kanske egentligen något helt annat. Centralt för idén om det multikulturella samhället finns nämligen uppfattningen, för att citera Wikipedias definition, att ingen kultur ska främjas eller betraktas som central. Och det är detta som ligger bakom protesterna mot skolavslutningar i kyrkan, protester som inte härstammar från invandrarna själva. Det får heller inte bli för mycket av nationaldagsfirande eller svenska flaggor. Och det får absolut inte förekomma någon kritik av den muslimska kulturen eller religionen.
Inom kyrkan skapas det en enhet i Kristus. Paulus skriver: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Här kommer människor från olika länder och sammanhang samman och blir ”ett i Kristus”. Så är det i den kristna gemenskapen. Men hur är det i världen? I kyrkan skapas en gemensam värdekultur. Så finns det, åtminstone historiskt måste tyvärr tilläggas, en gemensam övertygelse om människans höga värde, om hennes ansvar och frihet och även om hennes fallna natur. Vilken liknande enhet finns i det mångkulturella samhället som förhindrar dess sönderfall? Även om det finns rester av en kulturell enhet inom alla västländer saknas det på ett ideologiskt plan en sådan enhet. För inom multikulturalismen finns det egentligen bara ett värde: tolerans. Och här har tolerans inget att göra med att älska varandra trots skillnader utan att acceptera alla skillnader som betydelselösa för mänsklig samvaro. Och detta är inte mycket att bygga civilisation på.
Ingen kultur är förstås felfri. Och vi västlänningar har blivit väldigt medvetna om vår civilisations historiska snedsteg. Så blir vi ofta påminda om korstågen, imperialismen, kolonisationen och inte minst intoleransen mot oliksinnade under medeltiden. Även om det finns sanningar i allt detta, innebär det ju ändå inte att det skulle saknas viktiga moraliska skillnader mellan olika kulturer eller att vi inte kan jämföra kulturer med varandra och värdera dem olika. Så är jag exempelvis övertygad om att den kristna värdekulturen som jag nämnde ovan, med allt vad den innebär av mänskliga rättigheter, har fått sitt starkaste fotfäste i den västerländska civilisationen. Och att detta är något som vi västerlänningar borde vara stolta över och ta vara på i mötet med andra kulturer.
På amerikanska mynt står det ”E pluribus unum” vilket betyder ”i många ett”. USA är det land som historiskt sett välkomnat invandrare mest. Ändå har inte USA varit värdemässigt mångkulturellt. Nej, invandrarna till Amerika blev amerikaner med tillhörande credo. Alla lärde sig engelska. Många anpassade sina namn för att bättre passa in. Och alla insåg att det enda som stod i vägen för den egna lyckan och framgången var en själv. Denna process brukar, föraktfullt av multikulti-anhängarna, betecknas som assimilering. Den innebär inte att kulturella skillnader raderas. Men den innebär att invandrare accepterar som sina egna de grundläggande värden och det språk som existerar i det land de vill bosätta sig i. Det är denna slags mångkultur som vi kristna borde bejaka.
Pelle Poluha
Statsvetare och fri tänkare
tisdag 19 oktober 2010
Medlemskap innebär faktiskt vissa krav
Det var visst Groucho Marx som en gång sa att han aldrig skulle kunna tänka mig att bli medlem i en klubb som tillåter så’na som honom som medlemmar. Men om man vänder på steken då…
Kan vem som helst kräva medlemskap i en klubb om man inte vill följa reglerna för medlemskap? Räknas det till exempel som diskriminering eller kränkning om en lokal nykterhetsförening nekar en person medlemskap om han eller hon inte vill förändra sina dryckesvanor? Måste nykterhetsföreningen bli mer ”generös” och ”öppen” i sin hållning till den person som vill bli medlem men ändå fortsätta dricka som förut? Eller är det personen som ansöker om medlemskap som behöver anpassa sig?
Pingstförsamlingen Smyrna Göteborg har hamnat i en liknande situation. Församlingen har blivit anmäld till Diskrimineringsombudsmannen (DO) sedan en man som är gift med en annan man nekas medlemskap. Församlingens föreståndare Urban Ringbäck kommenterar händelsen i Dagen:
Resonemanget är konsekvent. Det handlar alltså inte om diskriminering mot vissa människor. Om man vill bli medlem krävs istället att man ställer upp på församlingens kärnvärden. Utifrån samma princip kan inte heller ateister, muslimer eller hinduer bli medlemmar i Smyrna. Samtidigt poängterar Ringbäck att alla är välkomna att delta i Smyrnas gudstjänster – ingen stängs alltså ute. Att vara medlem i en förening eller organisation är helt enkelt ingen mänsklig rättighet. DO bör helt enkelt släppa fallet.
Samtidigt gör Göteborgspostens ledarsida bort sig när de inte förstår att en förening faktiskt kan kräva något av sina medlemmar. Pinsamt.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Kan vem som helst kräva medlemskap i en klubb om man inte vill följa reglerna för medlemskap? Räknas det till exempel som diskriminering eller kränkning om en lokal nykterhetsförening nekar en person medlemskap om han eller hon inte vill förändra sina dryckesvanor? Måste nykterhetsföreningen bli mer ”generös” och ”öppen” i sin hållning till den person som vill bli medlem men ändå fortsätta dricka som förut? Eller är det personen som ansöker om medlemskap som behöver anpassa sig?
Pingstförsamlingen Smyrna Göteborg har hamnat i en liknande situation. Församlingen har blivit anmäld till Diskrimineringsombudsmannen (DO) sedan en man som är gift med en annan man nekas medlemskap. Församlingens föreståndare Urban Ringbäck kommenterar händelsen i Dagen:
- Vi är en bekännelsekyrka som driver en verksamhet som är öppen för alla. Människor kan knyta an till oss på många olika sätt. Till just medlemskapet har vi kopplat några kärnvärden för oss: tron på Jesus som Guds son, troendedopet och synen på äktenskapet. Den rätten tror jag ingen kan ta ifrån oss.
- Så det här handlar inte om ett särbehandlande av gifta homosexuella, samma princip gäller alltså för exempelvis barndöpta som vill bli medlemmar, säger Urban Ringbäck.
Resonemanget är konsekvent. Det handlar alltså inte om diskriminering mot vissa människor. Om man vill bli medlem krävs istället att man ställer upp på församlingens kärnvärden. Utifrån samma princip kan inte heller ateister, muslimer eller hinduer bli medlemmar i Smyrna. Samtidigt poängterar Ringbäck att alla är välkomna att delta i Smyrnas gudstjänster – ingen stängs alltså ute. Att vara medlem i en förening eller organisation är helt enkelt ingen mänsklig rättighet. DO bör helt enkelt släppa fallet.
Samtidigt gör Göteborgspostens ledarsida bort sig när de inte förstår att en förening faktiskt kan kräva något av sina medlemmar. Pinsamt.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
torsdag 14 oktober 2010
Det svenska samvetet börjar vakna...?
Så börjar då Sverige vakna till insikt om vad det var som egnetligen hände förra torsdagen i Europarådet - och vilka följder det här kan få. Belutet om samvetsfrihet i vården gäller även oss.
- Kan Sverige strunta i resolutionen? frågar Sydsvenskan. - Nej. Det här är ett riktigt bakslag, säger Carina Hägg (S), som tog initiativet till att en ännu starkare järnring skulle slås runt dem som vågar rådfråga sitt samvete i situationer när vårdpersonal anmodas att ta en ofödd eller gammal medmänniskas liv. Men resultatet visade sig alltså bli rakt motsatt.
- Beslutet speglar den allmänna viljan i Europa, säger Tina Acketoft (FP), och lägger till något mycket intressant: - Det är inte abortkritikerna som är aparta - det är vi.
Det som skedde i Europarådet kan visa sig ha varit ett av de viktigare politiska besluten på mycket länge i kampen för livet. Samvetsfrihet ska nu finnas i hela Europa - även Sverige!
Per Ewert, lärare, författare och frilansskribent
- Kan Sverige strunta i resolutionen? frågar Sydsvenskan. - Nej. Det här är ett riktigt bakslag, säger Carina Hägg (S), som tog initiativet till att en ännu starkare järnring skulle slås runt dem som vågar rådfråga sitt samvete i situationer när vårdpersonal anmodas att ta en ofödd eller gammal medmänniskas liv. Men resultatet visade sig alltså bli rakt motsatt.
- Beslutet speglar den allmänna viljan i Europa, säger Tina Acketoft (FP), och lägger till något mycket intressant: - Det är inte abortkritikerna som är aparta - det är vi.
Det som skedde i Europarådet kan visa sig ha varit ett av de viktigare politiska besluten på mycket länge i kampen för livet. Samvetsfrihet ska nu finnas i hela Europa - även Sverige!
Per Ewert, lärare, författare och frilansskribent
onsdag 13 oktober 2010
Kampen för diktatur
Det finns en kamp för diktatur i Europa. Just det - för diktatur. Nu talar vi inte om islamister eller vänster- och högerextremister. Nej, socialdemokraten och riksdagsledamoten Carina Hägg går i täten genom sitt förslag att åsiktsregistrera de som vill använda sig av den grundläggande mänskliga rättigheten samvetsfrihet. Hon har fört denna fråga till Europarådet och där fanns tyvärr alltför många anhängare. Lyckligtvis förlorade Hägg och kompani, men marginalen var oroväckande liten: 56 mot, 51 för.
Detta sker samtidigt som den norska Nobelkommittén för en gångs skull inte gör sig till åtlöje. Förra årets magplask med Obama kan nu läggas åt sidan. I år går Nobels fredspris till den kinesiske frihetskämpen Liu Xiaboo. Hans åsikter har registrerats av den kinesiska regimen och han har straffats för ”fel” åsikter.
Häggs kampanj pågår samtidigt som den ANC-ledda regimen i Sydafrika vill förbjuda ”fel” åsikter i media, det vill säga de som avslöjar korruption och kritiserar regeringen. DDR och Nazi-Tyskland hade båda registrering av människor med fel åsikter. Det ledde till utestängning från jobb och högre utbildning, till fängelse och till död.
Skäms inte Hägg och kompani? Varför tiger svensk media om denna kamp som påminner om Hitler-Tyskland och det kommunistiska DDR? Varför vill svenska riksdagsledamöter närma sig Kina och ANC i att registrera åsikter och inskränka grundläggande mänskliga rättigheter? Det är skrämmande när salongsfähiga partier och dess företrädare öppet och oförblommerat propagerar för nedmontering av samvetsfriheten. Har Hägg och kompani hört talas om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? Har man läst Europakonventionen som är införlivad i svensk lag? Vill man även införa yrkesförbud för människor som inte vill döda ofödda barn? Ska de som ifrågasätter abort bannlysas från läkar- och sjuksköterskeutbildning?
I det national-socialistiska Tyskland införde man ”Berufsverbot” (yrkesförbud) för de som hade fel politisk uppfattning, religion och bakgrund. Man får hoppas att Sahlins socialister i Sverige inte vill likna Hitlers nationalsocialister i 1930-talets Tyskland.
Det är lätt att sälla sig till den skrälliga och brölande kören gentemot SD. Men varför verka så få se eller våga kritisera andra partiföreträdare som kämpar för diktatur? Kommer biskop Brunne ta upp detta i en predikan?
Häggs anti-demokratiska kampanj är tyvärr inte ett enskilt fall utan bara ytterligare ett exempel på attacker på yttrande- religions- och samvetsfrihet i Europa.
Det behövs en ordentlig genomlysning och öppen debatt om attackerna på demokratin i Europa.
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
Detta sker samtidigt som den norska Nobelkommittén för en gångs skull inte gör sig till åtlöje. Förra årets magplask med Obama kan nu läggas åt sidan. I år går Nobels fredspris till den kinesiske frihetskämpen Liu Xiaboo. Hans åsikter har registrerats av den kinesiska regimen och han har straffats för ”fel” åsikter.
Häggs kampanj pågår samtidigt som den ANC-ledda regimen i Sydafrika vill förbjuda ”fel” åsikter i media, det vill säga de som avslöjar korruption och kritiserar regeringen. DDR och Nazi-Tyskland hade båda registrering av människor med fel åsikter. Det ledde till utestängning från jobb och högre utbildning, till fängelse och till död.
Skäms inte Hägg och kompani? Varför tiger svensk media om denna kamp som påminner om Hitler-Tyskland och det kommunistiska DDR? Varför vill svenska riksdagsledamöter närma sig Kina och ANC i att registrera åsikter och inskränka grundläggande mänskliga rättigheter? Det är skrämmande när salongsfähiga partier och dess företrädare öppet och oförblommerat propagerar för nedmontering av samvetsfriheten. Har Hägg och kompani hört talas om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter? Har man läst Europakonventionen som är införlivad i svensk lag? Vill man även införa yrkesförbud för människor som inte vill döda ofödda barn? Ska de som ifrågasätter abort bannlysas från läkar- och sjuksköterskeutbildning?
I det national-socialistiska Tyskland införde man ”Berufsverbot” (yrkesförbud) för de som hade fel politisk uppfattning, religion och bakgrund. Man får hoppas att Sahlins socialister i Sverige inte vill likna Hitlers nationalsocialister i 1930-talets Tyskland.
Det är lätt att sälla sig till den skrälliga och brölande kören gentemot SD. Men varför verka så få se eller våga kritisera andra partiföreträdare som kämpar för diktatur? Kommer biskop Brunne ta upp detta i en predikan?
Häggs anti-demokratiska kampanj är tyvärr inte ett enskilt fall utan bara ytterligare ett exempel på attacker på yttrande- religions- och samvetsfrihet i Europa.
Det behövs en ordentlig genomlysning och öppen debatt om attackerna på demokratin i Europa.
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
måndag 11 oktober 2010
Högljutt om Björklunds besked
I dag presenterade utbildningsminister Jan Björklund den nya läroplanen för grundskolan. Bland annat konstaterar han att kristendomen ska fortsatt ha en särställning i religionsundervisningen. SvD rapporterar, ”Kristendomen ska prioriteras i skolan”:
Det handlar inte heller om att ”det ska bli mer kristendom” i skolan, som en del medier påstår. Nuvarande ordning kommer helt enkelt att fortsätta gälla. Bland annat ska eleverna fortsätta ”ha kunskaper om kristendomens påverkan på det svenska samhället, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur”, som det framgår i nuvarande kursplan.
Men som ett brev på posten börjar ”proffstyckarna” att tävla i vem som kan missförstå Björklund mest. Starka reaktioner men svaga argument, helt enkelt.
Lars Ohly (V) (i SvD) slår knut på sig själv när han först kritiserar Björklund för att inte likställa undervisningen, för att sedan själv använda ett kvantitetsargument (”Ramadan är en jättehögtid i Sverige”) när han definierar vad skolan ska fästa uppmärksamhet på.
Hur stor påverkan har då kristendomen haft på Sverige, kan man ju fråga prästsonen…
Sydöstrans ledare får moralpanik och vill få det till att likna en form av åsiktsförtryck: ”Med Björklund går klockan istället bakåt, som med så mycket annat i skolan signerat alliansregeringen och dess skolministersort. Fortsatt samma kristendom och traditionsutövning i skolan är bara ytterligare ett säkert tecken på hur alliansen vill styra vårt sätt att tänka.”
Så fram tills nu har den kommunala skolan alltså försökt att hjärntvätta eleverna till att tro att kristendomen är bäst? Knappast.
En hel del har även använt sig av främlingfientlighets-/SD-argument:
Mikael Trolin, ordförande för Liberal mångfald i Stockholms län (i Expressen): ”Ytterligare en flirt med främlingsrädsla”
Patrik Lindenfors på Humanistbloggen: ”Björklund går SD till mötes - mer kristendom i skolan”
Piteåtidningens ledare: ”Motivet ska vara att denna religion varit den totalt dominerande i vårt land och påverkat oss genom långa tider. Detta måste klinga vackert i sverigedemokratiska öron. Första segern är vunnen - utan strid.”
Att fästa uppmärksamhet på vad som har format sitt eget lands historia, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur är alltså främlingsfientligt… Undrar om andra länder tycker likadant om sin kultur och historia?
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
– Det är självklart att elever ska studera alla världsreligionerna, men det är lika självklart att kristendomen i svensk skola fortsatt ska ha en särställning. Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Jan Björklund.Det handlar alltså inte om att regeringen tycker att kristendomen är bättre än andra religioner, utan konstaterar att historiskt sett har den haft mest inflytande på Sverige (lite mer än si så där 1000 år). Därför ska den särställas i religionsundervisningen. Liknande ”diskriminering” görs till exempel gentemot Indiens historia, liksom Saudiarabiens geografi. Ingen har reagerat på det tidigare, så vitt jag vet.
Det handlar inte heller om att ”det ska bli mer kristendom” i skolan, som en del medier påstår. Nuvarande ordning kommer helt enkelt att fortsätta gälla. Bland annat ska eleverna fortsätta ”ha kunskaper om kristendomens påverkan på det svenska samhället, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur”, som det framgår i nuvarande kursplan.
Men som ett brev på posten börjar ”proffstyckarna” att tävla i vem som kan missförstå Björklund mest. Starka reaktioner men svaga argument, helt enkelt.
Lars Ohly (V) (i SvD) slår knut på sig själv när han först kritiserar Björklund för att inte likställa undervisningen, för att sedan själv använda ett kvantitetsargument (”Ramadan är en jättehögtid i Sverige”) när han definierar vad skolan ska fästa uppmärksamhet på.
Hur stor påverkan har då kristendomen haft på Sverige, kan man ju fråga prästsonen…
Sydöstrans ledare får moralpanik och vill få det till att likna en form av åsiktsförtryck: ”Med Björklund går klockan istället bakåt, som med så mycket annat i skolan signerat alliansregeringen och dess skolministersort. Fortsatt samma kristendom och traditionsutövning i skolan är bara ytterligare ett säkert tecken på hur alliansen vill styra vårt sätt att tänka.”
Så fram tills nu har den kommunala skolan alltså försökt att hjärntvätta eleverna till att tro att kristendomen är bäst? Knappast.
En hel del har även använt sig av främlingfientlighets-/SD-argument:
Mikael Trolin, ordförande för Liberal mångfald i Stockholms län (i Expressen): ”Ytterligare en flirt med främlingsrädsla”
Patrik Lindenfors på Humanistbloggen: ”Björklund går SD till mötes - mer kristendom i skolan”
Piteåtidningens ledare: ”Motivet ska vara att denna religion varit den totalt dominerande i vårt land och påverkat oss genom långa tider. Detta måste klinga vackert i sverigedemokratiska öron. Första segern är vunnen - utan strid.”
Att fästa uppmärksamhet på vad som har format sitt eget lands historia, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur är alltså främlingsfientligt… Undrar om andra länder tycker likadant om sin kultur och historia?
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Faran av att marginalisera kristen tro
”Religion är inte ett problem som lagstiftare ska försöka lösa, utan religionen är en vital kraft som bidrar i det offentliga samtalet.”
Det sade påven Benedictus i ett tal till brittiska parlamentsledamöter, religiösa och andra framstående ledare den 17 september.
I talet, som hölls i det brittiska parlamentet, gav han en exposé över demokratins utveckling i landet och kristendomens roll som vägvisare och grund. Han framhöll William Wilberforce som utifrån sin kristna tro och övertygelse bekämpade och besegrade slavhandeln.
Påven visade på faran att marginalisera eller förbjuda kristen tro från den offentliga arenan.
”Om de moraliska principer som ska utgöra en grund för demokratiska processer, inte är mer solida än socialt konsensus, så blir skörheten uppenbar”.
De två stora ateistiska politiska ideologierna under 1900-talet skapade de största mänskliga katastroferna med världskrig, gulagarkipelag, folkmord och förtryck av det värsta slag: kommunism och nazism.
Därför är den ateistiska humanismen en potentiell fara för människor och samhällen. Exempelvis, om människovärdet endast är grundat i konsensus och eller majoritetens åsikt, kan man landa i Förintelsen, abort och eutanasi.
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
Det sade påven Benedictus i ett tal till brittiska parlamentsledamöter, religiösa och andra framstående ledare den 17 september.
I talet, som hölls i det brittiska parlamentet, gav han en exposé över demokratins utveckling i landet och kristendomens roll som vägvisare och grund. Han framhöll William Wilberforce som utifrån sin kristna tro och övertygelse bekämpade och besegrade slavhandeln.
Påven visade på faran att marginalisera eller förbjuda kristen tro från den offentliga arenan.
”Om de moraliska principer som ska utgöra en grund för demokratiska processer, inte är mer solida än socialt konsensus, så blir skörheten uppenbar”.
De två stora ateistiska politiska ideologierna under 1900-talet skapade de största mänskliga katastroferna med världskrig, gulagarkipelag, folkmord och förtryck av det värsta slag: kommunism och nazism.
Därför är den ateistiska humanismen en potentiell fara för människor och samhällen. Exempelvis, om människovärdet endast är grundat i konsensus och eller majoritetens åsikt, kan man landa i Förintelsen, abort och eutanasi.
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)