Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett religion. Visa alla inlägg

tisdag 30 oktober 2012

Okunnigt av Schottenius om religion och demokrati

Dagens Nyheters tidigare kulturredaktör Maria Schottenius skriver om religionens återkomst och sekularingens tillbakagång, samt dess betydelse för demokratin. Hon anser att religion och demokrati är ömsesidigt uteslutande, Religionen är på väg upp, demokratin på väg ner:

"I dag är riktningen den motsatta. Religionen är på väg upp, demokratin på väg ner.

Den ideologiska världskartan har ritats om. Demokrati är en lyx, som de rika länderna i väst har unnat sig under de goda tillväxtåren på 1900-talet. Rösträtt, fria val, medbestämmanderätt, tryck- och yttrandefrihet. En karta av val och rättigheter skapade grunden för demokratin, som nu verkar vara på väg att ebba ut. Vem har råd? Även i EU snålar man in på demokratin. Det demokratiska underskottet som var en stor fråga för EU för femton år sedan är det inte i dag. Ekonomin måste ju fungera, vad folk än tycker och tänker.

I stället växer religionen som politisk kraft oändligt mycket starkare och mer aggressivt än den sårbara demokratin. Även längtan efter demokrati i Nordafrika växlas snabbt över i religiös dominans. Mänskliga rättigheter tillhör de mjuka värdena, svåra att tillvarata på en världsscen där Guds ord gäller. Religionen slår utan vidare ut de mänskliga rättigheterna."

Religionen slår utan vidare  ut de mänskliga rättigheterna?

Man kan ju frågan sig om Schottenius hört talas om alla de modiga kristna demokratikämparna på Kuba, eller påven Johannes Paulus II kamp för mänskliga rättigheter mot Sovjet, prästen Dietrich Bonhoeffer motstånd mot nazismen, etc.
 
Jag skrev nyligen artikeln Bibeln bejakar staten där jag lyfte fram att i Sverige var det inte en radikal sekularism, utan en religiös pluralism i form av 1800-talets folkväckelse, som banade vägen för organisations-, och mötesfrihet, religionsfrihet, etc.

"I Sverige har vi lagt bakom oss ett evangelisk-lutherskt statskyrkomonopol som dominerade vår kultur och lagstiftning, med litet utrymme för religions- och övertygelsefrihet.

Men det var knappast enbart sekulära idéer som banade väg för ett öppnare och friare samhälle. Idéhistorikern Ronny Ambjörnsson, tidigare professor vid Umeå universitet, har visat att den svenska väckelserörelsen under 1800-talet drev på mötesfriheten, religionsfriheten, organisationsrätten och dessutom formade en bildningstradition. DN:s tidigare chefredaktör Anders Johnson slår fast, i Axess (nr 6/2012), att folkrörelsesverige föddes i samband med de första baptistdopen vid Vallersvik, i norra Halland, 1848."


Dagen skriver också om Maria Schotttenius krönika här.

Jacob Rudolfsson
Samordnare Svenska Evangeliska Alliansen

tisdag 1 februari 2011

Är alla religioner likadana?

Tony Blair och prins Ghazi av Jordanien lyfter i en gästkolumn i Metro fram ett FN-initiativ vars syfte är att kunna mötas fredligt över religionsgränserna. Att kunna samsas oavsett religiös övertygelse är viktigt. Däremot kan det lätt tolkas som om de tycker att all religion är lika mycket värd, Möts i World Interfaith Harmony Week:



Resolutionen är unik eftersom den uppmuntrar harmoniska interreligiösa relationer på ett sätt som specifikt sätter fokus på vad som skrifter och teologi säger om ömsesidig respekt. Den nämner 'kärleken till det goda och kärleken till sin granne” som viktigt eftersom för troende är det goda Gud och kärleken till det goda och sin granne är själva kärnan i den goda viljan för alla. Därför inkluderar resolutionen alla i världens religioner, trosföreställningar och övertygelser, samt de som inte har någon religion.



Jag säger som Rollingstone-journalisten, Steve Turner:

Alla religioner är i grunden likadana - åtminstone de som vi läst om. De tror alla på kärlek och godhet. De skiljer sig bara åt i frågor om skapelse, synd, himmel, helvete, Gud och frälsning.

Jacob Rudolfsson

Samordnare på Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

torsdag 13 januari 2011

Allt annat än en icke-fråga i integrationsdebatten

”Är identitet ett hinder eller en förutsättning för integration?” Det är den rubriken som jag fastnar för när jag läser statsvetaren Andreas Johansson Heinös Timbro-rapport Integration eller assimilation? som presenterades vid ett frukostseminarium häromdagen.

Bland annat skriver han:


Det är inte heller rimligt att förvänta sig att den som har flytt från sitt hemland på grund av att den religion eller kultur man tillhör är förtryckt skulle ha andra ambitioner än att bevara så mycket som möjligt av denna religion och kultur i det nya hemlandet /…/ Tvärtom, det är ju på grund av att jag uppfattar Sverige som ett mer tolerant samhälle för minoriteter som jag valde att flytta hit, det primära målet är att få livsutrymme för min etnicitet/kultur/religion.

/…/ Men detta är en idé som möter motstånd, på många håll. [min kursivering]

Många gånger handlar det om religionsfrihet - att fritt kunna utöva sin religion - som invandrare kommer till Sverige. Att påstå att det kan uppstå kulturkrockar när människor anländer från länder där religionen har stor betydelse, är ingen överdrift. I bästa fall är religionen en icke-fråga i det nya hemlandet. I värsta fall behandlas religion med en viss sorts skepsis som gränsar till intolerans.

Religionen har helt enkelt en mycket svag ställning bland svenskarna i jämförelse med resten av världen. I de flesta globala värderingsundersökningar beskrivs Sverige som ett av mest sekulära länderna.

När miljöminister Andreas Carlgren var generaldirektör för Integrationsverket skrev han på DN Debatt om svenskarna som världens mest avvikande folk:


Invandrare möter ett ytterst lågt religiöst engagemang i Sverige. I Sverige anser var tionde att Gud är viktig i det egna livet, fyra av tio anger "ingen betydelse". I länder som Polen, Bosnien, Turkiet och Iran har enbart försumbara andelar den uppfattningen. I Sverige anger fem procent att de regelbundet går till en religiös församlingssal som en kyrka eller moské, i länder som USA och Polen anger hälften att de gör det. Fyra femtedelar av turkiska männen deltar i fredagsbönen.

Tack vare data från European Values Survey och den världsomfattande World Values Survey har man kommit fram till att det ”land som ligger längst bort i den internationella jämförelsen av värderingar är Sverige. Svenskarna har de mest atypiska och avvikande värderingarna av alla.”

Religiös identitet kan med andra ord vara en nyckel i integrationsarbetet. Men svenskarna lider av vad som nästan kan beskrivas som religiös analfabetism.

Andreas Johansson Heinös antyder i sin rapport att religionen spelar en viktig roll. Men han gräver inte så mycket djupare i detta ämne, som han ändå menar är en viktig del i många invandrares liv. Under frukostseminariet belystes inte religionens roll förrän under frågestunden då jag som sista frågeställare talade om detta (videon från seminariet finns här och min fråga om religionens betydelse kommer efter 59 minuter).

Oftast glöms de religiösa institutionernas betydelse som samhällsbärare bort. Men tron på en Gud kan föra samman människor från de mest skilda kulturerna.

I en Stockholmskyrka kan man till exempel en vanlig söndag dricka kyrkkaffe med en flykting från Iran, ekonomiprofessor från USA, student från Nigeria, butiksinnehavare från Sydkorea och högstadielärare från Göteborg – samtidigt. Det är integration! Och då spelar social bakgrund, etnicitet, bostadsområde eller inkomstskillnader ingen roll.

I rapportens inledning skriver Timbros VD, Markus Uvell, att integrationen kommer att vara ett av tankesmedjans mest prioriterade områden framöver. Det vore betydelsefullt om man då även tog sig an religionens roll. Vilka konsekvenser får det på den förda integrationspolitiken när det nu råder en sådan okunskap om religionens betydelse i Sverige – och hur kan man bearbeta detta?

Det vore ett intressant ämne.

P.S.

Rapporten har också ett intressant parti om kritiken mot den tidigare holländske parlamentarikern Ayaan Hirsi Alis förslag om att kyrkor behöver engagera sig i muslimtäta områden:


Hirsi Ali har fått jämförelsevis stor uppmärksamhet på svenska kultursidor där hennes idéer har avfärdats som uttryck för ”antiliberalism” och ”intolerans”. Det är en märklig slutsats som förefaller bottna i synsättet att det skulle finnas en motsättning mellan en opartisk liberal stat och ett civilsamhälle där politiska, religiösa, fackliga och kulturella organisationer propagerar för sina budskap.

Men en öppen kamp om människors idéer, identiteter och intressen är en förutsättning för demokrati och förutsätter i sin tur att partier, kyrkor och fackföreningar kan verka fritt, propagera för sin verksamhet och försöka värva nya medlemmar och anhängare. Antiliberalt blir det när staten väljer att gynna den ena organisationen framför den andra. Intolerant blir det när man förvägrar vissa aktörer att verka för sina åsikter. Det går att försvara det mångkulturella samhället samtidigt som man är övertygad om att ens egen trosuppfattning eller livsstil är bäst, även för andra.

Där fick de rektorer som vill förbjuda kristna skolgrupper, samtidigt som politiska partier och andra intresseorganisationer får ”missionera” fritt.

Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman och bloggaren Dick Erixon skriver också om rapporten.

Uppdaterat: Dagens Nyheters kolumnist Lisa Bjurwald skriver också om rapporten. Märkligt nog tycks hon mena att partier inte har en extremistisk ideologi så länge de tillhör de största partierna i sin länder. Hört talas Adolf Hitlers och Josef Stalins gamla partier?

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

måndag 11 oktober 2010

Högljutt om Björklunds besked

I dag presenterade utbildningsminister Jan Björklund den nya läroplanen för grundskolan. Bland annat konstaterar han att kristendomen ska fortsatt ha en särställning i religionsundervisningen. SvD rapporterar, ”Kristendomen ska prioriteras i skolan”:
– Det är självklart att elever ska studera alla världsreligionerna, men det är lika självklart att kristendomen i svensk skola fortsatt ska ha en särställning. Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land, och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Jan Björklund.
Det handlar alltså inte om att regeringen tycker att kristendomen är bättre än andra religioner, utan konstaterar att historiskt sett har den haft mest inflytande på Sverige (lite mer än si så där 1000 år). Därför ska den särställas i religionsundervisningen. Liknande ”diskriminering” görs till exempel gentemot Indiens historia, liksom Saudiarabiens geografi. Ingen har reagerat på det tidigare, så vitt jag vet.

Det handlar inte heller om att ”det ska bli mer kristendom” i skolan, som en del medier påstår. Nuvarande ordning kommer helt enkelt att fortsätta gälla. Bland annat ska eleverna fortsätta ”ha kunskaper om kristendomens påverkan på det svenska samhället, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur”, som det framgår i nuvarande kursplan.

Men som ett brev på posten börjar ”proffstyckarna” att tävla i vem som kan missförstå Björklund mest. Starka reaktioner men svaga argument, helt enkelt.

Lars Ohly (V) (i SvD) slår knut på sig själv när han först kritiserar Björklund för att inte likställa undervisningen, för att sedan själv använda ett kvantitetsargument (”Ramadan är en jättehögtid i Sverige”) när han definierar vad skolan ska fästa uppmärksamhet på.

Hur stor påverkan har då kristendomen haft på Sverige, kan man ju fråga prästsonen…

Sydöstrans ledare får moralpanik och vill få det till att likna en form av åsiktsförtryck: ”Med Björklund går klockan istället bakåt, som med så mycket annat i skolan signerat alliansregeringen och dess skolministersort. Fortsatt samma kristendom och traditionsutövning i skolan är bara ytterligare ett säkert tecken på hur alliansen vill styra vårt sätt att tänka.”

Så fram tills nu har den kommunala skolan alltså försökt att hjärntvätta eleverna till att tro att kristendomen är bäst? Knappast.

En hel del har även använt sig av främlingfientlighets-/SD-argument:

Mikael Trolin, ordförande för Liberal mångfald i Stockholms län (i Expressen): ”Ytterligare en flirt med främlingsrädsla”

Patrik Lindenfors på Humanistbloggen: ”Björklund går SD till mötes - mer kristendom i skolan”

Piteåtidningens ledare: ”Motivet ska vara att denna religion varit den totalt dominerande i vårt land och påverkat oss genom långa tider. Detta måste klinga vackert i sverigedemokratiska öron. Första segern är vunnen - utan strid.”

Att fästa uppmärksamhet på vad som har format sitt eget lands historia, dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur är alltså främlingsfientligt… Undrar om andra länder tycker likadant om sin kultur och historia?



Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist