Visar inlägg med etikett Egypten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Egypten. Visa alla inlägg

tisdag 11 oktober 2011

Sveriges blinda fläck är mer än var femte minut

Var femte minut dödas en kristen för sin tro. Det skriver Per Gudmundson i dagens SvD med anledning av massakern mot de koptiska kristna i Egypten då över 26 kopter dog.

Enligt studien Christianity 2011: Martyrs and the Resurgence of Religion, som han hänvisar till, handlar det om "287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro." I stort sett utförs det alltså en massaker i stil med den på de koptiska kristna varannan timme. Och var femte minut blundar det sekulära Sverige.

I 2009 års och 2010 års regeringsförklaring lyfte Fredrik Reinfeldt speciellt upp religionsfriheten inom utrikespolitiken. I år lyste formuleringen med sin frånvaro - liksom dess egentliga substans i den faktiska utrikes- och migrationspolitiken. Kristna irakier fortsätter utvisas, regimkritiska pastorer riskerar utvisas till ett alltmer auktoritärt styrt Kongo, konvertiters kristna tro ifrågasätts av myndigheter och hotas av tidigare trosfränder, etc. Listan kan göras lång. Blindheten hos myndigheter och media kan sträcka sig ännu längre.

Gudmundson har en stark poäng när han pekar på att den postkoloniala självkritiken har ett förklaringsproblem när kristna utsätts för våld. De flesta orättvisor och oförrätter tillskrivs sitt ursprung i den "kristna" Västvärlden. Men när en sådan världsbild stöter på verkligheten (att kristna istället kan vara offer) uppstår ett obekvämt tillstånd. Det kan i vissa fall leda till osynliggörande eller förminskande.

När man förlorar sikte på religionens betydelse i människors liv och att den är mer än en privatsak, förstärks blindheten desto mer. SEA:s styrelseledamot Mats Tunehag påminner på sin blogg om vad han skrev i samband med vårens revolter i Egypten. Han fick mycket kritik för dessa texter, men tyvärr tycks han få rätt:





Hur många av de egyptiska demonstranterna – som rätteligen kräver frihet – är beredda att låta söner, döttrar, grannar och andra att lämna islam utan risk för påtryckningar, trakasserier och förföljelser?

Religionsfrihet är ofta ett lackmustest på både människors och staters syn på demokrati och mänskliga rättigheter. I en sann demokrati tillåter både media, grannar och myndigheter att människor får uttrycka obekväma åsikter men även rätten att praktisera religion, uttrycka den offentligt med andra samt rätten att byta religion. Eftersom 95 procent eller så av världens befolkning bekänner sig till någon form av religiös tro är denna rättighet inte perifer utan absolut central.


Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

fredag 20 maj 2011

Demokrati á la Muslimska brödraskapet

Dagen skriver om en av Muslimska brödraskapets (MB) tidigare ledare, läkaren Abdel Moneim Abouel Fotouh, som kandiderar till posten som Egyptens president i höst. Han vill tillåta muslimer byter religion, vilket är belagt med dödsstraff enligt Shariah, Presidentkandidat vill tillåta konvertering i Egypten:


- Ingen ska lägga sig i om en kristen beslutar att övergå till islam eller om en muslim beslutar att lämna islam för att bli kristen, säger Aboul Fotouh i en tv-intervju.
- Att tvinga människor att bekänna sig till en viss tro leder till hyckleri, säger han


Samtidigt stöds han kandidatur inte av MB. Hur ser det annars ut? Och vilken sorts demokrati är MB ute efter?

Essam el-Erian, vice ordförande för MB:s parti Frihet och rättvisa, och tidigare talesperson för MB, var nyligen i Stockholm, och delade med sig på ett seminairum arrangerat av International IDEA, som arbetar med demokratiseringanalyser runt om i världen, av sitt perspektiv på demokrati.

En hel del häpnadsväckande uttalande följde:

Iran, Gaza, Frankrike och USA – alla var de olika varianter av demokratier. Iran och Gaza var lika mycket demokratier som Frankrike och USA. Varför då kvinnor ses som andra klassens medborgare och minoriteter förföljs och dödas av exempelvis "demokratin" Iran , kan man ju undra?

På frågan om rätten att byta eller avsäga sig en muslimsk tro, blev det en uppvisning i retorisk mångtydighet.

Beslutet för en muslim att konvertera måste helt och hållet komma inifrån. Om det sker utifrån, vilket var dåligt, tyckte el-Erian, så kan det pressas fram. Vad som egentligen är en frampressad konvertering, framgick aldrig. Faller till exempel en kristens vittnesbörd till en muslim, om nu muslimen därpå väljer att bli kristen, in under kategorin "frampressad konvertering"?

Att el-Erian betraktade klassiska väckelsemöten som ett problem, var dock en fingervisning. Enligt honom utlovas sjuk- och hälsovård samt utbildning av evangelikala missionsorganisationer, om muslimer blir kristna. Självklart är det fel att villkora hjälp. Kristna ska enligt Bibeln hjälpa andra utan att förvänta sig något i gengäld. Men någon hänvisning till ett specifikt fall gavs inte under seminariet.

Trots att moderatorn ställde tuffa frågor om Sharia, förminskade el-Erian dess implikationer för ett samhällsbygge. Tillämpningen av Sharia i till exempel, var helt enkelt en annan tolkning av demokrati än vad Västvärlden har, menade han.

Einar Steensnaes, från The Oslo Center for Peace and Human Rights, uttryckte sig måhända diplomatiskt under seminariet, men kärnan i hans replik väger tungt: Hur en stat behandlar sina minoriteter, till exempel medlemmar av andra religioner, är ett lackmustest för demokratin.

El-Erians, och i förlängningen MB:s version av demokrati uppvisar flera brister i det testet.

Förhoppningsvis är det ingen "demokratisering" som International IDEA kommer stödja.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

fredag 4 februari 2011

30 års diktatur en ledtråd, Mubarak

Svenska Dagbladet rapporterar:


Egyptens president Hosni Mubarak säger i en intervju med tv-kanalen ABC att han vill lämna makten nu, men känner att han inte kan eftersom han är rädd att det då skulle utbryta kaos i landet.

Och man undrar egentligen VEM som är ansvarig för den situationen.... 30 års diktatur är kanske en ledtråd.

Jackie Jakubowski skriver också en mycket bra debattartikel i Expressen om att Västvärlden först nu verkar ha "upptäckt" vilken regim de i årtionden valt att stödja. Samtidigt rapporteras 15 kristna ha mördats söder om Kairo.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

onsdag 2 februari 2011

Muslimska brödraskapet och Tredje riket

Samtidigt som Leif Stenberg, chef för Centrum för Mellanösternstudier, skriver på DN Debatt om att Muslimska brödraskapet bör inkluderas i den demokratiska processen i Egypten, redogör American Thinker för rörelsens bakgrund, Why We Should Fear the Moslem Brother:


[T]he Moslem Brothers were a small, unpopular group of anti-modern fanatics unable to attract members, until they were adopted by Adolf Hitler and the Third Reich beginning in the 1930s. Under the tutelage of the Third Reich, the Brothers started the modern jihadi movement, complete with a genocidal program against Jews. In the words of Matthias Kuntzel, "[t]he significance of the Brotherhood to Islamism is comparable to that of the Bolshevik Party to communism: It was and remains to this day the ideological reference point and organizational core for all later Islamist groups, including al-Qaeda and Hamas."

Det är intressant att många svenska debattörer som tydligt fördömde Sverigedemokraterna, som har sitt ursprung i öppet rasistiska och nazistiska grupperingar, tycks välkomna Muslimska brödraskapet utan att skärskåda dess ideologiska rötter. SD skulle stängas ute och inte få påverka. Muslimska Brödraskapet, med en tydlig koppling till Tredje riket och Hitler, ska inlemmas.

Svenska dagbladets ledarsida uppmanar med rätta att ta det varligt med revolutionsromantiken:

Vi ska dela glädjen över gårdagens ”delseger” över despoten, men samtidigt vara medvetna om att från det kända tar Egypten nu ett steg ut i det okända. Det kan bli en arabisk vår i en av Mellanösterns viktigaste stater, men vill det sig illa går det som i Iran 1979 – en bra början och ett dåligt slut. Muslimska brödraskapet är en nyckelfaktor.
Uppdaterat:

Med anledning av vissa svenska debattörers jämförelser av Muslimska brödraskapet med folkhemsidyll, europeisk kristdemokrati och väg ur politisk stagnation, rekommenderar Axess-bloggen denna norska dokumentär. Cirka 40 minuter in i dokumentären förkastar rörelsens förre ledare Mohammed Mahdi Akef FN:s deklaration om Mänskliga rättigheter. En väg ur politisk stagnation, minsann.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

måndag 31 januari 2011

Kristdemokratisk extremism?

Vill KD-ledaren Göran Hägglund förbjuda kvinnliga ledare? Vill han kanske inte att Sverige ska ha en kvinnlig statsminister? Berodde Kristdemokraternas motstånd till de Rödgröna på att de lanserade en kvinnlig statsministerkandidat – och inte på politiken?

Vill Kristdemokraterna kanske förbjuda människor att byta religion? Tycker partiet att den svenska staten ska byggas på rätt sorts tro och inte på medborgerliga rättigheter?

Det är några av de frågor som väcks när islamologen Jan Hjärpe i Metro (artikel ej online) jämför det islamistiska partiet Muslimska brödraskapet med Göran Hägglund.




- Det är närmast ett politiskt islamistiskt parti, som de högerkristna partierna i Europa. Ja, ungefär som Göran Hägglund, säger islamologen Jan Hjärpe.

Muslimska brödraskapet må ha slutat med våldsamheterna som utmärkte deras förflutna (bombdåd, lönnmord, etc), men målet är fortfarande att införa sharia-lagar. Jag har däremot svårt att minnas vilka våldsamheter som Kristen Demokratisk Samling begick under Birger Ekstedts dagar. Men Aftonbladet verkar inte ha några problem med att beskriva föräldrars möjlighet till mer tid med sina barn som ett uttryck för djupt rotad religiös fundamentalism. Jag undrar om det är där som Jan Hjärpe lär sig likheterna mellan de båda partierna.

Jan Hjärpe borde prata med kristdemokraten Magda Ayoub, från Egypten. Hon skriver på Newsmill, Jag fruktar muslimska brödraskapet mer än Mubarak:






Om det skulle utlysas fria val om en vecka skulle muslimska brödraskapet vinna direkt. Detta är också orsaken till den acceptans som funnits inför Mubaraks styre, både i Egypten och i omvärlden. Det är naturligtvis oacceptabelt att inte ha fria och rättvisa val och regimen säkrar sin makt med odemokratiska och ibland hårdhänta metoder - men den stora oppositionen, brödraskapet, är en mycket farlig politisk kraft.


Enligt Hjärpes resonemang har hon alltså valt helt fel parti. Ser hon inte likheterna mellan Göran Hägglund och Mohammed Badie? Förstår hon inte Aftonbladets klarsyn i frågan om vårdnadsbidraget?

Uppenbarligen är det något rejält fel med Hjärpes resonemang och han borde läsa Kristdemokraternas idéprogram.

I en annan del av nätet verkar Peter Weiderud tycka att egyptierna inte förtjänar demokrati byggd på lika medborgerliga rättigheter.

Uppdaterat:

Jan Hjärpe utvecklar sitt resonemang i Dagen.

- Inom Muslimska brödraskapet har man inte samma shariatolkning som talibaner eller al-Qaida. Där ser man mer på det positiva i den traditionen, inte mer specificerat än så.

Jag undrar vad som skulle vara det positiva.

Ann Charlott Altstadt, som ägnade julafton åt att rasa över barnbiblar, lyckas också med bedriften att i Aftonbladet presentera vårdnadsbidraget som "en fundamentalistisk religiös segregationsidé som lanserats som liberal allianspolitik". Jag trodde att det handlade om valfrihet. Hon argumenterar också för hur Livets ord är en hemlig finansiär av KD och M. Någon grund för anklagelserna ger hon dock inte. Men hon kanske hoppas på en Wikileaksrapport så småningom. Detta för att bekräfta att den nylanserade "Relationslinjen" egentligen är en kod för "djävulsjägarstrategin". Tredjepartsuppgifter kommer då inte att kommenteras.

(Viss stänk av ironi finns i ovanstående inlägg)



Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist