torsdag 7 oktober 2010

Avtrubbad kyrka eller sekulariserat samhälle?

Gudstjänsten i Storkyrkan vid riksdagens öppnande väcker även intressanta frågor om Svenska kyrkans roll och relation till staten och sekulariseringen i allmänhet. Är det rätt att kyrkan agerar ceremonimästare åt Sveriges riksdag och regering? Självklart, tycker en del. Kyrkan är en kultur- och traditionsbärare, och har gett oss de värden som ligger till grund för vår demokrati. Att helt tacka nej till en gudstjänst i samband med riksdagens öppnande kan kapa de band som går tillbaka till vårt lands rötter. Dessutom skulle antalet beröringspunkter för Kyrkan i allmänhet att agera i samhället minska. Den kristna församlingen skulle bli ännu mer isolerad och inte få lika stor möjlighet att i samma omfattning kunna säga sin mening till landets beslutsfattare. När Kyrkans röst tystnar, får vi därmed ett mer sekulariserat samhälle.
Samtidigt måste man ställa sig frågan vad den statssanktionerade gudstjänsten gör med Kyrkan själv. Har predikandet om evangeliet blivit radikalare? Har Jesus Kristus proklamerats frimodigare som den enda vägen till Gud? Har behovet av omvändelse presenterats tydligare? Eller har det blivit tvärtom?

Tidigare har vi sett riksdagens öppnande bli föremål för en interreligiös gudstjänst. Flera religioner har under Storkyrkans tak presenterats som likvärdiga. I sin iver att vara folkkyrka och relevant för det mångkulturella och mångreligiösa samhället (vilket är ett faktum som vi måste förhålla oss till) har mångreligiositeten blivit normerande. Konsekvensen blir ett avtrubbat allmänmänskligt budskap – utan evangeliets särart.

Så vad gör vi? Inga gudstjänster på uppdrag av staten ger mindre utrymme åt kyrkan och ökad sekularisering. Fortsätter vi med samma ordning får vi ett mer avtrubbat budskap. Frågan tål att tänkas igenom.


Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

4 kommentarer:

  1. Jacob,

    Det är med viss tveksamhet jag skriver dessa rader, jag är nämligen inte alls övertygad om att det går fram. Men ibland måste man tala i alla fall, annars bär man själv på skuld.

    Mina kommentarer på ditt förra inlägg om SD & 'biskop' Brunne, ställde dig, ärkebiskopen, Brunne, Thomas Österberg, tidningen Dagen, Piensoho och många fler i skamvrån - om man kan läsa innantill. Och detta genom att citera Dick Erixon som läst både Bibeln och Brunne noggrannare än någon av de nämnda gjort, och som dessutom tar hänsyn till fakta om de hot som SD utsätts för, bland annat stenkastning.

    ALLA de nämnda framstår som lögnaktiga eller i bästa fall pratmakare som inte vet vad de pratar om. Erixon ÄR den som talar sant, HAN ÄR alltså den kristne, den som säger som det är, vilket inte är ovanligt. "kristna" ledare är ofta förljugna och hycklande. Brunne mest av alla i det här fallet. Österberg, Piensoho och ärkebiskopen ligger tätt efter.

    Detta borde du tagit till dig tycker jag, det drabbade ju även din hårda, okänsliga och överlägsna dom ('barnsligt'). Men inte. Istället passar du på att byta ämne och kritisera Svenska kyrkans ställning, som om förljugenheten i frikyrkligheten och inte minst i Dagen inte fanns. Eller som om din dom inte var hjärtlös och osann.

    Förljugenheten i frikyrkan är både bred och djup och karakteristisk. Utan självanklagelse finns inget hopp för frikyrkan. Ju fortare den lyckas på sin väg till självförintelse dess bättre.
    - - -
    SEA's initiativ till Manifest för Samvetsfrihet visar ju om något på hur oändligt lite inflytande kyrkoledare från alla kyrkor har - hos sina egna!!

    När ska ni låta det sjunka in?

    I Jeremia' tid
    Carl Ingemar Dagman

    SvaraRadera
  2. Igår ti 23 nov. skriver Stefan Gustavsson på Dagen debatt om samma sak "Kyrkan som ceremonimästare?"

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=235778

    Han gör samma obegåvade fel, eller visar samma brist på eftertanke, som du.

    Du skriver:
    "Så vad gör vi? Inga gudstjänster på uppdrag av staten ger mindre utrymme åt kyrkan och ökad sekularisering. Fortsätter vi med samma ordning får vi ett mer avtrubbat budskap."

    Stefan gör ett experiment som går ut på samma sak, nämligen att kyrkan är förhindrad av staten att säga vad den vill.

    Detta är osakligt och ohistoriskt. Att Svenska kyrkans budskap blivit trolöst emot Gud och Guds ord har inget med "ceremonier" att göra. I flera hundra år har goda predikningar framförts av präster i en rad olika statliga sammanhang.

    Det är sekulariseringen inifrån kyrkan som är den främsta boven - och det gäller i lika hög grad de baptistiska sekterna och karismatiska svärmerierna. Kyrkan lider dessutom av det politiska inflytandet, och det är ett problem i allmänhet, och är inte kopplat till några särskilda förbud vid "ceremonier".

    Frikyrkan kan däremot inte skylla på politikerna, de HAR tvärtom SJÄLVMANT anpassat sig och ändrar hela tiden i budskapet och Guds ord.

    SvaraRadera
  3. Det är bara struntprat - totalt befriat från all eftertanke - att påstå att Svenska kyrkan blir mer avfallen om den fortsätter med traditioner från förr. Det är intet annat än avundsjuka från baptister, sekter och svärmerier att påstå sådant. Det har ingen förankring i verkligheten.

    Av allt att döma kommer avkristningen av Svenska kyrkan och frikyrkorna att fortsätta obehindrat, det är ingen som tvingar detta på dem, det sker inifrån. Avkristningen och den ökande laglösheten (Civil olydnad) inom kyrkan från kyrkan själv har intet med deltagande i offiella sammanhang att göra.

    Kyrkan blir inte bättre om hon avstår och inte sämre för att hon fortsätter traditionerna.

    ALLT beror av de enskilda prästerna och förstås om de KAN följa Bibeln utan att straffas. Men det är samma problem i baptistiska sekter.

    SvaraRadera
  4. Både du och Stefan är osakliga, dessutom luktar det "frikyrklig" avundsamhet mot Svenska kyrkans privilegierade ställning.

    Ni driver gruppers intressen fastän ni vill få det att se ut som om det är kristendomen ni värnar.

    Ingen av er antyder ens att frikyrkan, och inte minst pingstsamfundet och Dagen är fulla av trolösheter.

    SEA och det här Manifestet saknar trovärdighet i många punkter, en av de allvarligaste är den totala frånvaron av kritik mot dem som ni är beroende av. Ni står på kyrkornas sida - inte på Bibelns, inte på Guds!

    Ni kompromissar - så vem är ni att kritisera andra!

    SvaraRadera