Sveriges blinda fläck är mer än var femte minut

Var femte minut dödas en kristen för sin tro. Det skriver Per Gudmundson i dagens SvD med anledning av massakern mot de koptiska kristna i Egypten då över 26 kopter dog.

Enligt studien Christianity 2011: Martyrs and the Resurgence of Religion, som han hänvisar till, handlar det om "287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro." I stort sett utförs det alltså en massaker i stil med den på de koptiska kristna varannan timme. Och var femte minut blundar det sekulära Sverige.

I 2009 års och 2010 års regeringsförklaring lyfte Fredrik Reinfeldt speciellt upp religionsfriheten inom utrikespolitiken. I år lyste formuleringen med sin frånvaro - liksom dess egentliga substans i den faktiska utrikes- och migrationspolitiken. Kristna irakier fortsätter utvisas, regimkritiska pastorer riskerar utvisas till ett alltmer auktoritärt styrt Kongo, konvertiters kristna tro ifrågasätts av myndigheter och hotas av tidigare trosfränder, etc. Listan kan göras lång. Blindheten hos myndigheter och media kan sträcka sig ännu längre.

Gudmundson har en stark poäng när han pekar på att den postkoloniala självkritiken har ett förklaringsproblem när kristna utsätts för våld. De flesta orättvisor och oförrätter tillskrivs sitt ursprung i den "kristna" Västvärlden. Men när en sådan världsbild stöter på verkligheten (att kristna istället kan vara offer) uppstår ett obekvämt tillstånd. Det kan i vissa fall leda till osynliggörande eller förminskande.

När man förlorar sikte på religionens betydelse i människors liv och att den är mer än en privatsak, förstärks blindheten desto mer. SEA:s styrelseledamot Mats Tunehag påminner på sin blogg om vad han skrev i samband med vårens revolter i Egypten. Han fick mycket kritik för dessa texter, men tyvärr tycks han få rätt:

Hur många av de egyptiska demonstranterna – som rätteligen kräver frihet – är beredda att låta söner, döttrar, grannar och andra att lämna islam utan risk för påtryckningar, trakasserier och förföljelser?

Religionsfrihet är ofta ett lackmustest på både människors och staters syn på demokrati och mänskliga rättigheter. I en sann demokrati tillåter både media, grannar och myndigheter att människor får uttrycka obekväma åsikter men även rätten att praktisera religion, uttrycka den offentligt med andra samt rätten att byta religion. Eftersom 95 procent eller så av världens befolkning bekänner sig till någon form av religiös tro är denna rättighet inte perifer utan absolut central.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Klein är knepig

Helle Klein är knepig. Det skriver Sten-Gunnar Hedin i en artikel på Newsmill efter att hon har gått till storms mot Mats Odell (KD) sedan han lanserat sin kandidatur till partiledarposten för Kristdemokraterna.

Det senaste utspelet från Helle Klein (Expressen sidan 4 den 4 okt 2011) där hon skriver att Mats Odell, genom att kandidera som efterträdare till Göran Hägglund (KD), "gör sig till härförare för det högerkristna lägret". Ju fler gånger jag läser artikeln desto mer häpnadsväckande ter sig hennes förklaring - jo skriver hon, så är det ju, för han är medlem i Vallentuna pingstförsamling (!) som inte accepterar Darwins evolutionsteori.

Några frågor vore det intressant att diskutera med Helle Klein. Till exempel, vad menar hon med det fiktiva begreppet "högerkristna"? Hon använder, ett för henne inte helt ovanligt sätt att argumentera, en bild - en negativ bild först - och stämplar sedan denna bild på någon som har en annan uppfattning än hon själv har. Så fungerar den mediala bilden av kristen höger. Menar hon att 150 000 sympatiserande pingstvänner i Sverige (Cirka 80 000 vuxna medlemmar här och runt en halv miljard i världen) ska stämplas med detta fiktiva begrepp? Helt uppenbart är att vi därmed skulle vara omöjliga som politiskt samhällsengagerade medborgare - eller är det bara medlemmar i pingstförsamlingen Vallentuna?

Jag kan inget annat än hålla med Hedin. Klein är knepig.

Som präst i Svenska kyrkan borde väl Helle Klein tycka att det bara är bra om en politiker talar öppenhjärtligt om sin tro på Gud? Som präst borde det räknas som yrkesfel om man tycker att någon ska hålla inne med sin kristna tro. Och inställningen till Darwins evolutionslära ska väl knappast omyndigförklara engagerade samhällsmedborgare. Att kristna tycker olika i den frågan är välkänt. För att inte tala om muslimerna (för Klein vill väl inte göra sig skyldig till omyndigförklara andra religionsefterföljare?).

Samtidigt kan man ju undra om Klein sympatiserar med sin egen kyrkas bekännelse.

Saxat från Svenska kyrkans hemsida:

Gud står bakom världens skapelse, oavsett hur den gick till. Gud fanns före tiden, före skapelsen, före big bang om man så vill. Gud finns i tiden och utanför tiden, Gud är all-tid.

Knepigt, helt enkelt.

Uppdaterat: Göran Skytte skriver replik till Helle Klein, och påpekar att begreppet "högerkristen" har blivit det nya skällsordet bland debattörer. När alla andra argument tryter går man till personangrepp mot en halmgubbe, med andra ord.



På tal om skapelse; Nobelpriset i fysik går i år till upptäckten av universums accelererande expansion. Intressant att det som så många har trott var ett faktum - att universum var evigt - faktiskt har en början. William Lane Craig, som just nu turnerar Storbritannien, har en intressant föreläsning om detta här.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen