DN:s ungerska halmgubbe

Huvudledaren i måndagens DN försöker sig på att smula sönder abortmotståndares argument, i synnerhet de ungerska, i Rätt till abort:

”Abortmotståndarnas argument bygger ofta på fördomar och okunnighet och bör bemötas.”

Vilka är då de fördomsfulla argumenten, enligt DN? Jo, att den ungerska regeringen genom en restriktiv abortpolitik hoppas kunna höja födelsetalen i landet...

Som Thomas Idergard kan jag bara konstatera att DN vare sig nämner eller bemöter de verkliga skälen, dvs att ta den svagare partens parti – det ofödda barnet. Att ta en diskussion utifrån det faktum att det faktiskt är ett mänskligt liv, kanske är för mycket för DN. Istället bygger man en halmgubbe av sin motståndare och angriper den.

När det gäller frågan om de sjunkande födelsetalen verkar det handla det om ett orsakssamband som bara DN kan se (utifrån den här Wall Street Journal-artikeln) - alltså en personlig bedömning:

Hungary’s new constitution /…/ could be interpreted as a response to the country’s population decline, which strains the pension system.

För att höja födelsesiffrorna vill landets regering istället introducera platt inkomstskatt på 16 procent och sambeskattning för familjer. Detta underlättar ekonomin för familjer med mer än tre barn. Dessutom planerar regeringen att underlätta för deltidsanställda och flexibla arbetstimmar.

Det låter väl inte så pjåkigt?

Och man verkar inte ens nämna striktare abortlagstiftning som ett sätt att höja födelsetalen.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist

Dagen då en tom stol vägde tyngre än hela världen

Det är svårt att inte bli berörd av årets utdelning av Nobels fredspris. En tom stol – då Liu Xiaobo sitter infängslad och inte kunde närvara - fick stående ovationer.

Genom åren har det hållits lysande tal i Nobelsammanhang - inte minst Alexandr Solzhenitsyns tal. Hans tal om att ett ord av sanning väger tyngre än hela världen påminner om att den tomma stolen väger minst lika mycket.

Samtidigt ter sig Kommunistpartiet i Kinas ilska över den norska Nobelkommittén alltmer löjlig. CNN rapporterar att man har inrättat det så kallade Konfusiuspriset i protest mot utdelningen av fredspriset till Liu Xiaobo. Syftet är ”att främja världsfred från ett österländskt perspektiv”.

Första vinnare blev Taiwans tidigare vicepresident, Lien Chan. Chan fick priset ”för att ha bidragit till att överbrygga gapet mellan Taiwan och Kina”.

Mottagare åt Chan blev dock en sexårig flicka, eftersom han själv inte kunde närvara. Enligt värdarna hade han ”skäl som alla kände till” – utom Lien Chan själv!

"We know who Confucius is, but don't know anything about this prize," Ting Yuan-chao, director of Lien's office in Taipei, told CNN earlier.

Wall Street Journals journalist Josh Chin skriver på tidningens blogg att det inte är första gången som icke-demokratiska länder har inrättat ett protestpris mot Nobels fredspris:

In 1937, Adolf Hitler established the German National Prize for Art and Science as an alternative to the Nobel, which a year earlier had been awarded to German journalist Carl von Ossietzky. Thirteen years later, the Soviet Union announced the International Stalin Prize for Strengthening Peace Among Peoples, renamed the Lenin Peace Prize in 1989 and discontinued after the collapse of the USSR in 1991.

Sverige har för övrigt ett eget Leninpris - instiftat av Jan Myrdal-sällskapet år 2008. Undertecknad har funderat på att göra som Peter Englund och tilldela dem Pol Pot-priset för historielöshet och naivitet.

I dag är det Människorättsdagen. Den 10 december 1948 lade FN:s generalförsamling fram den allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Varje generation verkar ha sina symboler för kampen mot orättvisor och för mänskliga rättigheter – Martin Luther Kings tal vid Lincoln Memorial, Nelson Mandelas frigivelse från Robben Island, Johannes Paulus II:s utomhusgudstjänster i Polen under Sovjetregimen, Berlinmurens fall, den okände mannen framför stridsvagnarna vid protesterna på Himmelska fridens torg, etc.

Frågan är om nästa symbol blir det som var mest talande i år – en tom stol.

(P.S. Jag ser att Världen idags ledarskribent Maria Andersson resonerar på samma sätt)

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist.