Torbjörn Tännsjö trampar på i sina allt annat än ulliga strumpor, på marsch mot människovärdet. Den här gången är det ännu ett obehagligt ustpel på DN Debatt. Ämnet är organdonation, som är behjärtansvärt på många sätt. Men Tännsjös sätt att låta ändamålen helga medlen är mer än obehagligt.
Jag har dessvärre inte tid att skriva något längre bemötande, men sug bara lite på följande formuleringar:
"allt färre dör på ”rätt sätt”, det vill säga genom hjärndöd."
"De som vill donera skulle emellertid få fortsatt intensivvård i hopp om hjärndöd och donation. Ja, man skulle kunna tänka sig att man även inledde intensivbehandling av det här skälet."
"Kan man inte göra på det här viset redan i dag? Nej, har ledande juridisk expertis hävdat. Det strider mot lagen att vårda en patient på andra grunder än för patientens egen skull."
"Särskilt i de fall där man avbryter intensivvård, eftersom den bedömts vara meningslös, skulle man på ett kontrollerat sätt kunna omhänderta organ från den avlidna. Behandlingen avbryts och patienten avlider genom att hjärtat slutar slå. Därpå är det möjligt att omhänderta njurar, lever, lungor och pancreas."
Tännsjös andemening är vidare att det bör vara tillåtet att "ge läkemedel till den döende patienten, inte för att hon ska tillfriskna, utan för att vissa av hennes organ ska överleva henne utan skador".
Och så avslutningsvis ett förslag om kommersiell handel av organ: "En snar utredning behövs av dessa frågor. Om man ändå utreder dem bör man också överväga en tredje: ekonomisk kompensation till den som levande donerar en njure eller lever."
Att säga att man blir mörkrädd av Tännsjös resonemang är en klar underdrift. Jag blir rent ut sagt livrädd. Iskalla kårar går genom kroppen vid tanken på Tännsjös den-enskilda-människan-är-oväsentlig-kollektivets-lycka-är-det-enda-som-gäller-samhälle. Våra samvetet reser sig och ropar emot. Må det överrösta Tännsjös omänskliga tänkande.
Per Ewert
lärare och författare
tisdag 10 augusti 2010
onsdag 4 augusti 2010
Ändra din kristna tro annars ingen examen!
Jennifer Keeton studerar på Augusta State University i delstaten Georgia i USA. Hon är kristen och har en klassisk kristen tro och sköter sina studier.
Men universitetet menar att hon måste ändra sin tro angående etik och sin syn på sexuellt leverne annars sparkas hon ut från skolan och kan inte få ut sin examen.
Universitetet vill att hon ska genomgå ett omskolningsprogram där hon lär sig tänka, tycka och tro annorlunda – det vill säga sluta tro så kristet. I behandlingsprogrammet skulle ingå att tvingas delta i gayaktiviteter.
Keeton är 24 år gammal och studerar för en högre universitetsexamen (master’s degree) i terapi / rådgivning (counceling). Men när hennes professor fick reda på hennes syn på homosexuell livsstil ålades hon att genomgå ett mentalt omskolningsprogram.
Detta är ytterligare ett exempel på allvarliga inskränkningar i samvets- och religionsfriheten.
Det är bra att Svenska evangeliska alliansen har ett upprop för just samvets- och religionsfriheten. Det är viktigt att så många som möjligt skriver under uppropet. Det kan du göra här.
Du kan läsa mer fallet Jennifer Keeton på: US student told to change beliefs to graduate
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
Men universitetet menar att hon måste ändra sin tro angående etik och sin syn på sexuellt leverne annars sparkas hon ut från skolan och kan inte få ut sin examen.
Universitetet vill att hon ska genomgå ett omskolningsprogram där hon lär sig tänka, tycka och tro annorlunda – det vill säga sluta tro så kristet. I behandlingsprogrammet skulle ingå att tvingas delta i gayaktiviteter.
Keeton är 24 år gammal och studerar för en högre universitetsexamen (master’s degree) i terapi / rådgivning (counceling). Men när hennes professor fick reda på hennes syn på homosexuell livsstil ålades hon att genomgå ett mentalt omskolningsprogram.
Detta är ytterligare ett exempel på allvarliga inskränkningar i samvets- och religionsfriheten.
Det är bra att Svenska evangeliska alliansen har ett upprop för just samvets- och religionsfriheten. Det är viktigt att så många som möjligt skriver under uppropet. Det kan du göra här.
Du kan läsa mer fallet Jennifer Keeton på: US student told to change beliefs to graduate
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
måndag 2 augusti 2010
Farlig tyngdpunktsförskjutning
Under både Bill Clintons och George Bush prioriterades religionsfrihet i amerikansk utrikespolitik. USA har en särskild kommission vars enda uppgift är att bevaka och stödja religionsfrihet runt om i världen.
Varje amerikansk ambassad har en person vars uppgift är att följa religionsfrihetsutveckling i det aktuella landet. USA:s ambassad i Stockholm skrev bland annat en rapport angående pastor Åke Green och religionsfriheten i Sverige.
Men president Obama lät ledarposten i denna kommission vara vakant i över ett år. En tydlig och tragisk markering att han inte anser religionsfriheten vara av vikt – trots att 70 procent av världens befolkning lever i länder där invånare riskerar att förföljas för sin tro.
Det finns andra allvarliga indikationer på hur Obama – och Hillary Clinton – låter religionsfriheten urholkas. Båda talar om frihet att fira gudstjänst istället för att tala om religionsfrihet.
Det låter kanske inte så farligt, men det är en avgörande betydelseförskjutning. Religionsfrihet innebär att få ha en tro, att offentligt och tillsammans med andra uttrycka den, samt rätten att byta religion.
Rätten att fira gudstjänst privatiserar religionen och ger inget uttryck för rätten att uttrycka den offentligt - på gator, i tidningar, i allmän debatt. Det är denna slags begränsade religionsfrihet som råder i islamska länder. Du kan få vara kristen, men endast med begränsade rättigheter. Med denna definition råder religionsfrihet i Saudiarabien.
Detta är en oroväckande utveckling.
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
Varje amerikansk ambassad har en person vars uppgift är att följa religionsfrihetsutveckling i det aktuella landet. USA:s ambassad i Stockholm skrev bland annat en rapport angående pastor Åke Green och religionsfriheten i Sverige.
Men president Obama lät ledarposten i denna kommission vara vakant i över ett år. En tydlig och tragisk markering att han inte anser religionsfriheten vara av vikt – trots att 70 procent av världens befolkning lever i länder där invånare riskerar att förföljas för sin tro.
Det finns andra allvarliga indikationer på hur Obama – och Hillary Clinton – låter religionsfriheten urholkas. Båda talar om frihet att fira gudstjänst istället för att tala om religionsfrihet.
Det låter kanske inte så farligt, men det är en avgörande betydelseförskjutning. Religionsfrihet innebär att få ha en tro, att offentligt och tillsammans med andra uttrycka den, samt rätten att byta religion.
Rätten att fira gudstjänst privatiserar religionen och ger inget uttryck för rätten att uttrycka den offentligt - på gator, i tidningar, i allmän debatt. Det är denna slags begränsade religionsfrihet som råder i islamska länder. Du kan få vara kristen, men endast med begränsade rättigheter. Med denna definition råder religionsfrihet i Saudiarabien.
Detta är en oroväckande utveckling.
Mats Tunehag
Ledarskribent Världen idag
Global Spokesperson on Religious Liberty for World Evangelical Alliance
Global Council Advocates International
torsdag 29 juli 2010
Nätverk för etiskt engagerad sjukvårdspersonal
Nejdå, Samvetsbloggen har ingalunda lagt sig att dö, om någon trodde det. Men vi har så smått gått in i lite semesterdvala. Välbehövligt för både bloggare och läsare.
Men här är en liten puff för ett bra initiativ för aktiv eller blivande vårdpersonal som upplever att de etiska frågorna, framförallt människovärdet hamnat för mycket på undantag, när politiker, opinion eller yrkeskår drar i en riktning som talar emot ens samvete. Det är ett nätverk där personer i yrket kan hjälpa och stödja varandra i sin strävan att fortsätta låta svensk sjukvård så mycket som möjligt ska handla om att bota, lindra och trösta. För mer information, klicka här. Det är ett initiativ som Samvetsbloggen vill bejaka och uppmuntra.
Men här är en liten puff för ett bra initiativ för aktiv eller blivande vårdpersonal som upplever att de etiska frågorna, framförallt människovärdet hamnat för mycket på undantag, när politiker, opinion eller yrkeskår drar i en riktning som talar emot ens samvete. Det är ett nätverk där personer i yrket kan hjälpa och stödja varandra i sin strävan att fortsätta låta svensk sjukvård så mycket som möjligt ska handla om att bota, lindra och trösta. För mer information, klicka här. Det är ett initiativ som Samvetsbloggen vill bejaka och uppmuntra.
torsdag 22 juli 2010
Tordönsateisten Hitchens för det ofödda barnets värde
Jag läser en av den nya ateismens frontfigurer Christopher Hitchens bok Du store Gud för ett kommande spännande projekt (ännu inte officiellt). Att beskriva Hitchens inställning till religion, gudstro och varje typ av anspråk på övernaturliga skeenden som negativ är en underdrift: han är en av världens absolut kraftfullaste religionskritiker. Mitt i kulspruteelden av utfall mot religionens män och kvinnor hajar man dock till som läsare. Det gäller Hitchens inställning i abortfrågan.
När det gäller livets begynnelse intar denne en hållning som ligger anmärkningsvärt nära de kristna opinionsbildare som han annars hyser det djupaste förakt inför. Se här Hitchens resonemang (sid 265f):
”Som materialist anser jag det klarlagt att ett embryo är en separat kropp och enhet och inte enbart en kropp eller växt på eller i kvinnokroppen, som vissa faktiskt brukade hävda. Tidigare fanns det feminister som påstod att det var mer som en blindtarm eller till och med, och på fullt allvar, en tumör. Detta struntprat hör man inte längre. Av de argument som har satt stopp för det är ett ultraljudskamerans fascinerande och gripande bilder, ett annat är att för tidigt födda barn på några hundra gram blir ”livsdugliga” utanför livmodern och överlever. Här ser vi ännu ett sätt för vetenskapen att göra gemensam sak med humanismen. Precis som ingen med genomsnittlig moralisk kapacitet kan vara likgiltig när han ser en kvinna bli sparkad i magen, kan ingen undgå att bli långt mer upprörd om kvinnan är gravid. Embryologin befäster sinnet för moral. Orden ”ett ofött barn” beskriver en materiell entitet, även då de används på ett politiserat sätt.”
Jag kan ärligen säga: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Ändå skulle den svenske politiker eller kulturpersonlighet som yttrade exakt samma ord troligen avfärdas som ”högerextrem religiös fanatiker” eller annat liknande skällsord. Och ingen vågar säga ifrån. Ingen vågar riskera att stämplas ut med ”fel” åsikt.
Hur kan det samtidigt komma sig att en sådan rasande religionsmotståndare som Hitchens håller avfärdar det så vanliga argumentet om kvinnans rätt till sin egen kropp som ”Detta struntprat hör man inte längre.” och att var och en ”med genomsnittlig moralisk kapacitet” bör bli ”långt mer upprörd” om ett våldsbrott drabbar en gravid kvinna? Är det inte något som gått väldigt snett i den svenska debatten?
Per Ewert,
lärare, författare och frilansskribent
När det gäller livets begynnelse intar denne en hållning som ligger anmärkningsvärt nära de kristna opinionsbildare som han annars hyser det djupaste förakt inför. Se här Hitchens resonemang (sid 265f):
”Som materialist anser jag det klarlagt att ett embryo är en separat kropp och enhet och inte enbart en kropp eller växt på eller i kvinnokroppen, som vissa faktiskt brukade hävda. Tidigare fanns det feminister som påstod att det var mer som en blindtarm eller till och med, och på fullt allvar, en tumör. Detta struntprat hör man inte längre. Av de argument som har satt stopp för det är ett ultraljudskamerans fascinerande och gripande bilder, ett annat är att för tidigt födda barn på några hundra gram blir ”livsdugliga” utanför livmodern och överlever. Här ser vi ännu ett sätt för vetenskapen att göra gemensam sak med humanismen. Precis som ingen med genomsnittlig moralisk kapacitet kan vara likgiltig när han ser en kvinna bli sparkad i magen, kan ingen undgå att bli långt mer upprörd om kvinnan är gravid. Embryologin befäster sinnet för moral. Orden ”ett ofött barn” beskriver en materiell entitet, även då de används på ett politiserat sätt.”
Jag kan ärligen säga: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Ändå skulle den svenske politiker eller kulturpersonlighet som yttrade exakt samma ord troligen avfärdas som ”högerextrem religiös fanatiker” eller annat liknande skällsord. Och ingen vågar säga ifrån. Ingen vågar riskera att stämplas ut med ”fel” åsikt.
Hur kan det samtidigt komma sig att en sådan rasande religionsmotståndare som Hitchens håller avfärdar det så vanliga argumentet om kvinnans rätt till sin egen kropp som ”Detta struntprat hör man inte längre.” och att var och en ”med genomsnittlig moralisk kapacitet” bör bli ”långt mer upprörd” om ett våldsbrott drabbar en gravid kvinna? Är det inte något som gått väldigt snett i den svenska debatten?
Per Ewert,
lärare, författare och frilansskribent
onsdag 21 juli 2010
Civil olydnad
Intressant filmklipp med Chuck Colson - en av initiativtagarna till Manhattan Declaration - om civil olydnad.
Stefan Gustavsson
Stefan Gustavsson
tisdag 20 juli 2010
Populistisk eller profetisk kyrka?
Efterhand som vår kultur gradvis avlägsnar sig från kristen tro blir gapet mellan kulturen och den kristna församlingen allt större. Hur ska församlingen förhålla sig till etiska frågor – som abort, dödshjälp och homosexualitet till exempel – när vår kultur växlar in på nya spår?
Församlingar tillämpar olika förhållningssätt idag. Låt mig ge några exempel.
Det första förhållningssättet är anti-nomism (från det grekiska ordet för lag). Det innebär att vi inte tar egna avgöranden i etiska frågor (och om vi gör det är vårt ställningstagande mest ett eko av omgivningen). Istället lägger vi betoningen i förkunnelsen på Guds nåd och kärlek och ignorerar Guds helighet och hans vilja med människans liv. Bort med lagen blir fältropet! Men det är stympad kristendom, långt ifrån vad Jesus stod för.
Det andra är don’t ask, don’t tell (från den amerikanska arméns förhållningssätt till homosexualitet). Det innebär att vi har en åsikt i etiska frågor, men att den aldrig formuleras eller motiveras. Den är underförstådd och outtalad. Därmed är det bara en tidsfråga innan vi har bytt uppfattning och anpassat oss. Eftersom kulturen runt omkring oss formulerar och motiverar sina uppfattningar blir följden att församlingen, en generation senare, har övertagit majoritetsuppfattningen i kulturen. Inte mycket till salt och ljus.
Det tredje är populism (från det latinska ordet för folk). Det innebär att vi tar ställning i etiska frågor, men enbart i de frågor där vi tycker som majoriteten. Till exempel i frågor om rasism, främlingsfientlighet och fattigdomsbekämpning. I andra frågor, där det kristna perspektivet går på tvärs med den egna kulturen tystnar vi och viker undan. Knappast en ärofull hållning i något sammanhang, allra minst för efterföljare till Jesus från Nasaret.
Det fjärde är gnosticism (från det grekiska ordet för kunskap). En viktig del av gnosticismen var dess betoning på hemlig kunskap. Gnostiska rörelser hade en insida med undervisning som var åtkomlig bara för de invigda. Det innebär, överfört på församlingen idag, att vi tar ställning i etiska frågor men gör det enbart internt; utåt döljer vi var vi står. Detta är typiskt för sekter men främmande för kristen tro. Det kristna budskapet är öppet och offentligt och går att undersöka innan man tar ställning till det. Genomskinlighet är ett måste för den kristna församlingen. Allt som sker inåt måste kunna kommuniceras utåt.
Ignorera, tystna, hemlighålla … Inget av dessa förhållningssätt är hållbara eller möjliga att ge en nytestamentlig motivering. Vi måste söka en väg som bättre återspeglar Jesus attityd och undervisning.
Jesus var känd för förkunnelsen om Guds rike, omsorgen om de sjuka och sin kärlek till syndare. I den kristna församlingen i Sverige måste det ske en radikal omprioritering så att förkunnelsen av de goda nyheterna och kärlekens gärningar - evangelisationen och diakonin – åter blir det vi är kända för.
För Jesus innebar detta dock inte att han tystnade och undvek friktion i etiska frågor. Långt därifrån! Ta Matteus 19:1-12 som exempel. Jesus samlade stora folkskaror och i det läget kom några av hans kritiker för att offentligt snärja honom. De hade med sig en i samtiden kontroversiell fråga om vad som utgör giltiga skäl för skilsmässa. En modern PR-strateg hade säkert rått Jesus att lägga sig lågt och satsa på en populärare frågeställning. Moderna församlingsideologer hade säkert rått honom att vara pragmatisk och inte låta kontroversiell sexualetik stå i vägen för förkunnelsen av riket.
Jesus respons är intressant; han svarade och tog glasklar ställning! Hans svar utgick från skapelsen och Guds ursprungliga vilja med människan. Varför? Därför att förkunnelsen om riket inte kan separeras från vad Gud menade i skapelsen. Inte heller kan den separeras från synden och det som gått snett hos oss människor.
Svaret visar att Jesus hade en striktare uppfattning än de flesta i synen på äktenskap och skilsmässa. Trots att hans uppfattning var sådan att till och med hans egna lärjungar reagerade, så formulerade och motiverade Jesus offentligt hur han såg på saken. Måste inte vi som hans nutida lärjungar göra detsamma?
Jesus hållning utgör ett femte förhållningssätt till etiska frågor: den profetiska rösten. Det innebär att med profeterna och Jesus kalla oss alla tillbaka till Guds vilja, uppenbarad i skapelsen och i Skriften. Det innebär att den kristna förkunnelsen måste våga vara tydlig och offentlig om båda polerna i det bibliska budskapet: sanning och kärlek, helighet och nåd, lag och evangelium, synd och frälsning, dom och upprättelse. Annars sviker vi både människorna och Mästaren.
[Artikel publicerad i Dagen 20100716, ej online]
Stefan Gustavsson
Församlingar tillämpar olika förhållningssätt idag. Låt mig ge några exempel.
Det första förhållningssättet är anti-nomism (från det grekiska ordet för lag). Det innebär att vi inte tar egna avgöranden i etiska frågor (och om vi gör det är vårt ställningstagande mest ett eko av omgivningen). Istället lägger vi betoningen i förkunnelsen på Guds nåd och kärlek och ignorerar Guds helighet och hans vilja med människans liv. Bort med lagen blir fältropet! Men det är stympad kristendom, långt ifrån vad Jesus stod för.
Det andra är don’t ask, don’t tell (från den amerikanska arméns förhållningssätt till homosexualitet). Det innebär att vi har en åsikt i etiska frågor, men att den aldrig formuleras eller motiveras. Den är underförstådd och outtalad. Därmed är det bara en tidsfråga innan vi har bytt uppfattning och anpassat oss. Eftersom kulturen runt omkring oss formulerar och motiverar sina uppfattningar blir följden att församlingen, en generation senare, har övertagit majoritetsuppfattningen i kulturen. Inte mycket till salt och ljus.
Det tredje är populism (från det latinska ordet för folk). Det innebär att vi tar ställning i etiska frågor, men enbart i de frågor där vi tycker som majoriteten. Till exempel i frågor om rasism, främlingsfientlighet och fattigdomsbekämpning. I andra frågor, där det kristna perspektivet går på tvärs med den egna kulturen tystnar vi och viker undan. Knappast en ärofull hållning i något sammanhang, allra minst för efterföljare till Jesus från Nasaret.
Det fjärde är gnosticism (från det grekiska ordet för kunskap). En viktig del av gnosticismen var dess betoning på hemlig kunskap. Gnostiska rörelser hade en insida med undervisning som var åtkomlig bara för de invigda. Det innebär, överfört på församlingen idag, att vi tar ställning i etiska frågor men gör det enbart internt; utåt döljer vi var vi står. Detta är typiskt för sekter men främmande för kristen tro. Det kristna budskapet är öppet och offentligt och går att undersöka innan man tar ställning till det. Genomskinlighet är ett måste för den kristna församlingen. Allt som sker inåt måste kunna kommuniceras utåt.
Ignorera, tystna, hemlighålla … Inget av dessa förhållningssätt är hållbara eller möjliga att ge en nytestamentlig motivering. Vi måste söka en väg som bättre återspeglar Jesus attityd och undervisning.
Jesus var känd för förkunnelsen om Guds rike, omsorgen om de sjuka och sin kärlek till syndare. I den kristna församlingen i Sverige måste det ske en radikal omprioritering så att förkunnelsen av de goda nyheterna och kärlekens gärningar - evangelisationen och diakonin – åter blir det vi är kända för.
För Jesus innebar detta dock inte att han tystnade och undvek friktion i etiska frågor. Långt därifrån! Ta Matteus 19:1-12 som exempel. Jesus samlade stora folkskaror och i det läget kom några av hans kritiker för att offentligt snärja honom. De hade med sig en i samtiden kontroversiell fråga om vad som utgör giltiga skäl för skilsmässa. En modern PR-strateg hade säkert rått Jesus att lägga sig lågt och satsa på en populärare frågeställning. Moderna församlingsideologer hade säkert rått honom att vara pragmatisk och inte låta kontroversiell sexualetik stå i vägen för förkunnelsen av riket.
Jesus respons är intressant; han svarade och tog glasklar ställning! Hans svar utgick från skapelsen och Guds ursprungliga vilja med människan. Varför? Därför att förkunnelsen om riket inte kan separeras från vad Gud menade i skapelsen. Inte heller kan den separeras från synden och det som gått snett hos oss människor.
Svaret visar att Jesus hade en striktare uppfattning än de flesta i synen på äktenskap och skilsmässa. Trots att hans uppfattning var sådan att till och med hans egna lärjungar reagerade, så formulerade och motiverade Jesus offentligt hur han såg på saken. Måste inte vi som hans nutida lärjungar göra detsamma?
Jesus hållning utgör ett femte förhållningssätt till etiska frågor: den profetiska rösten. Det innebär att med profeterna och Jesus kalla oss alla tillbaka till Guds vilja, uppenbarad i skapelsen och i Skriften. Det innebär att den kristna förkunnelsen måste våga vara tydlig och offentlig om båda polerna i det bibliska budskapet: sanning och kärlek, helighet och nåd, lag och evangelium, synd och frälsning, dom och upprättelse. Annars sviker vi både människorna och Mästaren.
[Artikel publicerad i Dagen 20100716, ej online]
Stefan Gustavsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)