Var Stefan Livs minnesgudstjänst kanon eller kalkon?

I tv 4-sporten raljerades det förra veckan över idrottare som tackar Gud för sin talang och hjälp i framgången.

- Tacka Gud hit och Guds förtjänst dit, nej, hylla er själva istället.

Sportjournalister som anser sig veta bättre än idrottsutövarna själva har man ju hört talas om men här handlar det tydligen om mer än coachtips från tv-soffan. Guds roll i människors talang föranleder uppenbarligen en inverterad Jantelag bland vissa sportjournalister; "Du ska inte tro att du är något - om du inte tror att Gud hade ett finger i spelet".


Det är så gott som en självklarhet att idrottsstjärnor ofta är reklampelare för olika företag eller organisationer. Att tala väl om en bra produkt i ett utbyte mot ett generöst sponsoravtal, har jag inte hört det raljeras över. Varför då inte Gud?

I en debattartikel pekar kristdemokraten och idrottsmannen David Lega dessutom på det besynnerliga i att tv 4-reporten ansåg att idrottsarenorna inte är rätt plats att uttrycka sin religiositet på.

Detta kommer säkert som en nyhet för majoriteten av spelarna i FC Barcelona som ju gör korstecknet när de gör entré, och inte mist för Lionel Messi som tackar Gud efter varje mål.

Tv 4 tycker däremot att man måste diskutera när "man blandar ihop idrott och religion". Det skulle därför vara intressant att höra nämnda reporters synpunkt på att kyrkan i Jönköping hjälpte till med sorgearbetet efter hockeymålvakten Stefan Livs tragiska bortgång.

Kanon eller kalkon?

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist