Demokratisk plikt att delta i Pride?

Mitt i den heta diskussionen som pågår mellan de båda debattörerna Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg (här, här och här), utifrån den tidigares krönika i SvD om att KD inte bör delta i Pridefestivalen, finns det en principiell fråga som är värd att ta upp.

Är det en demokratisk plikt för politiker att delta i Pridefestivalen?

Nej, skulle säkert de flesta svara. Det är upp till var och en att delta på allehanda tillställningar. Det kan handla om kristna sommarkonferenser, Almedalsveckan eller IOGT-NTO:s årskongress. Sak samma. Ingen tvingas dit.

Men, säger man sedan, det är viktigt för politiker att finnas där folk finns – och att visa sin solidaritet med minoriteter som är utsatta. Och det gör man på Pridefestivalen om man vill visa att man arbetar mot fördomar av homosexuella.

Deltar man inte, finns det uppenbarligen skäl att ifrågasätta den politikerns vilja att arbeta mot fördomar. Detta kritiserades Göran Hägglund (KD) för förra året när han inte deltog.

Men är det så? Antingen deltar politiker i Pridefestivalen, eller så är de homofober?

Vi använder några andra exempel:

* Antingen deltar politiker i en stor Greenpeace-aktivitet, eller så är de miljöbovar.

* Antingen deltar politiker i en katolsk äktenskapskonferens, eller så är de kristofober.

* Antingen deltar politiker i en veganrörelses festival, eller så hatar de veganer.

Inget klockrent sambandsförhållande, med andra ord.

Slutsats: Det är fullt möjligt att arbeta mot fördomar av homosexuella utan att för den skull vilja eller behöva delta i Pridefestivalen. Det är ingen demokratisk plikt. Lika lite som det är en demokratisk plikt att delta i Greenpeace-evenemang om man anser miljöarbete är viktigt.

Varför förväntas då samtliga partier delta i Pride?

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist