onsdag 30 juni 2010

Profetisk rebell

I Nya testamentet finns ett dubbelt perspektiv på överheten.

För det första
bejakas överheten som en institution förordnad av Gud. Det betyder inte att varje makthavare är av Gud, men att överheten har en gudagiven funktion och därför kan kallas Guds tjänare.(1) Uppdraget är att begränsa det onda och skapa möjligheter för det goda. Paulus argumenterar utförligt för denna syn på överheten i Romarbrevet.(2) Jesus ger uttryck för samma inställning i sina berömda ord om att ge kejsaren det som tillhör kejsaren.(3)


För det andra
utmanas varje människa att tänka igenom sina lojaliteter och i alla lägen sätta Gud först – också före överheten. Detta perspektiv kommer till uttryck på ett underbart sätt i Apostlagärningarna 4 och 5:


Den unga församlingen i Jerusalem upplevde en fantastisk tid: många som hade hört ordet kom till tro (4) och det skedde många tecken och under bland folket. (5) Ryktet om vad som skedde i huvudstaden spred sig och också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror. (6) Men överheten gillade inte det som skedde; det fanns många som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. (7)


Två gånger ställs därför apostlarna inför rätta och ett förbud utfärdas mot att tala eller undervisa i Jesu namn. (8) Båda gångerna ger Petrus en respons som med rätta blivit bevingad: Man måste lyda Gud mer än människor. (9) Lydnaden för överheten begränsas alltid av lydnaden för Gud. Avslutningen av Jesusordet jag citerade ovan är som bekant att vi måste ge … Gud det som tillhör Gud.(10)


Petrus respons vid det första förhöret är av särskilt intresse: Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. (11) När Petrus avvisade tystnadskravet de försökte ålägga honom hänvisade han till tre av grundbultarna i ett öppet och fritt samhälle.


För det första
hävdade Petrus samvetsfriheten: Tänk efter själva om det är rätt … Varje individ har ett eget ansvar och måste själv ta ställning. Det går inte att som tyska officerare gjorde vid Nürnbergrättegången försvara sig med att man bara lydde order. Petrus hävdade rätten och ansvaret att följa det egna samvetet. Och han utmanade makthavarna i sin samtid att själva tänka efter vad som är rätt.


För det andra
hävdade Petrus religionsfriheten: … om det är rätt inför Gud … Apostlarnas övertygelse var religiöst motiverad. De var överbevisade om att Gud handlat på ett slutgiltigt sätt genom Jesus och att de var sända att tala och agera på hans uppdrag. Om vi står inför Gud är det självklart att mänskliga myndigheter inte kan kräva förbehållslös lydnad. Då måste man lyda Gud mer än människor; då måste det finnas religionsfrihet


För det tredje
hävdade Petrus yttrandefriheten: Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. Människor måste fritt få kommunicera sin tro. Eller med Jesus ord när några fariséer kom till honom och bad honom tysta de jublande folkmassorna: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. (12) Apostlarna lät sig inte heller tystas – det finns situationer där civil olydnad är en kristen plikt - och makthavarna blev efter hand allt mer irriterade: Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära. (13)


De två perspektiven i Nya testamentet ska inte spelas ut mot varandra och utgör ingen motsägelse. Tvärtom ger de tillsammans inriktningen för den kristnes liv i samhället: lojal samhällsbyggare och, när det krävs, profetisk rebell.

STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen

Noter:
1. Rom 13:4
2. Rom 13:1-8
3. Matt 22:21
4. Apg 4:4
5. Apg 5:12
6. Apg 5:16
7. Apg 4:2
8. Apg 4:18, 5:40
9. Apg 5:29, 4:19
10. Matt 22:21
11. Apg 4:19-20
12. Luk 19:40
13. Apg 5:40

3 kommentarer:

  1. Tack för vad ni gör.Önskar er Yeshua ha Messiahs
    Rika Välsignelse

    SvaraRadera
  2. Det ska bli intressant att följa denna blogg.

    SvaraRadera
  3. Kommentar till stycket som inleds "Den unga församlingen i Jerusalem upplevde en fantastisk tid: många som hade hört ordet kom till tro ":

    Jag vill i denna kommentar kommentera vad som hände under det första århundradet. För att kunna kommentera påstående måste jag först ge bakgrundsfakta.

    En formell logisk analys baserad på vetenskapliga och korrekta premisser (finns på hemsidan www.netzarim.co.il (Netzarim.co.il är den enda legitima Netzarim-gruppen)) (inkluderandes de logiska implikationerna av Ben Gurion-universitetet-professorn i lingvistik Elisha Qimrons forskning om Dödahavsrullarna 4Q MMT) av alla omfattande källdokument av ”Matteusevangeliet” (vilken är en förvrängning av Netzarim Hebreiska Matityahu (vilken var i perfekt harmoni med Torahn (”Moseböckerna) ) och anti-Torah) bevisar att den historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret och hans talmidim (”lärlingar”), som kallades Netzarim, undervisade och levde enligt direktiven i Torahn under hela deras livslängd; och att Netzarim och kristendom alltid var antiteser.

    Ribi Yehoshuas bror Ya’akov, som blev utnämnd till paqid (”overseer”), praktiserade Torahn hela sitt liv, och kan således omöjligen ha skapat en religion som strider emot Torahn. Om han hade övergett Torahn, och istället börjat lära ut kristendom, så var han enligt Devarim (”5:e mosebok”) 13:1-6 en falsk profet (eftersom kristendomen undervisar selektiv Torah-observans (vilket är logiskt ekvivalent till att förkasta hela Torahn eftersom Torahn är en helhet)).

    Det finns inga som helst bevis på en övergång (i auktoritet) från Netzarim till en anti-Torah kristendom. Påståendet att Ribi Yehoshuas talmidim (lärlingar) bytte religion har inte sin grund i några trovärdiga dokument. Om de skulle ha bytt religion så skulle de ha blivit avskurna från Netzarim.

    Raban Jamliyeil I, som var president för beit din ha-Jadol (den högsta instansen av judisk domstol), beslutade att Netzarim är en grupp i god ställning i den judiska gemenskapen (se dokumentation på ovanstående Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; Jamliyeil.) Det finns ingen judisk dokumentation att Netzarim någonsin förlorade denna goda ställning, vilket implicerar att de alltid var i god ställning i den judiska gemenskapen. Detta implicerar vidare att de skar av personer från Netzarim om de övergick från Netzarim till att istället byta religion. Paulus är ett exempel på en person som blev avskuren från Netzarim (för att inte göra inlägget för långt så refererar jag återigen till samma Netzarim-hemsida; ”Glossaries”; ”Paul”; samt ”History Museum” (vänstermenyn)).

    Å andra sidan, Jezus som beskrivs i ”evangelierna”, tillskrivs uttalanden såsom ”John 3:16, vilka strider emot Torahn; och således omöjligen kan ha varit yttrade av Ribi Yehoshua. Således är den versen ett senare tillägg. Utöver det, ovanstående text implicerar att de första kapitlen i den ursprungliga verisonen av det som har blivit förvrängt till ”Apostlagärningarna” beskriver inte människor som ”kom till tro på Jezus” utan människor som blev övertygade att Ribi Yehoshua var Mashiakh och anslöt sig till Netzarim (detta ledde inte till att de bytte religion eller slutade att praktisera Torahn icke-selektivt).

    Anders Branderud

    SvaraRadera