Svagt förtroendekapital för Benaouda

"Förtroendet för Helena Benaouda är förbrukat", skriver DN:s ledare i tisdags efter att ordföranden för Sveriges Muslimska Råd påstått att hon "aldrig stött på radikala element", trots att det nu har visat sig att pappan till hennes barnbarn är misstänkt terrorist.

Samtidigt ger styrelsen för Sveriges Muslimska Råd ett förnyat förtroende för dess ordförande.

Och visst är det ett märkligt beteende...

Det är inte som vice ordföranden, Moustafa Kharraki, påstår att kritiken beror på Benaoudas släktskap med den misstänkte. Styrelseledamoten Mohammed Kharraki gör samma misstag i tv4. Det handlar om Benaoudas kunskap om radikala element och hennes uppenbara felaktiga påstående att hon inte känner till det.

Knappt en månad innan hennes svärson greps för den planerade attacken mot Jyllandsposten, sa hon i SVT Debatt att hon inte hade kommit närmare muslimsk extremism än några filmsnuttar på Youtube. Nu när man har facit i hand, hur förtroendeingivande är ett sådant svar från talespersonen för alla de muslimer som inte alls vill förknippas med våld?

DN fortsätter:

Men att hävda att man aldrig stött på radikala element är inte hållbart i ett Sverige där Stockholmsmoskén för fem år sedan sålde kassetter med uppmaningar att döda judar, som beskrevs som ”bröder till apor och grisar”. Hotet från de radikala ska inte överdrivas, men det ska heller inte förnekas.

Det kan mycket väl vara så att Benaouda inte kände till svärsonens planer. Men helt aningslös om hans radikala läggning kan hon inte ha varit. I en intervju med Lotta Bromé i P4 Extra nämner hon att hon varnade svärsonen för samröret med de personer som han greps med.

Efter Pakistanresan, där både dottern och svärsonen greps, pratade hon en hel natt med de båda om den riskabla resan. Benaouda kunde dessutom tänka sig att svärsonen hade begett sig ut på ännu en resa, men inte att han kunde utföra en attack mot en tidning. Så kunskapen om radikala element tycks ha varit nära till hands, även om man kan förstå att som en förälder vill man förhindra att hennes barn utmålas negativt och riskerar att utsättas för hot. Men det är ohållbart att behålla sitt förtroende som ordförande om man medvetet undanhåller sanningen.

Det är som Per Gudmundsson skriver på SvD:s ledarblogg:

Det är möjligen begripligt att Helena Benaouda själv inte ser problemet. Att hon själv inte inser, i denna svåra period, att hon måste välja mellan rollen som skyddande mor och rollen som representant för islams mittfåra i Sverige. Men så är det. Ordföranden för Sveriges Muslimska Råd kan inte skydda terroristmisstänkta och extremister. En mor kan, men inte en ordförande.

Helena Benaouda har efter sin nästan tre veckor långa medietystnad medverkat i ett par intervjuer, bland annat i DN, men hon verkar inte kunna ge någon klarhet i hur hon ser på extrema individer och grupper bland Sveriges muslimer. Samtidigt kritiseras Sveriges Muslimska Råd av imamen Abd al Haqq Kielan som menar de har en policy som hindrar dem från att verkligen ta tag i problemet:

-/…/ Sveriges muslimska råd har intagit en policy som hon har fått följa och den har de haft länge. Att inte ta hand om ungdomar i riskzonen och avvisa dem. Det gör att de driver bort problemen från sin dörr, men på så vis utelämnar de ungdomarna, säger Abd al Haqq Kielan.

Ord tycks stå mot ord.

Det blir inte lätt för Sveriges Muslimska Råd att återuppbygga förtroendet. Det är en sak att hävda att man har fullt förtroende inom föreningen - vilket kan tyckas märkligt. Om en liknande händelse hade uppdagats inom ett politiskt parti, skulle ledarens förtroendekapital definitivt ha naggats i kanten.

Förtroende utåt sett brister dock i stor grad. Kan man med trovärdighet medverka i debatter och andra offentliga sammanhang och representera Sveriges muslimer? Det blir väldigt svårt.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist