- Jag kommer att dö här som martyr.
Han sade att all makt ligger hos folket.
- Jag lämnade över makten till det libyska folket 1977. Jag har ingen makt. Libyerna beslutar.
De protesterande avfärdade han som "en liten grupp ungdomar som tar droger och attackerar polisstationer som möss".
- Men det är inte dessa unga människors fel, de är 17-18 år gamla och
försöker imitera Tunisien och Egypten. Men detta är Libyen.
Gaddafi återvände sedan till Libyens historia och frigörelsen från kolonialisterna.
- Nu använder ni radion för att tillkännage motgångar - skäms!
Den 68-årige Gaddafi lyfte upp sin "gröna bok" som han sade fungerar som
brottsbalken. Sedan läste han upp punkt efter punkt vilka förbrytelser som leder
till dödsstraff - handlingar som han påstår att de protesterande begår.
- Den som uppviglar till krig döms till döden, sade han.
- De som samarbetar med utländska stater får detta straff, liksom alla som avslöjar
Libyens hemligheter.
- Eftersom de är så unga kommer de att ställas inför rätta. De kommer att be om förlåtelse. Men vi kommer inte att förlåta dem, inte den här gången.
- Angrepp mot författningen: straffet är döden. De som förstör byggnader: straffet är död och avrättning.
Javisst, ja. Libyen sitter fortfarande med i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Så här såg det dessutom ut 2009 när landet var ordförande för planeringskommittéen för Durban II - konferensen om rasism i Genéve:
http://www.youtube.com/watch?v=a8UI6f8_6C0
Att inte ta i tu med brott mot mänskliga rättigheter, tycks stavas "stabilitet" enligt FN:s ordlista.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar