Det är därför en farlig utveckling om staten, i det här fallet integrationsministern, börjar tala om att samhället ska vara sekulärt; det bryter mot den grundläggande tanken på ett öppet och fritt samhälle, med religions- och övertygelsefrihet.
På samma tema skriver nu Svenska missionsrådets sakkunnige i religionsfrihet, Katherine Cash, Staten måste skydda religionsfriheten:
Genom sitt resonemang ifrågasätter ministern själva grunden till de mänskliga rättigheterna när han säger att "det finns en gränsdragningskonflikt om och när
ens religiösa övertygelse ska gå före samhälleliga normer, och ska den få göra det?".
Cash har helt rätt i att samhälleliga normer aldrig får styra religionsfriheten. Normer kan alltid ändras beroende på opinionsvindarna. Ska samhälleliga normer i Mellanöstern leda till att kristna minoriteter förföljs och dödas? Ska vi ursäkta folkmordet i Rwanda med att det berodde på det samhälleliga normerna med motsättningar mellan tutsier och hutuer? Nazitysklands utrensning av judar, homosexuella, romer och politiska motståndare, berodde också på samhälleliga normer.
Samhälleliga normer är helt enkelt för godtyckliga för att diktera religions- och övertygelsefriheten. Samtidigt kan samhälleliga normer lätt bli lagar, vilket en del av ovanstående exempel visar. För att citera den skotske politikern Andrew Fletcher (1655–1716): “Let me write the songs of a nation: I don’t care who writes its laws.” Det ligger något i det.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Allianse och journalist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar