Efterhand som vår kultur gradvis avlägsnar sig från kristen tro blir gapet mellan kulturen och den kristna församlingen allt större. Hur ska församlingen förhålla sig till etiska frågor – som abort, dödshjälp och homosexualitet till exempel – när vår kultur växlar in på nya spår?
Församlingar tillämpar olika förhållningssätt idag. Låt mig ge några exempel.
Det första förhållningssättet är anti-nomism (från det grekiska ordet för lag). Det innebär att vi inte tar egna avgöranden i etiska frågor (och om vi gör det är vårt ställningstagande mest ett eko av omgivningen). Istället lägger vi betoningen i förkunnelsen på Guds nåd och kärlek och ignorerar Guds helighet och hans vilja med människans liv. Bort med lagen blir fältropet! Men det är stympad kristendom, långt ifrån vad Jesus stod för.
Det andra är don’t ask, don’t tell (från den amerikanska arméns förhållningssätt till homosexualitet). Det innebär att vi har en åsikt i etiska frågor, men att den aldrig formuleras eller motiveras. Den är underförstådd och outtalad. Därmed är det bara en tidsfråga innan vi har bytt uppfattning och anpassat oss. Eftersom kulturen runt omkring oss formulerar och motiverar sina uppfattningar blir följden att församlingen, en generation senare, har övertagit majoritetsuppfattningen i kulturen. Inte mycket till salt och ljus.
Det tredje är populism (från det latinska ordet för folk). Det innebär att vi tar ställning i etiska frågor, men enbart i de frågor där vi tycker som majoriteten. Till exempel i frågor om rasism, främlingsfientlighet och fattigdomsbekämpning. I andra frågor, där det kristna perspektivet går på tvärs med den egna kulturen tystnar vi och viker undan. Knappast en ärofull hållning i något sammanhang, allra minst för efterföljare till Jesus från Nasaret.
Det fjärde är gnosticism (från det grekiska ordet för kunskap). En viktig del av gnosticismen var dess betoning på hemlig kunskap. Gnostiska rörelser hade en insida med undervisning som var åtkomlig bara för de invigda. Det innebär, överfört på församlingen idag, att vi tar ställning i etiska frågor men gör det enbart internt; utåt döljer vi var vi står. Detta är typiskt för sekter men främmande för kristen tro. Det kristna budskapet är öppet och offentligt och går att undersöka innan man tar ställning till det. Genomskinlighet är ett måste för den kristna församlingen. Allt som sker inåt måste kunna kommuniceras utåt.
Ignorera, tystna, hemlighålla … Inget av dessa förhållningssätt är hållbara eller möjliga att ge en nytestamentlig motivering. Vi måste söka en väg som bättre återspeglar Jesus attityd och undervisning.
Jesus var känd för förkunnelsen om Guds rike, omsorgen om de sjuka och sin kärlek till syndare. I den kristna församlingen i Sverige måste det ske en radikal omprioritering så att förkunnelsen av de goda nyheterna och kärlekens gärningar - evangelisationen och diakonin – åter blir det vi är kända för.
För Jesus innebar detta dock inte att han tystnade och undvek friktion i etiska frågor. Långt därifrån! Ta Matteus 19:1-12 som exempel. Jesus samlade stora folkskaror och i det läget kom några av hans kritiker för att offentligt snärja honom. De hade med sig en i samtiden kontroversiell fråga om vad som utgör giltiga skäl för skilsmässa. En modern PR-strateg hade säkert rått Jesus att lägga sig lågt och satsa på en populärare frågeställning. Moderna församlingsideologer hade säkert rått honom att vara pragmatisk och inte låta kontroversiell sexualetik stå i vägen för förkunnelsen av riket.
Jesus respons är intressant; han svarade och tog glasklar ställning! Hans svar utgick från skapelsen och Guds ursprungliga vilja med människan. Varför? Därför att förkunnelsen om riket inte kan separeras från vad Gud menade i skapelsen. Inte heller kan den separeras från synden och det som gått snett hos oss människor.
Svaret visar att Jesus hade en striktare uppfattning än de flesta i synen på äktenskap och skilsmässa. Trots att hans uppfattning var sådan att till och med hans egna lärjungar reagerade, så formulerade och motiverade Jesus offentligt hur han såg på saken. Måste inte vi som hans nutida lärjungar göra detsamma?
Jesus hållning utgör ett femte förhållningssätt till etiska frågor: den profetiska rösten. Det innebär att med profeterna och Jesus kalla oss alla tillbaka till Guds vilja, uppenbarad i skapelsen och i Skriften. Det innebär att den kristna förkunnelsen måste våga vara tydlig och offentlig om båda polerna i det bibliska budskapet: sanning och kärlek, helighet och nåd, lag och evangelium, synd och frälsning, dom och upprättelse. Annars sviker vi både människorna och Mästaren.
[Artikel publicerad i Dagen 20100716, ej online]
Stefan Gustavsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar