I manifestet för samvetsfrihet står det att en "sekulär stat inte är detsamma som ett sekulärt samhälle." Och att vi undertecknare bejakar det förstnämnda men motverkar det sistnämnda. Detta är viktigt och behöver poängteras! Det är en god, för att inte säga himmelsk, ordning att staten är skild från kyrkan. Men endast de så kallade humanisterna menar att det goda samhället bör vara fritt från religion.
Som kristen önskar jag (givetvis) att evangeliet ska få fotfäste hos en allt större del av befolkningen. Men jag önskar även att kristna i högre grad höjer sina röster och använder sina demokratiska rätt- och skyldigheter till att påverka både stat och samhälle i en, för alla, god riktning. Det är hög tid att låta vår tro påverka politiken.
Men är det då i sin ordning att blanda religion och politik? Ja, självklart! Att staten ska förhålla sig neutral i trosfrågor innebär inte att medborgarna, vare sig moraliskt eller juridiskt, är förhindrade att helt fritt forma och artikulera sina politiska uppfattningar. Detta gäller även sådana uppfattningar som är religiöst motiverade.
Sedan kan det förstås vara väldigt svårt att få gehör för en uppfattning om den enbart är grundad i någon form av uppenbarelse (privat eller Bibeln). Exempelvis blir det antagligen svårt att vinna val på att återinföra söndagsstängt därför att Gud sagt att vi ska helga vilodagen. Ja, det vore även moraliskt fel att försöka påtvinga det svenska folket en enbart kristen förpliktelse.
Så det gäller att söka och formulera det som är allmängiltigt i vår tro. För att fortsätta exemplet med söndagsstängt skulle en sådan lag kunna motiveras med hänvisning till de höga sjuktalen som har med utbrändhet att göra och att söndagsstängt skulle underlätta för alla att få regelbunden vila. Nu tror jag ändå inte på en sådan lag. Men låt mig ge exempel på andra lagar och förändringar som definitivt vore av godo, naturligtvis givet att dessa vore uttryck för en majoritetsuppfattning.
För det första bör aborter förbjudas. Om moderns liv är i fara får sådana åtgärder vidtas som kan innebära att fostret dör. I alla övriga fall bör inblandade parter bestraffas. En sådan lagstiftning skulle i ett slag drastiskt minska antalet aborter i Sverige och därmed rädda tusentals människor till livet årligen. Vidare skulle denna lag inte alls vara kopplad till en enbart kristen uppfattning om livets början och helgd. Nej, medicinskt och biologiskt sett är fostret ett mänskligt foster, en helt unik individ med ett mänskligt DNA. Fostrets mänskliga status är därför bortom allt rimligt tvivel.
Det är också vårt samhälles konsensus att lagen bör skydda människan från våld, ja vi räddar till och med den människa som på eget bevåg försökt ta sitt liv. Det är därför rimligt att utsträcka lagens skydd även till den ofödda människan. Jag har skrivit längre om detta i artikeln Förbjud och förebygg.
För det andra bör lagen om könsneutrala äktenskap rivas upp. Äktenskapet bör återigen reserveras för förhållandet mellan en man och en kvinna. Vi vet att detta är en gudomlig ordning, nedlagd i människan sedan skapelsen. Och det krävs ingen Bibel för att förstå att detta är gott för hela samhället.
Med det traditionella äktenskapet fanns en stark koppling mellan äktenskap och familj, till gagn för den uppväxande generationen. Helt naturligt föddes barnen in i en familj där föräldrarna lovat varandra trohet. Denna tanke fanns i alla fall som ett mer eller mindre uttalat ideal. Till detta äktenskap hörde förpliktelser, mellan makarna och mot barnen. Men med det nya äktenskapet urholkas äktenskapets koppling till familj och barn. Från att ha handlat om något utöver de två inblandade parterna har vi fått ett äktenskap som enbart har blivit en angelägenhet för de som gifter sig, för deras behov av bekräftelse. Därför kommer det könsneutrala äktenskapet att få en negativ effekt på familjens stabilitet.
Vidare är det ju så att så länge en vagt definierad kärlek är det allena rådande i frågan om vilka som bör få ingå äktenskap med varandra saknas goda skäl till att neka någon grupp äktenskapet. Det är bara en tidsfråga tills nya kränkta minoriteter gör sig hörda.
En förutsättning för ett pluralistiskt samhälle, med både religions- och samvetsfrihet, är ett starkt civilt samhälle. Med civilt samhälle menas den delen av samhället som inte styrs av stat, myndighet eller annat politiskt organ. I Sverige är mycken verksamhet, även kristen sådan, direkt beroende av olika former av understöd från stat eller kommun. Det innebär att en nyckfull och trendkänslig politisk tjänsteman är det enda som ofta står mellan många föreningar och en nedläggning. Hur mycket bättre vore det inte om dessa föreningar fick sina pengar från privatpersoner istället!
Tyvärr är det personliga givandet väldigt lågt i Sverige på grund av att vi så att säga har överlåtit allt givande till stat och myndigheter. Vi betalar våra skatter och överheten sköter sedan distributionen av våra pengar. Det är bekvämt och alldeles förödande för våra själar liksom för det civila samhället. Därför bör nästa regering prioritera frågan om avdragsrätt för gåvor. Det skulle skapa ett friare och mindre konformistiskt samhälle.
Nu finns det inget parti som förespråkar alla dessa tre punkter. Det är inte så konstigt. I långa stycken leder partierna inte utvecklingen, de följer den. Det innebär att andra aktörer måste bereda marken genom att arbeta effektivt med opinionsbildning. Så det är som vanligt upp till dig och mig.
Pelle Poluha
Statsvetare och fri tänkare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar