Tännsjö och kristendomens maktposition

Att kritisera islam är problematiskt, eftersom man alltid bör tänka på att det kan finnas en Anders Behring Breivik bakom axeln som kan utnyttja ens uttalande och ”hälla bensin på tändstickan”. Att däremot kritisera kristendomen är något man bör göra, eftersom den befinner sig i en maktposition.

Ungefär så sa filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö under det seminarium om civilsamhällets pluralism och toleransens gränser som Ersta Sköndal Högskola anordnade på tisdagen. Bakgrunden till seminariet var bland annat en debattartikel som Tännsjö hade skrivit efter tragedin på Utöya i somras, vilket hade initierat en diskussion om civilsamhällets politiska, religiösa och ideologiska pluralism.

Tännsjös tes, nämligen den att kristendomen och kristna alltid befinner sig i en privilegierad maktposition – och därför bör tåla kritik (i kontrast till islam och muslimer som är i underläge) – är problematiskt, vilket slogs fast av Jonas Qvarsebo, universitetslektor vid Malmö Högskola.

Är det en statskyrka som vi har i tankarna när vi tänker på kristendomen som en maktfaktor? Eller är det kanske en utsatt nigeriansk småbarnsmamma, som globalt sett är den mer korrekta bilden av en typisk kristen?

Som Qvarsebo belyste; om man har följt debatten kring församlingen Livets ord, och i synnerhet under 1980-talet, fylldes tidningar av beskrivningar av Uppsalaförsamlingen som extrem, fascistoid, sekteristisk, etc. Efter detta drabbades församlingen bland annat av hot, vandalisering och sprängdåd.

Slutsats: att kritisera kristendomen eller kristna utan att tro att någon utnyttjar ens uttalande och ”häller bensin på tändstickan”, eftersom de befinner sig i en förmodad maktposition, är inte särskilt genomtänkt.

Tännsjös reaktion? Det blev ett väldigt kort svar: Han gav Qvarsebo rätt.

Uppdaterat: DN:s Erik Helmerson skriver också från seminariet.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen