Förvirrat om könsneutralitet och könsjämställdhet

Utan "hen" ingen riktig jämställdhet mellan flickor och pojkar. Eller?

Det är i alla fall det intrycket man får när man läser jämställdhetskonsulten Kristina Henkels inlägg på Newsmill, ”Hen” ger barnen fler möjligheter:

I diskussionen om jämställdhet och barn är det många som blir upprörda och arga. Det är inte så konstigt. Jämställdhet har med vår identitet att göra men framförallt om makt. Tittar vi tillbaka på historien så kan vi se att när människor kämpat för lika rättigheter så möts vi av motstånd och ilska.

"Hen" handlar inte om att ta ifrån, utan om att lägga till, enligt Henkel. Även andras inlägg tycks gå i samma spår. "Hen"-ivrarna tycks tänka så här: "Det råder ojämställdhet mellan könen. Därför neutraliserar vi könsbegreppet. Alla som är emot detta är för ojämställdheten". Men det ju är helt bakvänt. Och handlar diskussionen verkligen om jämställdhet?

Jämställdhet kommer inte av man neutraliserar ett begrepp. Det är som att motverka åldersdiskriminering genom att påstå att det inte finns någon ålder utan att alla är lika gamla. Istället är det ju själva ojämställdheten och diskrimineringen som bör motverkas - inte att ta bort det som utgör faktiska skillnader mellan människor, som i sig inte är negativa.

Att försöka rensa ut alla skillnader mellan könen är heller inget som är fritt från värderingar. Att göra det under täckmanteln av att barnen då får "större frihet att själva upptäcka sin identitet" eller en "större palett att skapa från", är en tydlig värdering och knappast något neutralt. Snarare social ingenjörskonst istället för att motverka faktisk ojämställdhet.

Vi i Sverige brukar ju vara stolta över vår mångfald och att vi gillar olika. Varför då påstå att alla plötsligt ska vara lika?

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen