Det sägs att Kristdemokraterna har behövt ta tid på sig att väga argumenten om steriliseringskrav för personer som väljer att byta kön. Men i DN-artikeln där beslutet meddelas tycks de goda skälen lysa med sin frånvaro.
Att transsexuella är en utsatt grupp, går inte att förneka – Men det är inte ett skäl för att staten ska sanktionera ett ”tredje kön”. Att byta kön är den hittills bästa medicinska behandlingen av de personer som lider av könsidentitetsstörtning. Och att inte sterilisera sig innebär i praktiken att man har två kön och det är inte vad transsexuella önskar. Som psykiatrikern David Eberhard har skrivit är man då per definition inte transsexuell.
Att tala om tvångssteriliseringar, vittnar om begreppsförvirring – Tvångssteriliseringar är något fruktansvärt. Men som läkaren Bengt Malmgren skriver på Newsmill bör man istället fråga sig: ”Under vilka betingelser skall byte av juridiskt kön tillåtas? Vill man under nuvarande lag behålla möjligheten att föda barn avstår man från att definiera om sitt juridiska kön, så enkelt är det. Med bästa vilja i världen kan man inte kalla det tvångssterilisering.”
Att alla är lika mycket värda, ifrågasätts heller inte – Men diskussionen handlar inte om människors värde, utan om vad en bakgrund med en "gravid pappa" innebär för barn – det är ju ingen mänsklig rättighet för varje individ i hela mänskligheten att skaffa barn.
Att beslutet skulle grunda sig på en tolkning av naturrätt utifrån kristen tradition, är dessutom ytterst märkligt. Särskilt då hela diskussionen tycks missa kristdemokratins idé om personalismen, som avvisar tanken på att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan personens kropp och själ.
Att utgå från att könet sitter i hjärnan går emot kristen idétradition där människan är en helhet av ande, själ och kropp, där människan är till sitt väsen antingen man eller kvinna.
I varje politiskt beslut behöver argument vägas mot varandra, så och i frågor som drivs av grupper med tydliga agendor. Vi på SEA hymlar inte med att vi är kritiska mot exempelvis den svenska abortlagstiftningen. Men vi förväntar oss inte att bara för att vi representerar ett stort antal medborgare, så ska man lyssna till oss. Argumentens tyngd bör vara det viktigaste. Här tycks däremot den grupp som ropat högst (läs. lagt beslag på det värdeladdade ordet ”tvångssterilisering”) ha vunnit.
För övrigt stänger DN:s ledare, ”Sent ska moralisten vakna”, möjligheten för ett någorlunda sansat samtal i denna fråga.
Att använda sig av begrepp som ”värdekonservatism på kristen grund där moral är en dygd, män är män och kvinnor hemmafruar?” och att ”bokstavligen följa Bibelns sexualmoral” mot personer som väljer att tycka annorlunda om könsbytesfrågan, är allt annat än hederlig debatteknik. När till exempel kristdemokraten Tuve Skånberg kritiserade beslutet fanns ingen hänvisning till Bibeln. Varför argumenterar DN då inte emot i sak om man tror sig ha goda skäl för sin ståndpunkt?
Uppenbarligen får det endast finnas en åsikt – alla andra är irrationella.
Uppdaterat: Världen idag och Dagen samt Dagens ledarblogg skriver om detta. Ulf Bjereld och Eva-Lena Gustavsson förväntar sig dessutom att nu när nästan samtliga politiska partier enats i frågan om steriliseringar vid könsbyten att Svenska kyrkan ska böja sig under statens diktat. Så stavas stavas statsreligion i form av påtvingad sekulär ideologi.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen
Hej Jacob!
SvaraRaderaJag vet inte om du medvetet undvikit att reflektera över om Eberhard verkligen har kompetens att uttala sig om vad som är kontraindikationer för transsexualism, eller om du tror att alla psykiatriker har kompetens på alla psykiatriska diagnoser.
Så är det alltså inte. Att en slumpvis utvald psykiatriker skulle ha specialistkunskap om transsexualism är ungefär lika troligt som att en slumpvis utvald husläkare skulle ha motsvarande kunskap om cystisk fibros, eftersom diagnoserna är ungefär lika ovanliga. I Eberhards fall framför han så många rena faktafel att det är uppenbart att han inte har kompetens på området.
Att inte vilja sterilisera sig är alltså INTE en kontraindikation till att patienten skulle vara transsexuell. De ledande specialisterna menar att: "...det inte finns någon motsättning mellan att vara transsexuell och att ha barnönskan."
Och att: "Tvångssteriliseringens vara eller inte vara är en politisk fråga som handlar om moral, normer och värderingar, några klara medicinska skäl finns inte."
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1603210/Inget-talar-for-steriliseringskravet.html
De argument som Eberhard och Malmgren för fram är alltså inte alls vad deras betydligt mycket mer insatta kollegor anser är vad medicinen anser.
Du tycks dessutom ha missförstått vad debatten handlar om. Det är inte rätten att FÅ barn som berörs, utan rätten att få FÖRSÖKA skaffa barn. Den rätten är en mänsklig rättighet enligt FN-deklarationen.
Det handlar inte om att staten bör ge extra hjälp åt transsexuella att skaffa barn. Utan om att staten bör sluta förhindra att de transsexuella som på egen hand kan och vill också skaffar barn.
Självklart är det tvångssterilisering det handlar om. Det är, enligt Europadomstolen, en mänsklig rättighet för transsexuella att få sitt självidentifierade och levda kön erkänt av staten, dvs rätten att byta juridiskt kön är en mänsklig rättighet med Europakonventionen som grund.
Att villkora en mänsklig rättighet är en tvångsliknande situation. Det är inte ett fritt val att tvingas välja mellan att få förbli fertil eller att få fungerande ID-handlingar.
Uppenbarligen tillåts både Skånberg och Germundsson föra ut sin åsikt i riksmedia, och ingen har vad jag sett stängt ned några bloggar som vill fortsätta tvångssterilisera. Alltså tycks alla åsikter få finnas.
Däremot tycks inte längre den kristna högern slippa undan utan att bli motsagda, men debatt är ju en naturlig del av yttrandefriheten. Varför är det så jobbigt att bli emotsagd?