Humanistbloggen och fri opinionsbildning

På Humanistbloggen kommenterar Patrik N mitt inlägg ”Därför blundar journalister för förföljelse av kristna” och riktar en del kritik mot mig.

I inledningen skriver han att jag anser att dagens journalistkår gör ett dåligt arbete på grund av att ”den kristne guden inte är tillräckligt närvarande under journalistutbildningen”.

Läser man mitt inlägg förstår man ganska snabbt att det faktiskt inte var så jag skrev. Inlägget handlade om journalisters vana att bevaka religion, vilket jag anser brister i mångt och mycket.

Oavsett ämnesområde; vare sig det handlar om idrott, politik eller kultur, så förväntar man sig ju att vederbörande reporter har kunskap som omfattar sitt specifika bevakningsområde. Men när det gäller religion och i synnerhet religionsförföljelse tycks kunskap om religionen lysa med sin frånvaro.

Nyligen ställde till exempel en radiojournalist den seriösa frågan till en judisk man om varför ”det här med omskärelse” är så ”viktigt”. Det är som om en politisk kommentator skulle fråga en riksdagsledamot varför det är viktigt att skriva motioner.

Patrik N kritiserar mig även för att jag redogör för påvens ståndpunkt i äktenskapsfrågan då vissa nyhetsbyråer gjorde en stor grej av hans äktenskapssyn och dessutom felciterade honom i ett tal han höll till en diplomatgrupp.

Jag skrev: "Lika självklart som att påven är katolik, är det knappast någon nyhet att han tror på Bibelns definition av äktenskapet som mellan en man och en kvinna (Civilutskottets betänkande 2008/09:CU19 väger rätt så lätt i sammanhanget)".

Patrik N:s kommentar:

...hörde ni? "Civilutskottets betänkande [...] väger rätt så lätt i sammanhanget". Yttrat av en journalist, en av de som ska utgöra det yttersta skyddet för demokratin och den fria opinionsbildningen i vårt demokratiska Sverige. Bibeln står över våra demokratiska processer. De "väger rätt så lätt i sammanhanget". När påven ur Bibeln uttolkat vad ett äktenskap är så kan ni knyckla ihop vår svenska lagstiftning och våra processer för ett demokratiskt beslutsfattande, här i form av Civilutskottets betänkande om könsneutrala äktenskap. Det tycks vara mer eller mindre irrelevant.

Sedan när blev påven svensk medborgare och när blev det förbjudet att kritisera riksdagsbeslut?

Några kommentarer till Patrik N:
1) Jag har inte gjort något felaktigt påstående; den svenska äktenskapslagstiftningen styr ju inte över påvens åsiktsfrihet att hävda Bibelns definition av vad ett äktenskap är.
2) Jag har inte sagt att det påven säger ska bli svensk lag - tvärtom, jag är för demokrati och fri opinionsbildning (dessutom är jag evangelikal och inte katolik - det finns vissa skillnader som Humanisterna borde läsa in sig på, på tal om religionskompetens).
3) Vill vi ha ett demokratiskt Sverige med fri opinionsbildning, måste man ju kunna få kritisera stiftade lagar eller regeringens beslut. Inget konstigt med det. Humanisterna gör det regelbundet.

Men för Patrik N tycks den fria opinionsbildningen bestå av att journalister stryker staten medhårs. Inte mycket frihet och demokrati i det.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist