På DN pågår just nu en ovanligt livaktig (!) debatt om abort. Nyamko Sabuni, och Åsa Regnér följer upp den gångna helgens eftertänksamma debattinlägg där två filosofer tillmäter fostret ett egenvärde i abortsituationer. Repliken görs på klassiskt felslutsmaner. Aborter är aldrig moraliskt problematiska, de som vill poängtera den etiska problematiken är onda, etc, etc. De tar dessutom upp ett ofta använt men likafullt helt orimligt argument: "Det är aldrig acceptabelt att begränsa kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Att garantera denna rätt betyder bland annat att samhället ska bistå kvinnor som vill göra abort."
Jag lånar en passage från skriften Ecce Homo - se människan som undertecknad och SEA gett ut, som svar på detta lika tjatiga som moraliskt helt irrelevanta resonemang:
1) Ett foster är inte en integrerad del av sin moders kropp under någon del av graviditeten. All genetisk information finns med i den första befruktade äggcellen. Ingen ny information tillförs under fosterutvecklingen, utan enbart näring, värme och husrum. Fostret är redan från början en helt separat genetisk individ.
2) Kontroll över ett geografiskt eller fysiskt område ger inte automatiskt rätt till kontroll över den som befinner sig inom området. En hotellägare har inte rätt att stjäla från sina hotellgäster med argumentet ”Jag har rätt till min egen mark”; en man har inte rätt att misshandla sin familj med förklaringen ”Jag har rätt till mitt eget hus”. På samma sätt har en kvinna inte moralisk rätt att göra som hon behagar med den individ som växer i hennes livmoder. En människa kan aldrig hävda några egna rättigheter som går ut över en annan individs rätt att leva.
3) Ingen kan konsekvent låta sig ledas av ett sådant argument. Att fullt ut betrakta fostret som en del av kvinnans kropp skulle göra det etiskt neutralt för en kvinna att i inledningen av sin förlossning begära att fostret ska dödas, t.ex. via att livmodern öppnas via kejsarsnitt och en läkare ger barnet en giftinjektion innan det lyfts ut. Ingen av oss skulle kalla en sådan handling etiskt neutral, utan snarare chockerande och avskyvärd. Att ingen fullt ut kan dra de logiska konsekvenserna av argumentet att fostret är en del av kvinnans kropp, gör att argumentet måste förkastas.
Per Ewert
lärare, författare och frilansskribent
Jag tvivlar på att det skulle vara påståendet att fostret är EN DEL av kvinnans kropp som driver argumentet att kvinnor har rätt till sin egen kropp i abortsammanhang. Snarare är det väl att alla har rätt att bestämma över användningen av sin kropp. Jag kan t.ex. inte besluta att inseminera dig med en binnekemask som ska bo i din mage eftersom du har självbestämmanderätt över vad din kropp används till.
SvaraRaderaSjälvklart kommer fostrets rättighet och kvinnans krocka i samband med att fostret utvecklas till ett barn. Gränsen när detta sker är definitivt värd att debattera.
Men åtminstone i början av en graviditet måste kvinnans rätt till sin kropp väga tyngre än fostrets rätt till liv i och med att kvinnan är en person till skillnad från fostret.
Vilka möjligheter ett foster än har är det fortfarande inte en person. Det förtjänar inte samma rättigheter som en existerande människa. det finns ingen som argumenterar för att spermier och ägg skulle ha särskilda rättigheter trots att även de har potentialen att bli människor. Det enda som skiljer dem från den potentialen är avstånd.