Kan Bibelbränning ursäkta blodbad?

Á propos attacken mot de FN-anställda i Afghanistan:

Efter Bibelbränningen som genomfördes av en imam för en fundamentalistisk Korantrogen moské i den lilla afghanska staden med drygt 120 000 invånare, stormades det afghanska konsulatet i USA. Minst sju personer dödades. Som en respons fördömer nu omvärlden Bibelbränningen. Statsöverhuvuden beskriver handlingen som intolerant och kränkande.

”Vi ska inte skylla på någon amerikan. Vi ska klandra personen som orsakade nyheten – den som brände Bibeln”, säger chefen för konsulatet och fortsätter: ”Yttrandefrihet innebär inte friheten att förolämpa kultur, religion eller traditioner.”

Låter det bakvänt? Borde det inte vara våldsverkarna som ställs till svars och fördöms, och inte den som genomförde den provocerande handlingen, oavsett om det handlar om Bibelbränning eller Koranbränning?

Ändå är ovanstående citat precis det som chefen för FN-uppdraget i Afghanistan, Staffan de Mistura, sa enligt AP och som upprepas i DN:s ledare. Byt bara ut amerikan mot afghan och Bibeln mot Koranen.

Självklart var Koranbränningen dum. Vill man diskutera skillnader mellan religioners innehåll och praxis, finns det andra sätt som är betydligt mer kreativa och genomtänkta.

Samtidigt så säger allt sunt förnuft att ett blodbad är en oproportionerlig respons. Jag tycker att det är fel att bränna biblar – och för den delen även förstöra kyrkor, kristna skolor och annan egendom, vilket förekommer oftare än Koranbränningar – men den ansvarige för att människor dödas är alltid den som dödar.

Läs även Erik Svansbos blogginlägg Koranbränning i perspektiv.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist