En abort beskrivs ofta som en blindtarmsoperation i debatten, det uttrycks bland annat som att det handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp. Men det handlar enligt elementära biologiska fakta om två skyddsvärda individer, kvinnan och barnet. Det är en svår sorg för båda föräldrarna när en önskad graviditet avbryts genom till exempel missfall. Men det oönskade barnet möter ingen rättsskydd på samma sätt. Blåsippor och vargar har betydligt högre rättsskydd än oönskade barn före den 18:e graviditetsveckan.
Swärd fortsätter att peka på vårt samhälles selektiva skyddsfilosofi. Det började med en artikel av de två filosoferna Nicolas Espinoza och Martin Peterson. Där pekade de bland annat på att om framtida individer tillskrivs vikt i klimatdiskussioner, varför då inte i abortsammanhang?
Man kan inte tillskriva individer skyddsvärde i ett sammanhang, för att i nästa förneka det. Det är osammanhängande. Tyvärr är detta på många sätt synonymt med den postmoderna värdenihilismen.
Redan G.K. Chesterton kunde beskriva detta beteende när han i Ortodoxi (1908!) tecknade ett porträtt av den moderne revolutionären:
"Den som följer denna skola går först till ett politiskt möte där han klagar på att vildar behandlas som djur. Sedan tar han sin hatt och sitt paraply och fortsätter till ett vetenskapligt möte där han bevisar att de så gott som är djur."
Kort sagt, skriver Chesterton, den moderne revolutionären är alltid i färd med att underminera sina egna konstruktioner. I våra dagar handlar det inte minst om abortfrågan.
Ylva Johansson (S) vill utrota barnfattigdomen, men tycks inte se något problem i att 37 000 barn inte får se dagens ljus. Tvärtom, fri abort "har gått hand i hand med en utveckling där barns rättigheter och livsvillkor har stärkts". Ju mer barn som aborteras, desto bättre för barnen. Tala om att underminera sin egen konstruktion.
Frågan är om vår kultur ska upptäcka detta - innan hela bygget rasar samman.
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
den brist på sammanhang du beskriver beror snarare på att orden har olika betydelse i olika sammanhang.
SvaraRaderaanledningen till att man tar hänsyn till potentiella människor i klimatdiskusionen är att de sannolikt kommer existera (såvida inte människor slutar föröka sig) men när det gäller abort tar man ju bort den potentiella människan. varför ta hänsyn till något som inte längre finns?
Och jag är rätt säker på att ylva johansson inte (såsom du) definierar ett foster som ett barn. Generellt sett förbättras barns livsvillkor om de är önskade (och chanserna för det ökar i sin tur om det finns möjlighet att välja bort oönskade potentiella barn)
Kommentar till anonym: Jag kan hålla med om att analogin haltar. Framtida generationer är verkligen potentiella människor som med stor sannolikhet kommer att existera medan foster är faktiska människor som med stor sannolikhet kommer dödas (25% dödas i moderlivet).
SvaraRaderaFrågan är inte om foster är barn, frågan är om de är människor. Och tror man på människovärdet så kopplas värdet till just det biologiska faktum att något är en människa. Så fort man kopplar värde till någon egenskap eller funktion (såsom viss medvetandegrad eller oberoende) så överger man hela människovärdestanken.
Det är människovärdestanken som undermineras av abortliberalism eftersom man godtyckligt omdefinierar mänsklighet just för att få ofödda människor.
Att påstå att det ofödda människolivet inte är en människa i biologisk mening är nonsense. Inte ens en abortliberal filosof som Peter Singer köper det.
Ser att jag visst missade det viktiga ordet "döda". Näst sista meningen ovan ska lyda:
SvaraRaderaDet är människovärdestanken som undermineras av abortliberalism eftersom man godtyckligt omdefinierar mänsklighet just för att få DÖDA ofödda människor.