I höstas ordnade vi en manifestation för kristna irakier som riskerar utvisning till Irak där de utsätts för förföljelse. Förutom att vi samlade ett flertal kristna ledare och drygt 200 deltagare, kunde vi påverka riksdagsdebatten i samma fråga. Ett intensivt lobbyarbete resulterade i att ett tiotal riksdagsledamöter deltog i debatten med migrationsministern samma dag. Frågan om de kristna irakierna diskuterades därför sent in på kvällen och SEA:s arbete nämndes ett par gånger i talarstolen.
Europeiska Evangeliska Alliansen, som SEA relaterar till, var dessutom aktiva i arbetet att inför ministermötet i februari uppmana EU:s utrikesministrar att fördöma förföljelsen av kristna.
Detta till trots har tystnaden varit påfallande stor från de större svenska medierna. I dag, den 28/3, skriver Dagens Nyheter glädjande nog på ledarplats om våldet mot kristna, Kriget mot kristna:
I Etiopien bränns kyrkor. I Pakistan mördas politiker som kritiserat landets stränga hädelselagar. I Nigeria angrips kyrkor på julafton. Sedan invasionen av Irak uppges hälften av landets stora kristna befolkning ha drivits på flykt. De egyptiska kopterna hukar under ovisshet om sin ställning i det nya landet.
Islamistiska grupper har öppet deklarerat att målet är att rensa Mellanöstern från kristna, antingen genom att med terror skrämma bort dem eller helt enkelt ta deras liv.
Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Nyligen släppte den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need rapporten "Persecuted and forgotten" som hävdar att 75 procent av all religiös förföljelse riktas mot kristna.
Tankesmedjan Pew Research Center visade å sin sida i höstas att kristna trakasseras i två tredjedelar av jordens länder, fler än några andra religionsutövare.
Vad gäller våldet och trakasserierna mot kristna är det svårt att inte tänka på Martin Luther King-citatet "Den värsta tragedin är inte de ondas brutalitet utan de godas tystnad". För medan den religiösa rensningen pågår i stora delar av världen är det ekande tyst i andra.
Ett sorgligt exempel är när EU:s ministerråd i början av året skulle markera mot våldet. I det första utkastet till uttalande förmådde rådet inte ens ta ordet "kristna" i sin mun, trots att bakgrunden främst var kyrkmassakrerna i Bagdad och Alexandria.
Det krävdes starka påtryckningar från Italien och Frankrike för att skrivningen till slut skulle uttrycka försvar för "kristna (...), muslimska pilgrimer och andra religiösa grupper".
Västvärldens ovilja att starkt ta avstånd mot förföljelser av kristna har flera orsaker. En är rädslan för islamofobi, en annan den koloniala historien och en tredje en vanlig men märklig världsbild i svartvitt. Bilden av muslimen som maktlöst offer och den kristne som privilegierad gärningsman är så förankrad i vårt medvetande att vi har svårt att ta in att det finns stora regioner där den utsatta, svaga minoriteten är kristen.
Viktigt i sammanhanget är att flera höga muslimska företrädare över hela världen tagit starkt avstånd mot våldet mot kristna. Det visar att den religiösa rensningen inte är en konflikt mellan gruppen "muslimer" och gruppen "kristna" utan mellan extremister och en stor, tolerant majoritet. Olika religioner har trots allt levt sida vid sida i Mellanöstern och Afrika i århundraden. Det är ett ansvar för alla, inte minst de hittills tysta regeringarna i väst, att den religiösa toleransen åter blir normaltillstånd.
Rätten att fritt utöva sin religion är universell. Vi kan inte vara så inskränkta att vi tror att muslimska stater just för att de är muslimska skulle vara mindre kapabla, och därmed mindre förpliktade, att skydda sina minoriteter.
Utrikesminister Carl Bildt har uttryckt oro över de ökade tendenserna till växande intolerans och övergrepp mot religiösa minoriteter. I utrikesdeklarationen lyfts därför religionsfriheten fram som ett prioriterat område tillsammans med övriga mänskliga rättigheter. Nu är det upp till bevis och visst behövs den kristna rösten!
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar