Undertecknad deltog i förra veckan i ett panelsamtal i Jönköping mellan Svenska Evangeliska Alliansen och Humanisterna på temat människovärde och dödshjälp. Dessvärre kom samtalet att få en hårdare ton än vi planerat, främst genom läkaren Gunnar Hagberg, vilken tydligt proklamerade den aktiva dödsjälpens fördelar. Det som publiken reagerade mest på efteråt var dock hans envetna vägran att lyssna till de tydliga farhågor som handikapporganisationer och internationella erfarenheter pekar på inför ett eventuellt införande av aktivt dödande i sjukvården.
Frågan om samvetsfrihet i vården kom också att beröras, och där ser jag ett behov av att förtydliga vad saken egentligen handlar om. Och kanske än viktigare: vad den inte handlar om.
Humanisternas ordförande Christer Sturmark vände sig med kraft emot Europarådets beslut om samvetsfrihet med motiveringen att den då skulle kunna gälla en mängd hypotetiska områden: vegetariska kockar som inte vill laga viss skolmat, politiskt intresserade brevbärare som inte vill dela ut viss post och så vidare.
Detta är förstås nonsensexempel, och jag såg mig nödgad att göra en korrigering, som det verkar som att vi behöver understryka om och omigen. Samvetsfrihet förekommer i en eller annan form i de flesta europeiska länder, och det handlar då om två områden: Värnplikt och aborter. Två helt skilda områden, men med samma motiv: Den som inte vill delta i sådan verksamhet gör det med motiveringen att man inte vill döda andra människor.
Låt oss i debatten hålla oss till det som frågan faktiskt gäller: värnplikt (klart mindre omstritt i Sverige) och aborter. På andra områden i samhället tillämpas och förs ingen diskussion om samvetsfrihet. I sjuvården handlar det om möjligheten att slippa medverka i dödande av ofödda människor. Den rättigheten bör fortsättningsvis gälla fullt ut även i Sverige.
Per Ewert,
författare, lärare och frilansskribent
Bra att detta klaras upp, men det gör ju att "Manifest för Samvetsfrihet" har fått en märklig titel.
SvaraRaderaAtt detta manifest i sitt namn egentligen enbart åsyftar att man inte skall tvingas medverka till aborter kunde man ju inte gissat. Nog hade Manifestet vunnit på att begränsa sig till enbart "Frihet att slippa medverka vid aborter", om det nu var det det handlade om egentligen.
Men nu talar man om äktenskapet och en nypåhittad trosbekännelse och kallar alltsammans för "Manifest för Samvetsfrihet" - det är inte lätt att förstå vad ni egentligen menar med samvetsfrihet.
MEN NU VET vi om vi kan lita på att du talar för SEA och alla de andra som varit med om att formulera detta.
forts.
SvaraRaderaSom du själv säger så är det ingen som tvingas bära vapen - isynnerhet inte nu när värnplikten är avskaffad, och det området är alltså inte aktuellt att tala om.
I din förra artikel om detta i september "Jag är samvetsöm. Får jag det?" (Se bloggarkviet till höger) så visar du på ett bra sätt hur absurt det är att man (kan?) tvingas medverka vid abort (eller riskera att inte få jobb eller riskera att bli av med det) - trots att sjukvårdens hela idé är att rädda liv och hälsa!
Samtidigt ÄR/VAR det inga problem att slippa bära vapen trots att Krigsmaktens uppgift är att med dödliga medel försvara vårt land.
I krig är det en plikt att döda fiender, och att döda fiender i krig är både lagligt och påbjudet, även i Bibeln.
Men att döda oskyldiga ofödda barn, de mest ofarliga, mest värnlösa, mest försvarslösa, de allra minsta och mest utsatta, mest behövande och mest sårbara - det är alltså i sjukvården - de som SKALL RÄDDA liv - inte bara tillåtet, det är påbjudet ända intill tvång, så att man inte kan vägra!
Detta är helt ofattbart omoraliskt. Hela västvärlden bär på stor skuld för dödandet av oskyldiga. Inget KAN vara mer fruktansvärt. I Guds ögon är det något som icke får passera ostraffat.
Skönt att ni var ärliga med att det är abortmotståndare som ska ha samvetsfrihet. Jag menar, de som vill ha samvetsfrihet brukar ju hänvisa till olika deklarationer om mänskliga rättigheter om att ingen ska tvingas göra något i strid mot sitt samvete.
SvaraRaderaEn annan hade ju kunnat tro att sådana skrivelser skulle innebär rättigheter även för "vegetariska kockar som inte vill laga viss skolmat och politiskt intresserade brevbärare som inte vill dela ut viss post".
Skönt att ni till slut är ärliga med att ni är för mänskliga rättigheter för abortmotståndare (okej då, vapenvägrare också) men inte för andra. JAg har frågar tidigare här på bloggen hur ni ställer er till människors rätt till liv kontra samvetsfrihet utan att få svar. Men ni kanske bara är för rätt till liv för abortmotståndare också?
1: VAPENVÄGRAN
SvaraRaderaÄr det så självklart att vi inte behöver tala om rätten att inte bära vapen?
Internationellt fängslas fortfarande vapenvägrare i flera stater till exempel Turkiet och Armenien. Och bara två länder i Europa respektera samvetsfriheten för soldater fullt ut. Även professionella soldater har (enligt Europarådet) rätt att byta religion eller övertygelse - att till exempel bli pacifist eller Jehovahs Vittne. Om en tjänstgörande professionell soldat inser att han inte längre kan bära vapen så bör han eller hon har rätt att anmäla sig som vapenvägrare och lämna väpnad tjänst. Enbart Tyskland och Storbritannien respektera detta fullt ut och även där är information om rätten knappt tillgänglig för soldaterna. Nu när nästan alla Europeiska länder går mot professionella arméer och soldater förväntas delta i strider oftare blir frågan om professionella soldaters rätt till samvetsfrihet och till att byta religion/övertygelse mer och inte mindre aktuell.
2. ABORT/PREVENTIVMEDEL/IVF/PASSIV OCH AKTIV DÖDSHJÄLP/SAMKÖNAD ÄKTENSKAP
Efter några års erfarenhet av att lyssna på debatter om samvetsfriheten på internationell nivå kan jag konstatera att frågan är klart bredare än att bara handla om vapenvägrare/abort i relation till individer.
Det handlar både om institutioner och individer och om allt som berör mänsklig fortplantning (t.ex. IVF, preventivmedel) och livets slutskede (t.ex. livsuppehållande behandling för tidigt födda barn, aktivt och passivt dödshjälp). T.ex:
Kan religiöst grundade försäkringsbolag (t.ex. i USA) tvingas ge folk försäkring som täcker kostnader för t.ex. abort, IVF och preventivmedel?
Kan privata apotekare/apoteksbolag tvingas lämna ut morgon efter pillen eller preventivmedel?
Om kyrkan äger alla sjukhus i en stad och inga sjukhus är beredda att göra abort - vad händer med kvinnans lagstiftade rätt till abort? (Vad jag förstår har situationen uppstått i en stad Belgien)
Frågor kring samvetsfriheten uppstår även i relation till samkönad äktenskap (t.ex. har en av staten anställd vigselförättare rätt att vägra genomföra samkönad äktenskap - fallet har varit aktuellt i Storbritannien). Har präster inom Svenska kyrkan rätten att vägra?
Frågorna är komplexa och det finns inga super enkla svar. Staten har ett ansvar att se till att alla kan få tillgång till sina rättigheter. Om samhället via det demokratiska systemet har beslutat att abort, samkönad äktenskap eller aktivt dödshjälp är en rättighet så måste staten ser till att folk kan tillgå det. Staten ska samtidigt se till att respektera individers och samfundens samvetsfrihet.
Det är inte så svårt att få ihop ekvationen i Sverige där få människor har starka övertygelser i frågorna och där religiösa aktörer står för väldigt lite av vården - men i Polen - om alla Katolska sjukhus vägra utföra abort- hur ska staten ser till att kvinnor kan få abort enligt lagen? Och i Italien där majoriteten av apotekare efter uppmuntran från Påven vägrar lämna ut morgon efter pillen - hur ska kvinnor veta vilken apotek att vända sig till?
En nyanserad debatt behövs som erkänner behovet av en balansgång mellan olika intressen. Samvetsfriheten är otroligt viktig - det är även det demokratiska samhällets rätt att bestämma vad medborgarna har för rättigheter och statens ansvar att tillgodose medborgarnas rättigheter. I Sverige har samvetsfriheten förmodligen fått för lite utrymme hittils - i andra länder inom Europa kan motsatsen dock stämma.