Torbjörn Tännsjö trampar på i sina allt annat än ulliga strumpor, på marsch mot människovärdet. Den här gången är det ännu ett obehagligt ustpel på DN Debatt. Ämnet är organdonation, som är behjärtansvärt på många sätt. Men Tännsjös sätt att låta ändamålen helga medlen är mer än obehagligt.
Jag har dessvärre inte tid att skriva något längre bemötande, men sug bara lite på följande formuleringar:
"allt färre dör på ”rätt sätt”, det vill säga genom hjärndöd."
"De som vill donera skulle emellertid få fortsatt intensivvård i hopp om hjärndöd och donation. Ja, man skulle kunna tänka sig att man även inledde intensivbehandling av det här skälet."
"Kan man inte göra på det här viset redan i dag? Nej, har ledande juridisk expertis hävdat. Det strider mot lagen att vårda en patient på andra grunder än för patientens egen skull."
"Särskilt i de fall där man avbryter intensivvård, eftersom den bedömts vara meningslös, skulle man på ett kontrollerat sätt kunna omhänderta organ från den avlidna. Behandlingen avbryts och patienten avlider genom att hjärtat slutar slå. Därpå är det möjligt att omhänderta njurar, lever, lungor och pancreas."
Tännsjös andemening är vidare att det bör vara tillåtet att "ge läkemedel till den döende patienten, inte för att hon ska tillfriskna, utan för att vissa av hennes organ ska överleva henne utan skador".
Och så avslutningsvis ett förslag om kommersiell handel av organ: "En snar utredning behövs av dessa frågor. Om man ändå utreder dem bör man också överväga en tredje: ekonomisk kompensation till den som levande donerar en njure eller lever."
Att säga att man blir mörkrädd av Tännsjös resonemang är en klar underdrift. Jag blir rent ut sagt livrädd. Iskalla kårar går genom kroppen vid tanken på Tännsjös den-enskilda-människan-är-oväsentlig-kollektivets-lycka-är-det-enda-som-gäller-samhälle. Våra samvetet reser sig och ropar emot. Må det överrösta Tännsjös omänskliga tänkande.
Per Ewert
lärare och författare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar