Varför staten inte ska behöva ringa in Eid

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtins förslag att genom lagstiftning lyfta fram en religiös högtid är ytterst märklig. Senast något liknande skedde var när vi hade statskyrka. Numera har vi inte det. Idag firar vi de redan existerande religiösa helgdagarna pga att de är en del av Sveriges kulturarv – inte på grund av ett religiöst ställningstagande – och har en sammanhållande effekt i samhället. Varför då bryta detta?

Som skäl anger Jämtin det multikulturella samhället. Helle Klein hakar också på. Det skulle ”skulle kunna vara ett effektivt sätt att spränga inskränktheten och motverka stereotyperna”, skriver Klein.

Men då tvingas staten in i en ytterst svår sits. Smålandspostens Martin Tunström illustrerar detta när han exemplifierar med att landets katoliker, som enligt Nämnden för statligt stöd till trossamfunden, bara är några tusen färre än muslimerna och kanske tycker att Jungfru Marias himmelsfärd är viktigare än Midsommardagen. Eller vad sägs om Sveriges judar skulle tycka att Försoningsdagen bör bli en röd dag. Frågan är då vilka som har flest minoritetspoäng.

Och om det är så som Klein skriver att stereotyper motverkas effektivt genom införandet av nya helgdagar, varför då inte föreslå fler helgdagar? Stereotyper om olika människor är knappast begränsade till att bara gälla muslimer.

De redan existerande helgdagarna kan dessutom motiveras samhällsekonomiskt. De skapar stabilitet för människor, gemenskaper, arbetsplatser och andra samhällsinstitutioner. Humanisternas förslag att införa en helgdagspott faller därför på sin egen orimlighet. Martin Tunström skriver bland annat:

En total individualisering av helgdagarna skulle för övrigt också leda till att stillhet och lugn ersätts av jäkt och stress året runt. Här sjungs sannerligen inte långsamhetens lov. Och till vänner av "konton", ett ord som antyder ekonomistiskt tänkande. Nationalekonomiskt vore det en storförlust om ledigheter inte kan samordnas för industrier och arbetsplatser.

För Sveriges arbetarparti torde ett ledighetskaos på landets arbetsplatser knappast vara en lösning som skapar fler jobb, än mindre gynnar integrationen. Som Tunström skriver, det går tvärtemot ambitionen att istället värna och bygga gemensamma institutioner.

Bättre att låta arbetsplatser och skolor lösa detta i samråd med de berörda – utan att staten behöver ringa in Eid.


Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist