Besinningslöst dödande. Visst ger det bilden av en vild viking som går bärsärkagång med fradgan sprutande runt munnen. Och det är en bild av det besinningslösa. Men det kan också handla om att döda försiktigt, medvetet och i all tysthet. Det besinningslösa ligger i det fallet i att handla utan att stanna upp, tänka och känna efter vad det faktiskt är man gör. Men människors samveten verkar nu börja säga ifrån: det här går inte längre.
Sanna Rayman skrev härom dagen på Svenska Dagbladets ledarsida om nyheten om aborterade foster som lämnas ensamma i kylan och andas, en kortare eller längre stund. Och sen andas de inte mer: "Tanken är outhärdlig och kanske var det just därför som nyheten inte väckte någon debatt. I Sverige ägnar vi nämligen inte oss åt abortfrågans outhärdliga sidor. Vi håller oss till de nyktra argumenten om kvinnors rättigheter vs. embryon eller cellklumpar. Inte om foster som självdör i 'sköljen'".
Rayman menar, med fog, att KDU gör ett logiskt fel när de vill Lex Maria-anmäla sådana fall som ju ändå är lagliga: "Det vittnar inte om att vi behöver ett Lex Maria. Det vittnar om att vi behöver en seriös diskussion om huruvida den övre abortgränsen behöver ses över."
Nu är tid för besinning. Det är sannerligen inte en dag för tidigt.
Per Ewert,
författare, lärare och frilansskribent
Bra skrivet!
SvaraRaderaDet jag funderar över är vad jag själv kan göra för att lyfta denna fråga. Jag är lite rådvill. Ska jag skriva till mina lokala politiker?
Ska jag skriva insändare i tidningen?
Ska jag debattera i kommentarsfälten på Bloggar?
Ska jag börja prata om det på fika-borden?
Ska jag stödja MRO:s arbete?
Ska jag konkret se vad jag kan göra för de kvinnor som överväger att göra abort?
Ge mig förslag. Detta måste rimligen vara en fler-fronts-aktion där agitationen är en del men där också konkreta handlingar i form av hjälp o stöd till de kvinnor och män överväger abort.
Det sägs att det tar ca 5 år att ändre en attityd. Det kanske kan gå fortare om jag gör fler saker än att bara argumentera mot aborterna.
Svaren på samtliga frågor lyder: ja. För att återge det i Sverige acceptabla evangelium enligt Bamse: Varken du eller jag kan göra allt. Men alla kan göra något. Eller några av sakerna.
SvaraRaderaI debatten dyker det ofta upp en antingen eller attityd där den inte alls behövs. Vissa säger: Du borde göra A, därför borde du inte göra B. Du borde göra F, därför blir jag arg när du gör G. Men självfallet är det angeläget i ett sådant här ämne - speciellt i ett läge som just nu när debattklimatet visar svaga, svaga tecken på att luckras upp något - att göra alla saker vi kan.
Låt oss göra allt vi kan. Och uppmuntra fler att göra detsamma. / Per Ewert