Mario Vargas Llosa och den evangelikala väckelsen i Latinamerika

Litteraturpristagaren Mario Vargas Llosas Nobelföreläsning var en hyllning till litteraturen och läsningen. Bland annat delade han med sig av sin egen livserfarenhet och vad litteraturen har betytt för honom. Han passade också på att beskriva det förtryck av det fria ordet som han och så många andra har fått uppleva. Det är tack vare litteraturen som förtryckta människor har kunnat både drömma och tänka sig bort till ett drägligare liv.

Utan dikten skulle vi vara mindre medvetna om frihetens betydelse för att göra livet uthärdligt och om det inferno som det blir när friheten kränks av en tyrann, en ideologi eller en religion.

Inte undra på att tyranner av olika ideologiska slag så ofta har velat kväva böckernas betydelse. Alltifrån Hitlers påbud om att bränna alla böcker som stred mot den nazistiska ideologin till de kommunistiska bokbålen som ägde rum under Pol Pot och Röda Khmererna i Kambodja. Den judiske författaren Heinrich Heine, som själv fick sina skrifter brännas på bål, sa en gång att "Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor."

I sammanhanget med att bränna eller förbjuda böcker, förväntar sig väl de flesta att man nämner den kontroversiella Floridapastorn Terry Jones, planer på att bränna Koranen (dålig idé och bra att den aldrig blev av). Men är det inte märkligt att ingen nämner i sammanhanget den ofantliga mängd biblar som förbjuds i den muslimska världen? Eller för den delen tystnaden kring dödandet av de som äger biblarna?

Nåväl, tillbaks till Mario Vargas Llosa. I sitt tal berörde han också den fria världens tystnad inför diktaturregimer:

Det är synd att demokratiska regeringar inte föregår med gott exempel och solidariserar sig med alla dem som i likhet med Kubas Damer i vitt, motståndet i Venezuela, Aung San Suu Kyi och Liu Xiaobo djärvt går emot diktaturen, och ofta visar sig mindre förstående mot dem än mot deras bödlar. Genom att kämpa för sin frihet kämpar de här modiga människorna också för vår.

Det märks att Mario Vargas Llosa är en minst sagt intressant författare. I måndags anordnade tankesmedjan Timbro ett seminarium om hans politiska tänkande. På plats var bland annat litteraturpristagarens son, Alvaro Vargas Llosa, som själv är politisk tänkare. I frågestunden kom frågan upp om den evangelikala rörelsens betydelse för Latinamerika. Vargas Llosas svar var mycket intressant:

Hur den evangelikala kyrkan har genomsyrat Latinamerika är fascinerande. Det är något fantastiskt på många sätt. Budskapet har varit ett av självförtroende, vilket har varit oerhört viktigt i en region där arvet har varit man har varit beroende. också entreprenörskap, eftersom entreprenörskap och affärsvärlden har setts som ett elitistiskt koncept. Det har varit ett stort avstånd mellan gräsrötterna och affärsvärlden De evangelikala kyrkornas budskap är det motsatta. Tanken där är att affärer och entreprenörskap är något som går nerifrån och upp. Det har varit till mycket hjälp.

Här är länken till videon från seminariet. Frågan om den evangelikala rörelsen kommer efter 1 timme och 57 minuter.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist