"There is certainly unreason at work in the streets of Cairo and Benghazi, but something much more calculated is happening as well. The mobs don’t exist because of an offensive movie, and an American ambassador isn’t dead because what appears to be a group of Coptic Christians in California decided to use their meager talents to disparage the Prophet Muhammad.
What we are witnessing, instead, is mostly an exercise in old-fashioned power politics, with a stone-dumb video as a pretext for violence that would have been unleashed on some other excuse."
Enligt Douthat hade våldet tagit fart även om filmen inte hade gjorts. Då hade uppviglarna hittat en annan ursäkt. Magnus Norell, terroristexpert, har varit inne på samma sak i Svenska Dagbladet:
"De ”spontana” protester som inträffar, är således sällan så spontana som de utmålas. I fallet med attacken i Benghazi finns det klara indicier på att en attack redan var planerad till 11/9. Denna attack skulle vara en hämnd för att amerikanska styrkor dödade dåvarande al-Qaidas så kallade andreman Abu Yaha al-Libi. Filmklippet blev en bekväm krok att hänga upp attacken på."
Mycket pekar istället på att det handlar om den sorts maktkamp som vanligtvis uppstår efter en revolution - vem ska avgöra dessa länders framtid efter den så kallade arabiska våren. Ross Douthat igen:
"What we’re watching unfold in the post-Arab Spring Mideast is the kind of struggle for power that frequently takes place in a revolution’s wake: between secular and fundamentalist forces in Benghazi, between the Muslim Brotherhood and its more-Islamist-than-thou rivals in Cairo, with similar forces contending for mastery from Tunisia to Yemen to the Muslim diaspora in Europe."
Samtidigt är det intressant att läsa denna kommentar i en annan artikel i New York Times från en åskådare som sätter fingret på våldsverkarnas inkonsekventa handlande:
"Mohamed Sabry, 29, a sculptor and art teacher at a downtown cafe, said he saw a darker picture. “To see the Islamic world in this condition of underdevelopment,” he said, “this is a bigger insult to the prophet.”
Bitte Assarmo, skriver även bra på Newsmill om den svenska bevakningen av protesterna - är det verkligen filmmakarnas fel att det blir våldsamma protester och att människor dör? Hur hade det till exempel sett ut om någon reagerat på samma sätt åt Elisabeh Ohlson Wallins verk Ecce Homo?
Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar