onsdag 21 december 2011

Hur debatten stal julen

Julen är i antågande och mer än någonsin tycks denna fridens högtid skapa debatt. Främst har det handlat om några debattörer som vill rensa bort det kristna inslaget från skolornas julfirande. Undervisningen ska vara icke-konfessionell, är filosofin. Detta för att bland annat måna om de barn från annan bakgrund än en kristen kultursfär, då de kan riskera bli kränkta.

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund skriver om detta i Aftonbladet:



Så låt oss då för ett ögonblick ­anta att de debattörer som varnar för sommarpsalmen och julhälsningen faktiskt har rätt. Att en del människor, i det här fallet barn, upplever sig kränkta, diskriminerade och förtryckta av sånger som Härlig är jorden, eller begrepp som bön, kärlek och Gud. Är det då verkligen skolans uppgift att bejaka barnens upplevelse? Bör rektorer och lärare anstränga sig för att undanröja alla de inslag som möjligtvis skulle kunna uppfattas som stötande för människor av en annan bakgrund, kultur, tro­ eller otro? Ska Skolverket kanske skicka ut ett dekret om vilka sånger som får sjungas, och ord som är till­åtna att ­använda?
Skolan ska självklart hjälpa elever att lära sig respekt och förstå alla människors lika värde. Men här tycks man ha drivits av en inverterad försiktighetsprincip - knappast någon representant av de stora världsreligionerna har nämligen kritiserat skolornas julfirande. Varför då denna trygghetshets?

Andra har en mer konfessionell invändning mot det kristna inslaget i julfirandet. Humanisterna skriver i Sydsvenskan att julen är inte alls kristen efterssom "[n]är kristendomen kom till Norden firade man redan något som kallades ”jul”. Den fornnordiska julens tidpunkt på året var ingen tillfällighet. Vintersolståndet – årets kortaste dag – är precis i faggorna. I Norden finns det då verkligen anledning att fira: det har vänt, ljuset kommer åter."

Den konfessionella invändningen tycks dock bygga på ett missförstånd. Det är knappast så att skoleleverna måster stämma in i trosbekännelse - vilket kyrkorna knappast förväntar sig att skolbarnen ska göra när de sjunger julsångerna och lyssnar till julevangeliet - utan bara vara medvetna om den historiska traditionen bakom julfirandet. Detta belyser SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson i en artikel i Dagen som svar på Humanisternas invändningar:


Visst har människor haft högtider i december; det uppstod inte med kristen tro. Men är det verkligen på grund av julblotet, då man offrade djur till asagudarna, som vi firar jul i Sverige i dag? Hur många är det som egentligen tänker på Saturnaliafestivalen när de firar advent? Varför blir svensken helt plötsligt kyrklig när det lackar mot jul?

Svaret är att kristendomen med dess högtider är nära förbundet med Sveriges historia. Om tusen år kommer julevangeliet att fortsätta läsas till julen på flera håll i vår kultur. I väntan på att Humanisternas högtider får lika stort genomslag är det bara att gilla läget.

Jacob Rudolfsson
Samordnare för Svenska Evangeliska Alliansen och journalist
Jacob Rudolfsson

1 kommentar:

  1. Det är lätt at försvara en sed om man sympatiserar med den, men om man starkt ogillar religion och kristendom så kommer saken i annat ljus. Skolan ska vara icke-konfessionell och det bör inte vara för mycket krävt att ingen ska känna sig utestängd pga av den inramning som en julavslutning har. Finns det önskemål om andra lokaler så norde det gå att ordna.

    Sen håller jag med om att man utan att göra våld på sig själv kan se julen som främst en förkristen tillställning, jag har själv alltid sett julen på det sättet med frosseri i kött och godsaker för att skapa en ljuspunkt i mörkret. För mig som aldrig gått i kyrkan vid jul eller på något sätt uppmärksammat de kristna inslagen faller det sig naturligt.

    Kristendomen är helt enkelt en världsåskådning som inte faller alla i smaken så det är bara att gilla läget:)

    Mvh Denny

    SvaraRadera