onsdag 30 juni 2010

Profetisk rebell

I Nya testamentet finns ett dubbelt perspektiv på överheten.

För det första
bejakas överheten som en institution förordnad av Gud. Det betyder inte att varje makthavare är av Gud, men att överheten har en gudagiven funktion och därför kan kallas Guds tjänare.(1) Uppdraget är att begränsa det onda och skapa möjligheter för det goda. Paulus argumenterar utförligt för denna syn på överheten i Romarbrevet.(2) Jesus ger uttryck för samma inställning i sina berömda ord om att ge kejsaren det som tillhör kejsaren.(3)


För det andra
utmanas varje människa att tänka igenom sina lojaliteter och i alla lägen sätta Gud först – också före överheten. Detta perspektiv kommer till uttryck på ett underbart sätt i Apostlagärningarna 4 och 5:


Den unga församlingen i Jerusalem upplevde en fantastisk tid: många som hade hört ordet kom till tro (4) och det skedde många tecken och under bland folket. (5) Ryktet om vad som skedde i huvudstaden spred sig och också från orterna kring Jerusalem kom stora skaror. (6) Men överheten gillade inte det som skedde; det fanns många som inte kunde tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda. (7)


Två gånger ställs därför apostlarna inför rätta och ett förbud utfärdas mot att tala eller undervisa i Jesu namn. (8) Båda gångerna ger Petrus en respons som med rätta blivit bevingad: Man måste lyda Gud mer än människor. (9) Lydnaden för överheten begränsas alltid av lydnaden för Gud. Avslutningen av Jesusordet jag citerade ovan är som bekant att vi måste ge … Gud det som tillhör Gud.(10)


Petrus respons vid det första förhöret är av särskilt intresse: Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. (11) När Petrus avvisade tystnadskravet de försökte ålägga honom hänvisade han till tre av grundbultarna i ett öppet och fritt samhälle.


För det första
hävdade Petrus samvetsfriheten: Tänk efter själva om det är rätt … Varje individ har ett eget ansvar och måste själv ta ställning. Det går inte att som tyska officerare gjorde vid Nürnbergrättegången försvara sig med att man bara lydde order. Petrus hävdade rätten och ansvaret att följa det egna samvetet. Och han utmanade makthavarna i sin samtid att själva tänka efter vad som är rätt.


För det andra
hävdade Petrus religionsfriheten: … om det är rätt inför Gud … Apostlarnas övertygelse var religiöst motiverad. De var överbevisade om att Gud handlat på ett slutgiltigt sätt genom Jesus och att de var sända att tala och agera på hans uppdrag. Om vi står inför Gud är det självklart att mänskliga myndigheter inte kan kräva förbehållslös lydnad. Då måste man lyda Gud mer än människor; då måste det finnas religionsfrihet


För det tredje
hävdade Petrus yttrandefriheten: Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört. Människor måste fritt få kommunicera sin tro. Eller med Jesus ord när några fariséer kom till honom och bad honom tysta de jublande folkmassorna: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. (12) Apostlarna lät sig inte heller tystas – det finns situationer där civil olydnad är en kristen plikt - och makthavarna blev efter hand allt mer irriterade: Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära. (13)


De två perspektiven i Nya testamentet ska inte spelas ut mot varandra och utgör ingen motsägelse. Tvärtom ger de tillsammans inriktningen för den kristnes liv i samhället: lojal samhällsbyggare och, när det krävs, profetisk rebell.

STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen

Noter:
1. Rom 13:4
2. Rom 13:1-8
3. Matt 22:21
4. Apg 4:4
5. Apg 5:12
6. Apg 5:16
7. Apg 4:2
8. Apg 4:18, 5:40
9. Apg 5:29, 4:19
10. Matt 22:21
11. Apg 4:19-20
12. Luk 19:40
13. Apg 5:40